Det var en fredag i början av augusti som hon krockade med en annan bil i Skellefteå. På måndagen ringde hon sitt försäkringsbolag Länsförsäkringar. Hon fick beskedet att hon skulle söka upp någon av de verkstäder som Länsförsäkringar har avtal med. Det blev en verkstad i Skellefteå.
– Där fick jag veta att det skulle bli för dyrt att laga. De ville byta hela fronten på bilen, säger hon.
När hon pratade med Länsförsäkringar fick hon uppfattningen att reparationen skulle bli så dyr att det var bättre att lösa in bilen. Hon erbjöds 22 900 kronor för bilen, en Nissan Almera från 2001 och ombads lämna den på verkstaden.
Det lät ok tyckte hon, men efter att på inrådan av Länsförsäkringar ha tittat på ett par bilar för samma summa, blev hon tveksam. De var i sämre skick än hennes egen.
– Jag åkte också till en annan bilverkstad. Där sa de att skadorna knappast skulle kosta mer än 2 000 kronor. Lampan skulle fästas och man måste rätta till fronten och plastgrillen.
Det var mindre än självrisken på 3 000 kronor.
Hon meddelade försäkringstjänstemannen 22 augusti att hon ville behålla bilen.
– Han sa att bilen inte fick repareras vid någon annan firma. Då skulle jag inte få ha helförsäkring på den. Han ville att jag skulle lämna in bilen till verkstaden de hade avtal med, säger hon.
Hon ville då få veta om det verkligen bara skulle stanna vid 3 000 kronor i självrisk om hon lämnade bilen till verkstaden.
– Men jag fick inga garantier, säger hon.
Läs också: Försäkringsbolaget: ”Försöker alltid reda ut missförstånd”
Tre dagar senare ringde försäkringstjänstemannen upp och sa att bilen inte gick att laga och Annki erbjöds tusen kronor mer.
Hon tackade nej.
– Jag har varken gått med på att lämna ifrån mig bilen eller skrivit under några papper, säger hon.
Nästa gång de hade kontakt var några dagar senare.
– Han ringde på morgonen och frågade var bilen fanns. Jag cyklade den dagen så bilen var hemma i garaget. Han skulle skicka en bärgare. Aldrig i livet så kan ni inte göra, sa jag. Det kändes som ett hot. Jag sa tydligt att jag ville behålla bilen, säger Annki Wikdahl.
Hennes särbo tog bilen till besiktningen för att få ett utlåtande.
– De sa att det inte var några problem bara vi satte fast lyktan, säger han.
Sedan kom nästa chock. På måndagen 28 augusti får Annki veta att hon inte längre äger bilen. En slagning i bilregistret visar att bilen ställts av 25 augusti och att en demoleringsfirma är ny ägare från 28 augusti.
– Jag hade ingen aning om det. Vi körde till Piteå under den tiden. Det var poliskontroller på vägen. Jag kunde ju ha åkt dit. Visst är det ganska fräckt, tillägger hon.
Annki Wikdahl framhärdade i att hon ville ha kvar sin bil. Försäkringstjänstemannen lovade försöka ordna upp saken med Transportstyrelsen. Under tisdagen 29 augusti togs den nya ägaren bort från bilregistret och bilen ställdes på.
Annki tycker det är märkligt att Länsförsäkringar var så angelägna om att bilen skulle lösas in.
– Att utnyttja försäkringen i det här fallet förlorar ju alla på. Jag får lägre bonus, högre försäkringspremie, det kostar försäkringsbolaget mer och i slutändan oss all.
Nu hoppas hon bara kunna avsluta ärendet.
– Länsförsäkringar ska inte lösa in min bil och jag vill ta den till en annan billigare verkstad, säger hon.
Anser du själv att du har någon del att det blivit så här?
– Jag har varit lite velig, men jag har inte godkänt att de ska ta bilen. Jag har inte överlämnat den till verkstaden och inte skrivit under något. Och jag har inte fått någon ersättning från försäkringsbolaget, säger hon.
Jag har varken gått med på att lämna ifrån mig bilen eller skrivit under några papper.