Pedagogen Karin Hedman och hennes två västgötaspetsar Tage och Qingen har precis börjat arbeta på Djäkneboda skola, men alla har varit så positiva och välkomnande att det har gått snabbt att bli varm i kläderna respektive pälsarna, berättar hon för VK.
Framför allt Qingen har jobbat som skolhund under flera år, men det är första gången som han umgås med barngrupper i stället för med enskilda elever. Det är lite ovant men hittills har allt bara fungerat fint, och både barn och hundar trivs och har roligt tillsammans, vilket förstås är det allra viktigaste.
– Jag utbildade Qingen för att jag tyckte att det sällan finns utrymme i skolan för de barn som behöver något lite extra. För elever som tycker att det är motigt att gå till skolan kan mötet med hundarna vara ljuspunkten de behöver. Även om vi inte jobbar riktigt på samma sätt på den här skolan blir det ofta bra samtal runt hundarna. Och det blir många skratt, berättar Karin samtidigt som eleverna börjar droppa in i klassrummet.
Efter en kort samling inomhus är det äntligen dags för barnen att hoppa i ytterkläderna och hämta den ivrigt svansviftande klassvovven som verkar extremt sugen på att få bege sig mot skogen. En dag i veckan hänger Qingen med skolans tvåor under en utelektion, han är påhittig och nyfiken och gillar att göra saker tillsammans med andra.
Hundkompisen Tage är av en lite lugnare, allvarligare sort som älskar att bli klappad och han har förmånen att mysa med treorna en gång i veckan, berättar Karin. Båda hundarna har fått sin certifiering vid terapi- och skolhundsutbildningen på Hundens hus i Sundsvall, och tanken är att de ska fungera som ett pedagogiskt specialhjälpmedel som motiverar, men också stärker och lugnar.
– Jag fungerar som hundarnas skyddsombud kan man säga, den som ser till att de har det bra och tycker det här är roligt, förklarar Karin och skrattar när Qingen snor runt bland barnen i pur glädje över utflykten. Även barnens ben är fulla av spring och vägen är full av upptäckter.
– Det är spår här! Men det är nog inte Qingen, de är små!, ropar Oliver som hittat tassavtrycken i nysnön på vägen upp mot stenhällarna som ska fungera som klassrum den här morgonen.
– Han viftar med svansen, då vill han vara med, förklarar Nova-Lee och gissar att Qingen är sugen på morot. Det är nämligen hans favoritgodis.
Det blir en hel del klappar och ”gullprat” med den busiga svansviftaren innan sittunderläggen rullats ut och alla yrväder är parkerade på rumpan för en stunds högläsning och fruktintag. Efter det har det blivit dags för siffror.
Edit, som assisteras av sina klasskompisar, stegar vant ut en tallinje i blåbärsriset, ett steg mellan varje siffra, och sedan ger Karin grupperna i uppdrag att välja ut en udda siffra samt klura på en talgåta. Plus det roligaste av allt; gömma godis eller leksaker till Qingen på det utvalda numret.
Det blir fullt ös i snåren och Qingen voffar uppmuntrande ett par gånger för att få eleverna att rappa på. Första gruppen bestående av Wilma och Nova-Lee har valt siffran fem där de gömt helt gäng med leksaker som Qingen nosar rätt på i ett nafs, även den luriga bollen i trädet. Morötterna som nästa grupp kilat in små håligheter i stammen vid siffran elva är inte heller någon match, och även sista uppdraget där godiset gömts i muggar går som en dans.
Fler uppdrag än så finns det faktiskt inte tid för den här dagen, första lektionen är nämligen redan slut. Det skuttas, pratas, skrattas, skojas och voffas hela vägen tillbaka till skolan och efter en snabb ”avhårning” av overallerna drar hela gänget iväg på rast. För Qingen är det också dags att vila en stund, men först blir det en belöning i form av några extra hundgodisar innan han får hänga med Tage igen.
– Skolan är lång, man ska orka i många år och lära sig mycket och då behövs skratt och glädje. Det är något som hundarna verkligen kan hjälpa till med, säger Karin Hedman och klappar om sina lyckoverktyg.