”Birger Lindberg berättade med full närvaro. Ögonen slutna, armarna uppsträckta”, förklarar Thomas Andersson.
16 oktober 1812, en höstdag med kraftig nordlig vind, skulle nio män från Bygdeträsk återvända hem efter några dagars jobb vid Blisterliden.
Inledningsvis framfördes den tungt lastade båten i lä på Stora Bygdeträsket, men efter att ha passerat Talludden fick vindens krafter fritt spelrum på Västerbottens landskaps största sjö.
Katastrofen var snart ett faktum. Båten sjönk, de nio männen återfanns aldrig och 26 minderåriga barn blev faderlösa.
– De var luttrade på den tiden – det var sjukdomar och elände – men för mammahjärtan och barnahjärtan var det nog hårda tider, summerar Staffan Olsson från scenen, för att sedan presentera de lokala samarbeten som gjort minnesstenen möjlig.
Berättaren Thomas Andersson äntrar därefter scenen. Just minnesstenar har han god rutin på – han fanns med när minnet av Johannes ”Lapp-pojken” Renström hedrades 2019 – och nu spelar och sjunger han visan som nedtecknades om det som benämns ”Bygdeträsks mörkaste dag”. Den lärde han sig av Birger Lindberg, Blisterliden.
Thomas Andersson spelar stycket ”Till far” i samma ögonblick som Kjell Boström och Staffan Olsson avtäcker minnesstenen över de nio män som drunknade på Stora Bygdeträsket 1812.
Medan Thomas med sin fiol spelar stycket ”Till far” avtäcker Staffan Olsson och Kjell Boström sedan minnesstenen. För initiativtagaren Kjell är det ett stort ögonblick.
– Det känns bara så fruktansvärt bra att det är gjort nu, underbart! Man har hört om den här historien i hela sitt liv och har tänkt att det måste göras något minnesmärke över den här katastrofen som det faktiskt var, säger Kjell Boström, som är släkt med en av de drunknade.
Bland de över hundra personer som tog in historien och minnesstenen i ett perfekt högsommarväder var Britta Lindgren, Åkullsjön, men med rötter i Högliden, Bygdsiljum.
Britta Lindgren var en av över hundra besökare som ville veta mer om den historiska tragedin.
– Det här har pappa och mamma berättat om för länge sen. När jag läste om det i Mellanbygden tänkte jag ”intressant, vi åker hit!”, säger Britta och försöker föreställa sig hur katastrofen påverkade bygden.
– Det blev nog allmän sorg, måste ju ha varit fruktansvärt. Just att kvinnorna blev lämnade själva med barn och jordbruk som de behövde ta hand om.
Utöver minnesstenen invigdes även en informationstavla med QR-kod, där den intresserade kan fördjupa sig i vad som hände sedan med de efterlevande.
En infotavla med QR-kod, för den som vill fördjupa sig mer, avtäcktes också.
– En sån här dag blir det ju tydligt att det finns ett intresse att höra mer om det här, avslutar Britta Lindgren.