På soptunnan syns avtryck från björnen.
På soptunnan hittade hon stora ramavtryck från en björn och vad som följde efter den torsdagsnatten kan närmast beskrivas som ett par osannolika dygn, något Västerbottens Folkbad och Västerbottens-Kuriren var först med att rapportera om.
Susanne, boende i Dorotea, berättar nämligen att hon först tog fyndet med ro då hon bor i skogen och "man får räkna med sånt". Men hon medger att hon ändå blev lite skrajsen när hon, efter att ha städat upp vid soptunnan, vände sig om och såg något vid ytterdörren:
– Ja, jag såg ju ett stort fotspår på trappen utanför ytterdörren med så den hade ju varit väldigt nära huset under natten, berättar hon.
Ett stort ramavtryck som Susanne hittade just utanför husdörren.
Efter att ha städat upp från torsdagsnattens besök gick det bara ett dygn innan hon tittade ut genom ett fönster och möttes av björnen som hade gjort besök natten innan. Vad hon då fick se var en stor och vuxen hanbjörn i full färd med att riva ut innehållet ur soptunnan bara några meter från huset. Och sedan följde ett helt dygn av besök efter besök från björnen som till synes vägrade lämna gården.
– Jag kunde titta ut ibland och tro att han var borta men så kunde jag se han låg bakom huset och käkade från en soppåse, eller lunkade en bit bort.
Hon berättar att hon försökte göra jobbet svårare för björnen så den skulle lämna gården, men inte ens det fick rovdjuret att ge upp:
– Jo jag hade ju skruvat igen soptunnan med skruv för jag orkade inte städa upp det igen, och jag eldade dessutom upp soporna för att den inte skulle känna lukten av mat och samtidigt som jag eldade soporna såg jag hur björnen kom fram till soptunnan igen och försökte öppna den ihopskruvna soptunnan i flera timmar. Det syntes att den hade svårt att förstå hur den skulle få upp soptunnan, säger hon och fortsätter:
– Han låg nog här över ett dygn och bara övervakade tomten.
Två stora ramavtryck finns kvar på tunnan som Susanne använde för att elda upp soporna.
Till slut tröttnade Susanne och kontaktade då polis samt en bekant som har erfarenhet av att driva bort björn, och under natten mot söndagen kunde de driva bort björnen en mil från Susannes hem.
Avslutningsvis. Kände du dig aldrig rädd?
– Ja, det var väl lite otäckt. Man fick ha musik på och så, så björnen hörde oss när vi var ute. Jag bankade ju på fönstret för att skrämma bort honom och i början fungerade det, men efter ett tag hjälpte inte det och till slut började han gå mot huset i stället för att springa bort. Då blev jag lite rädd.