Familjens fem får i sommarhagen, de betydde mycket för familjen.
Under de senaste åren har familjen Forsling i Drängsmark haft fem pälsklädda och fyrbenta bästa vänner. Men på måndagseftermiddagen kom allt att vändas upp och ned när två förrymda hundar tog sig till familjens gård och in i fårens hage, där de under ett okänt tidsspann attackerade fåren och skadade fyra av dem så illa att ett får dog på plats och tre kort därefter fick avlivas av polisen.
Vad som gör händelsen tuffare för familjen Forsling är att hundattacken upptäcktes av familjens två yngsta barn, som just kommit hem från skolan och då tvingades att se på när familjefåren plågades av hundarna.
Pappa Emil berättar:
– Mellanbarnet ringde vid 15-tiden och var hysterisk för då hade hon och lillebror kommit hem från skolan och fått syn på attacken.
Vad tänkte du när du fick det samtalet från din dotter?
– Hon skrek ju bara i telefonen. Jag satt i min maskin så jag lämnade den mitt på vägen så den stod på tomgång när jag stack, jag var i Boviken och grävde bredband, säger Emil och samlar sig själv innan han fortsätter:
– De har ju sprungit hem från skolan förut för att de hört hundskall eftersom den första attacken präglat dem så mycket.
Blodiga bilder på ett av fåren som skadades under hundattacken för ett och ett halvt år sedan. Fåret på bilden är också det enda av familjens fem får som överlevde den andra attacken.
Händelsen på måndagen var nämligen inte den första gången som familjens får utsattes för en hundattack. För drygt ett och ett halvt år sedan inträffade samma sak, även då med samma hundar inblandade och Emil berättar att barnen varit ärrade av den attacken sedan dess.
Då skadades ett av fåren så illa att familjen inte trodde att det skulle klara sig, men efter flera besök hos veterinärer under ett halvårs tid så stod det klart att det skulle överleva. Av familjens fem får var det bara detta tidigare skadade får som klarade sig vid måndagens attack. Övriga fyra var så illa skadade att polisen tvingades att avliva dem med pistol på plats.
– Men även om ett får klarade sig den här gången så har vi inte kvar henne. Man får ju inte bara ha ett får så vi har tyvärr redan hunnit lämna i väg henne, säger Emil med tyngd röst.
Vi går tillbaka till måndagens händelse och vad de två syskonen som kom hem tvingades se:
– Barnen fick se allt, det mesta. De sa först att det inte var samma hundar som förra gången för de här var mycket brunare, men hundarna var mycket brunare för att de var fulla av blod. De var totalt rödbruna av allt blod från våra får...
Under bron återfanns ett av fåren, skadad och rädd.
Jag förstår att de senaste kvällarna varit väldigt jobbiga för er, kan du berätta hur ni mår?
– Det har varit jobbigt och barnen gick inte i skolan på tisdagen. De är otroligt påverkade av vad som hänt och vi har sovit alla i familjen i samma rum sedan det hände.
Stora mängder ull vittnar om hundattacken som lämnade fyra får så illa skadade att man tvingades avliva djuren.
En familj i sorg som blivit av med fyra av sina bästa vänner – men också en familj som inte vill börja peka fingrar och anklaga någon för attacken. Däremot vill de skicka med en uppmaning till hundägare för att incidenter som dessa inte ska hända:
– Jag vill att allmänheten och hundägare ska få upp ögonen för vad lössläppta hundar kan göra och hur allvarligt det kan bli när de är lösa. Man har ett stort ansvar som hundägare att sånt här inte får ske. Det får inte hända en gång, men det är oundvikligt att det kan ske olyckliga saker, men när det sker två gånger så är det två gånger för mycket, säger Emil.
Ni vill inte lägga för mycket energi på hundarna och hundägarens ansvar?
– Nej, precis. Det tråkiga är ju att våra får är döda och vad vi upplevt, framför allt vad barnen tvingades uppleva. För dem var det ju som att komma hem till en krigszon.
Kort tid har gått efter attacken och familjen befinner sig fortfarande i ett chocktillstånd. Under vårt samtal blir det påtagligt hur mycket fåren betydde för familjen – som lilla fåret Knut, Emils egna får, som familjen tog in som flasklamm och som bodde med dem inne i huset där det matades med nappflaska och bar blöja precis som vilken bebis som helst.
– Älskade Knut... Han fick se hockeymatcher med oss och ha blöja på sig, så han var som vårt lilla barn.
Och även om det bara gått ett par dagar sedan det inträffade så tror Emil inte att familjen kommer att skaffa får igen. Det är inte värt den eventuella smärtan som uppstår om samma sak händer igen.
– Vi kommer nog aldrig kunna ha får mer. Vi är för rädda för att det här ska hända igen och vi kan ju inte försvara oss för hundar. Alla hagar och hus vi byggt upp för fåren kommer stå tomma nu och det är jobbigt.
Här, i fårhuset, stängdes ett par av fåren in efter attacken samtidigt som polisen kontrollerade platsen. Flera får var så illa bitna att de fick avlivas.