Den allmänna pensionen i Sverige var den första socialförsäkring i världen som i stort sett omfattade hela befolkningen. Beloppet var dock litet och många hade svårt att klara sig på pensionen - om de nu levde så länge som till pensionsåldern. Den var satt till 67 år samtidigt som medellivslängden på den tiden var cirka 60 år.
- Bland den arbetande befolkningen var medellivslängden omkring 45-48 år, säger Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet.
Kö till fattigvårdsstugorna - Motivet till den allmänna pensionen var att få bort de enorma köerna till fattigvårdsstugorna.
Men kritiken blev hård. Få kunde leva på pensionen som var finansierad via avgifter. Sedan fanns en tilläggsdel som var behovsprövad.
- På 1940-talet infördes i stället folkpensionen, lika för alla, beroende på hur länge man bott i landet, och till största delen skattefinansierad.
Sedan dess har pensionssystemet reformerats vid flera tillfällen. 1960 infördes, tack vare en nedlagd folkpartiröst, allmän tjänstepension, ATP.
Varje krona avgörande Den senaste reformen sjösattes 1998 - ett system där varje dag du arbetar och varje krona du tjänar är avgörande för hur stor din pension blir.
I dag kan man ta ut allmän pension från 61 års ålder och har en arbetsrättslig rätt att jobba till 67 års ålder eller längre om arbetsgivare går med på det. Och dagens diskussion gäller hur vi ska få människor att jobba ännu längre.
- Problemet är att många de sista åren före pension tvingas leva med andra typer av försörjning än arbete som till exempel sjukbidrag. För sådana som jag, med min typ av arbete är det knappast ett problem att jobba längre, men till exempel kvinnor inom vården, där är många slut redan vid 61, konstaterar Mannelqvist.