Den musikaliska berättarföreställningen ”Skogshuggarna” med Pär-Erik Wikström och Arvid Staaf på dragspel, blev uppskattat bland besökarna.
Vågorna skvalpar mot bryggan som ligger mitt emellan det faluröda båthuset och bodarna som står alldeles intill Stora Bygdeträskets strand. Dragspelsmusiken ljuder över ångbåtskajen och stämningen är på topp. Den musikaliska berättarföreställningen ”Skogshuggarna” med Pär-Erik Wikström och Arvid Staaf ska just börja.
— Vi är så glada att äntligen kunna fira att byggnaderna har rustats upp. Vi hoppas att bybor och andra ska besöka den här natursköna och fridfulla platsen för utflykter och fiske. Det här är en riktig kulturskatt, säger Ann-Sofie glatt.
Kajen var till slutet på 1960-talet en knutpunkt för uppsamling av timmer som flottades via Tallån, Risån, Sikån och Korvbäcken ner till Stora Bygdeträsket. Flottningsbåtarna Ärlan och Staren samlade ihop timret och transporterade det till Siljesundet, för vidare flottning nedför Rickleån ut till Robertsfors och havet. För tre år sedan gjorde byggnadsantikvarien Rune Wästerby, Skellefteå museum, en besiktning av ångbåtsbryggan, båthuset och bodlängan, som idag ägs av Bygdsiljums hembygdsförening.
— Byggnaderna var i dåligt skick och behövde riktas upp för att säkerställa bevarandet. Tillsammans med förvaltarbostaden berättar byggnaderna en viktig historia. Ett industriminne som vi vill bevara, säger Ann-Sofie och fortsätter:
— Med stöd av Länsstyrelsen så har vi nu kunnat restaurera förrådsbod och båthus. Målning har hembygdsföreningen stått för. I framtiden hoppas vi kunna göra ett museum med berättelser, bilder och föremål från flottningsepoken.
Sven Lundgren är en av de sista flottarna som jobbade med att frakta timmer mellan åarna runt Stora Bygdeträsket.
Sven Lundgren som är byns sista levande flottare, jobbade från 1958 till 1961 med att frakta timmer med båt mellan åarna. Han berättar att Ärlan var en spelbåt som byggdes 1884. Den var 12 meter lång och drevs med ångmaskin. Staren var en mindre båt som gick att köra närmare land. Den användes till att dra in bomslanor till åmynningarna.
— Flottningen började så fort det blev isfritt och arbetet pågick fram till midsommar. Det kunde bli långa dagar för allt skulle tas reda på. En vecka jobbade vi 102 timmar och sov i skift på båten, säger Sven och skiner upp då han säger:
— Då var chefen glad, för då vi jobbat klart bjöd han oss på kaffe och tårta på Westmans kafe´.