De var arbetskamrater en gång på slakteriet i Skellefteå, som lades ner 2008. Därefter hade Per-Johan Wahlberg, Skråmträsk, jobbat en tid i Nyhléns Hugosons anläggning på Degerbyn. Men när de slutade med styckning var det slut om slakterijobb i Skellefteå, både för han och alla kolleger.
Per-Johan började jobba som stenhuggare hos Norrsten i Burträsk och Tore Hedberg, Bureå, fick jobb på en industri i Skellefteå. Nu när de blev tillfrågade om att återvända till branschen tvekade de inte att säga upp sina fasta jobb.
– Det kändes intressant med småskaligheten, säger Tore. Däremot skulle jag inte ha återanvänt till en stor anläggning.
Blev delägare
Johnny Lindberg, Innervik, hade ännu en fråga att ta ställning till, han fick erbjudande att bli delägare.
– Det var ingen tvekan, säger han. Jag tror på det här konceptet och jag älskar mitt jobb. Dessutom slipper jag långpendla.
Johnny var den enda i trion som var kvar i yrket. Han hade jobbat på slakteri i Luleå på senare tid, och veckopendlat.
Nya jobbet
När vi träffar dem har de bra jobbat ihop en dryg vecka. De säger att lokaler och maskiner är moderna och bra, även om arbetsplatsen i sig är liten.
De jobbar med van hand med vassa knivar samtidigt som de pratar med oss.
Bitar av kött kastas i de olika karen för bogfläsk, karré, filé, kotlett, spjäll och skinka. Småbitar går till bingen för "fläsk 2" som ska bli charkråvara. Kanske blir det korv av dem.
Två uppstickare finns nu i VästerbottenDjur slipper långa transporter