Vid trappans slut är en helsida med en annons från Dagens Nyheter uppsatt. På bilden sitter en familj i soffan. En pappa i mejeriuniform, en mamma med tidsenlig hög frisyr, och två barn – en pojke och en flicka. Annonsen gör reklam för Drabantost.
– Jag var nog nio år på den bilden. Det var minnesvärt, vi hade fått flyga och åka till Stockholm för första gången, säger Tony Bäckström.
Hans pappa Erling var ostmästare och blev svensk mästare i herrgårdsost 1988. Tony fick 1994 samma utmärkelse men då för Västerbottensost. Nu står han i källaren med sin dotter Linnéa Lilo som kan bli tredje generationens ostmästare. Här nere händer det spännande saker.
Smakar som Kalvträsk
Numera jobbar Tony halvtid på Norrmejerier och har börjat fundera på vad han ska göra som pensionär. I augusti i fjol slog han till och köpte huset i Kalvträsk. I källaren har han byggt upp ett ysteri.
– Jag har lurat på det här en lång tid. Jag vill göra något kreativt och spännande, och det är ingen som gör delikatesshårdostar.
Av den opastöriserade mjölken, som kommer från en bondgård i Kalvträsk och en i Vindeln, skapar han och Linnéa Lilo tre olika ostar. Huvudnumret är barkosten. Den ytbehandlas med bark vilket ger en karaktäristisk smak.
– Några kompisar från Stockholm tyckte att den smakade Kalvträsk, säger Linnéa och ler.
Man kan visserligen köpa barkmjöl till ytbehandlingen. Men det kostar 1 500 kronor kilot. Så Tony åker till det lokala sågverket när ungtall ska barkas, samlar ihop och tar hem och torkar det.
– Sedan maler jag barken i en kaffekvarn, berättar Tony.
De andra två ostarna är en kittost och en som kallas Kalvträsk Salut, som enligt Tony smakar som en blandning av cheddar och prästost.
– Vi är ju fortfarande i uppstarten. Drömmen vore att verksamheten blir bärkraftig. Just nu säljs osten bara på Kalvträsk handel men vi hoppas kunna åka ut på mässor och marknader framöver, säger Tony.
Det var minnesvärt, vi hade fått flyga och åka till Stockholm för första gången.