Från ovan. Härifrån ser man det mesta som händer i Skellefteå. I alla fall utomhus. Foto: Johan Haglind.
Conny Dyhr är utbildad byggnadsarbetare. För drygt tre år sedan tog han steget till att även bli lyftkransförare. Utbildningen bestod av fyra dagars teori och sedan praktik i några månader.
– Det bästa med jobbet är att det är så varierande. Jag jobbar både som byggnadsarbetare och lyftkransförare, det beror på vad som behövs för stunden. Sedan är det bra att det är utomhus. Jag kan inte tänka mig att jobba inne i en verkstad hela dagarna eller sitta vid en dator, säger han.
Till största delen kan han sköta lyftkransarbetet nerifrån marken med en ”låda på magen”. Men då och då krävs det att han klättrar upp i hytten där uppe – 54 meter upp.
Första biten åker han en liten hiss som rymmer två personer – knappt.
Men den går inte hela vägen upp, utan sista cirka tio metrarna får han klättra i stege. Sedan måste han klättra genom ett oljigt hål, ut på en ramp och efter det klättra nedför en stege till hytten. För Conny Dyhr är det vardagsmat.
– Nej, jag är inte höjdrädd. Men ibland när det blåser mycket kan det svaja och knaka. Då kan man ibland rycka till lite, säger han och skrattar.
När det blåser kan det också ställa till problem med det som ska lyftas i kroken.
– Är det stora och breda grejer som tar vind så kan det bli stora problem. Då får vi vänta med den sortens jobb, säger han.
Men hur löser du vardagliga situationer som att gå på toaletten?
– Jag jobbar bara i tvåtimmarspass där uppe i hytten. Jag ser till att ha gått på toaletten före, då är det inga problem. Blir det kris får man lösa det med någon flaska eller så, säger han och ler.
Hissen. Som ni ser går inte hissen riktigt ända upp. Sista biten får Conny Dyhr klättra i stegar. Han måste igenom det runda hålet inne i masten, sedan klättra ned på andra sidan för att komma in i hytten. Foto: Roine Sandlén.