Katten Felix i hallen.
Att kliva in i Ulrika Hårds hem i Byske känns som att stiga rakt in på inspelningsplatsen för en Pippi Långstrump-film. Huset är fullt av charm och lekfullhet, med en fantasifull och kreativ atmosfär som påminner om Pippis färgglada och unika värld.
Så snart du kommer in så transporteras du till ett mysigt och unikt hem med en tydlig ursvensk känsla. Huset blandar gammalt med nytt på ett sätt som både är stilfullt och originellt. Rummen är fyllda med intressanta föremål och rik historia. Det känns som en rolig och lekfull plats att bo på.
Prydnader.
Kransar på dörren.
Julprytt skåp.
”Äppelkransen skapade jag på egen hand på skoj. Jag trädde äpplen på en metallring. Polkaklubborna är från Byske karamellfabrik som kokar gammaldags godis”, berättar Ulrika.
“I den första Änglagård-filmen syns en uppstoppad svan i vardagsrummet, det var därifrån jag fick idén. Min är gjord av papper. Svanen är köpt på loppis.”
Ulrikas mamma har lärt henne spara, märka och sortera. Det har gjort sitt avtryck på inredningen.
– Jag säger ofta att, istället för att handla saker eller köpa dyra saker från möbelkataloger eller dyrbara saker, ska man först titta i släktens förråd, hyllor och skåp. Mormors och morfars, och mosters, och fasters och kusinernas. Och de flesta människor blir oftast glada. ”Oj, vill du ha det där? Varsågod”. Så skickar de oftast ägodelarna vidare med glädje. Så, köp mindre. Köp billigare. Det är vad livet har lärt mig, säger Ulrika.
Vardagsrummet.
Spiraltrappan skymtas.
”Det finns goda råd i feng shui men just sovrummet ska vara enkelt och stilla”, säger Ulrika.
Även äkta fåglar bor i huset.
“Den här tomten fick jag av min mamma när jag var kanske 12 år. Vi åkte i enkom till Lövångers järnaffär! Min mamma lärt mig spara, märka och sortera”, berättar Ulrika.
“Båten köpte jag på secondhandbutiken Rondellen.”
Genom att följa den filosofin har Ulrika skapat ett hem som vid första anblick känns väldigt klassiskt svenskt, med smakfulla toner av grått och vitt och stilrena möbler. Men det är inte förrän man tittar närmare som man upptäcker föremål som har samlats över tid eller återanvänts. Varje rum har sina lekfulla och unika detaljer – från en svan som stolt sitter på pianot till klubbor och äpplen som hänger i köket.
Särskilt imponerande är den snurriga spiraltrappan i hallen. Man kan inte låta bli att föreställa sig barn som kanske lekte på den för många år sedan och därmed lade till sina egna berättelser till husets historia.
Piano och segelbåt.
Sovrummet.
"Jag tycker fåglar ger en ombonad känsla", säger Ulrika.w
“De här sakerna är från min dotter Josefine.”
"Jag hade en av varje muggsort. Samlar på mig från Tradera o loppisar", säger Ulrika.
Ulrika och maken Anders köpte huset för nästan elva år sedan. Det byggdes 1831 till Ytterstfors bruksdisponent Eric Lindemark. Ulrika såg huset till salu på Hemnet sent en kväll och visste direkt att de var tvungna att åka och titta på det.
– Jag har alltid haft en dröm om ett Madickenhus. Det har liksom alltid funnits i fantasin. Och så dök det här huset upp. Det står i Byske och jag är från Boviken, så det är liksom åt rätt håll. Och så var det till någorlunda billigt pris. Vi rusade in på husvisningen och for runt så här: ”woohoo”! Jag sa till Anders att om jag någon gång ska få bo i mitt Madickenhus, då måste det ju bli nu. Annars kommer det ju aldrig bli av. Så vi köpte det hux flux, kan man säga. Det gick väldigt fort och var ett snabbt beslut. Men vi har aldrig ångrat oss, säger Ulrika.
Blommor och fåglar.
Spiraltrappa.
“Lampan i vardagsrum är från Ikea – ibland köper jag nytt! Kristalllampan i hallen är arvegods efter min mormor”, berättar Ulrika.
"John Blund-dockor. Den vänstra köpte jag till min dotter Josefine. Den högra hade jag när jag var liten för ca 50 år sedan", säger Ulrika.
Hallen.
Efter att de flyttat in har det inte funnits så mycket att fixa, bara lite reparationsjobb och tapetsering och sådant. De flesta sakerna som de har i huset är ju egentligen ärvt eller upphittat. Hon älskar att fynda guldkorn på loppis.
Ulrika har en tydlig filosofi kring heminredning.
– Två gånger i mitt liv har jag varit på Carl Larssons gård i Sundborn, Dalarna. Första gången blev jag nästan frälst. Andra gången kände jag att det här är min religion. Att ha lite färg och ett levande hem. Det får inte bli för perfekt. Det ska vara praktiskt. Du ska inte dekorera för andras skull, du ska dekorera för dig själv. Det blir lätt som en tävling det där, man känner att man måste ha de där dyra prylarna. Jag försöker ha ett annat perspektiv.
Ulrika säger att det är som att bo i Villa Villerkulla.
Disponentvillan i Byske.
Ulrika och hunden Teddy utanför husets framsidan.
Katten Felix i hallen.
"Tomtarna är från min barndom. Min mamma har skrivit ned årtalet under foten. De är köpta på sommarauktion", säger Ulrika.
När man lämnar huset är det svårt att inte ta en sista blick på spiraltrappan. Man kämpar emot lusten att åka hela vägen ner för räcket. Pippi skulle ha varit stolt.
Kanske får man chansen vid nästa besök.