Lupiner är fina men samtidigt ett hot mot de ängsblommor som finns naturligt i vår natur.
Vid Älglunds kraftstation i närheten av Bygdsiljum genomför Skellefteå Kraft ett test för att se vilken metod som är mest effektiv för att få bort växten. Lupinerna har spridit sig mycket snabbt i området vid kraftstationen.
– Invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. Om lupinerna sprider sig är de ett stort hot.
Och om de ängsblommor som är naturliga i området konkurreras ut, kommer även fjärilar och andra pollinerare att försvinna.
– Vi vill lära oss hur vi ska hantera problemet. Lupinerna är också högaktuella i och med att Naturvårdsverket i våras skickade en skrivelse till regeringen om att lupiner bör hanteras på samma sätt som andra arter som finns på EU:s lista över invasiva arter, säger han.
Om det blir så kan markägare bli ålagda att ta bort lupinerna.
– Vi vill vara proaktiva, men det finns inga bra vedertagna metoder än. Jag är orolig för hur stort problemet blir om tio, tjugo år om vi inte gör något, säger David Rocksén.
"Här var det artrikt för fyra år sedan när vi inventerade. Nu är det fullt av lupiner", säger David Rocksén.
Vi står på en äng som mer liknar en lupinodling. Runtomkring oss hörs knäppande ljud.
– Det är lupinerna som släpper sina fröer, upplyser David Rocksén.
Han gräver upp en stor rot.
– Att gräva bort lupiner är väldigt arbetskrävande, säger han.
"Rötterna är kraftiga och kan nå djupt. De tål torka bra", säger David Rocksén.
Därför genomför Skellefteå Kraft nu ett test av flera metoder. De har markerat stora rutor där lupinerna växer och behandlat dem på olika sätt för att de ska må sämre.
Testområdet är sammanlagt ungefär en halv hektar. Just det här området, där lupinerna fått frökapslar, ska i höst täckas med ogräsfilt och torv som ska besås med ängsfrön.
En bit bort har de slagit bort lupinerna i två stora rutor, varav resterna avlägsnades från den ena. I en ruta har de lagt kalk över plantornas rötter. I en annan testar de aska och i en tredje salt.
David Rocksén lägger ut stora salttabletter som ska få smälta ner i lupinrötterna och ta död på dem.
Resultatet är slående. Det är stor skillnad mellan lupinernas tillväxt i de olika rutorna. I de två där man slagit bort dem finns det gott om blad och även en del blommor.
Till vänster har aska lagts på rötterna. Till höger har lupinerna slagits och krattats bort tidigare i sommar. Askan verkar vara mer effektiv.
I rutorna med aska och kalk är lupinerna märkbart störda av behandlingen. Hälften har försvunnit. De som är kvar är mindre, och blommorna få.
– Saltet har haft bäst effekt. Det hade jag inte trott, konstaterar Ulf Stenmark, som arbetar tillsammans med David Rocksén på området.
Av 100 lupiner finns åtta kvar. Nackdelen är att salt också tar död på en hel del annat som växer där.
Ulf Stenmark, entreprenör, hjälper till med experimentet.
Lupiner har en förmåga att binda kväve. De lagrar sin energi i roten och skjuter upp snabbt på våren. Därför kan de ta över en plats. Men de har en svaghet. De mår sämre av högt pH. Det är därför de testar att lägga kalk och aska på plantorna.
– Vi vill göra så att roten inte mår bra.
Kalk läggs i högar över lupinplantornas rötter. "Biologisk mångfald är ett prioriterat område i Skellefteå Krafts strategi", säger David Rocksén.
De lade ut salt, kalk och aska tidigare i år och också nu när lupinerna blommat och förbrukat mycket av sin energi.
David Rocksén säger att det går att testa kalk och aska själv hemma i trädgården om man har problem med lupiner.
– Låt dem blomma, ryck bort dem vid marken och täck sedan roten med en hög kalk eller aska.
Han tillägger:
– Men jag vill vara noga med att betona att vi testar metodik här. Det kommer att krävas några års testning för att veta vad som har bäst effekt.
Därför kommer de att återkomma till platsen nästa sommar och utvärdera bekämpningen.
– Jag gissar att vi inte får bort allt. Det här är långsiktigt och det gäller att ta tag i problemet innan det är för stort, säger han.