"Det vÀrsta var att han blev sÄ bortryckt, jag fick inte hÀlsa pÄ honom och fick inte ringa honom under jÀttelÄng tid. Jag har grÄtit som om han hade dött, för han rycktes bara bort frÄn mig", sÀger mamman.
I lĂ€genhetens ytterdörr finns ett kulhĂ„l â en hemsk pĂ„minnelse om vad som hĂ€nde hĂ€r den 31 juli somras. DĂ„ blev Erik, som vi kan kalla honom, skjuten i benet av en polis under en dramatisk konfrontation, skriver VK.
Dessförinnan hade Erik, som Àr i 25-ÄrsÄldern, stÄtt pÄ balkongen och skjutit med sitt gevÀr mot bilar som körde förbi pÄ den nÀrliggande vÀgen. Poliserna som skulle gripa Erik fick uppfattningen att han skulle attackera dem med en kniv, och sköt verkanseld.
â Jag kan inte ta in att det hĂ€r har hĂ€nt, och dĂ€rför har jag inte klarat av att vara hĂ€r heller. Jag vĂ€ntar mig att han som vanligt ska komma in genom dörren med ett leende och sĂ€ga âhej mammaâ.
Eriks mamma kryper upp i âsittâ hörn i soffan i lĂ€genheten dĂ€r hon levde tillsammans med sin son. Hon har inte varit hĂ€r sedan den 31 juli.
â Det vĂ€rsta var att han blev sĂ„ bortryckt, jag fick inte hĂ€lsa pĂ„ honom och fick inte ringa honom under jĂ€ttelĂ„ng tid. Jag har grĂ„tit som om han hade dött, för han rycktes bara bort frĂ„n mig.
Under rÀttegÄngen gÀllande försök till mord och grovt hot mot tjÀnsteman i UmeÄ tingsrÀtt fick mamman trÀffa personerna som blev beskjutna och deras familjer, och hon sÀger att det kÀndes skönt att fÄ prata med dem. I den ena bilen som blev beskjuten fÀrdades en ensam kvinna, och i den andra en pappa och hans fyraÄrige son. Det var nÀra att den lille pojken trÀffades av en kula dÀr han satt i sin bilbarnstol.
â Jag tycker synd om de drabbade och de ska alltid finnas i mitt och min familjs hjĂ€rta. Jag vet inte om pojken tycker om bilar eller dockor, sĂ„ jag tĂ€nkte kanske gĂ„ och köpa en nallebjörn till honom.
Den första sinnesundersökningen visade att Erik kan ha lidit av en allvarlig psykisk störning, bÄde under gÀrningen och undersökningen. Under rÀttegÄngen beslutades att han ska genomgÄ en rÀttspsykiatrisk undersökning, innan rÀttegÄngen sedan kan avslutas om ungefÀr en mÄnad.
â Jag ber morgon, middag och kvĂ€ll att han ska fĂ„ en rĂ€ttvis dom, och att han ska dömas till rĂ€ttspsykiatrisk vĂ„rd. Jag ber för att han Ă€ntligen ska fĂ„ bra vĂ„rd. Jag orkar inte tĂ€nka pĂ„ att han kan dömas till fĂ€ngelse, det fĂ„r inte bli sĂ„.
KulhĂ„let i dörren uppstod dĂ„ âErikâ blev skjuten i benet av en polisman i samband med gripandet i somras.
Under rĂ€ttegĂ„ngen förklarade Erik att han mĂ„dde mycket dĂ„ligt nĂ€r han stĂ€llde sig pĂ„ balkongen med sitt gevĂ€r. Han hörde röster och beskrev hur han uppfattade det som att han befann sig i ett psykosliknande tillstĂ„nd dĂ€r han inte kunde skilja pĂ„ dröm och verklighet. Hans tanke var att skjuta âvarningsskottâ, vilket han ocksĂ„ gjorde i en ensilagebal. Varför han sedan började skjuta mot bilarna hade han, under rĂ€ttegĂ„ngen, inget svar pĂ„.
â Jag ber sĂ„ mycket om förlĂ„telse mot dem som blev pĂ„verkade av mina handlingar. Det var verkligen inte meningen att det skulle bli sĂ„ hĂ€r, sa Erik under rĂ€ttegĂ„ngen.
Mamman tror att det som hĂ€nde var âett rop pĂ„ hjĂ€lpâ.
â Det min son har gjort Ă€r oförlĂ„tligt, men jag önskar att alla hade kĂ€nt denna fina kille sedan förut och hoppas att de kan förstĂ„ att han fick en psykos. Det slog bara slint. ĂndĂ„ kan jag inte sitta och sĂ€ga att det var en psykos, för jag Ă€r ju ingen lĂ€kare. Men han Ă€r ingen mördare, sĂ€ger mamman.
Mamma Mu-gosedjuret fick mamman i födelsedagspresent av sin son nÀr han var i 10-ÄrsÄldern.
Hon beskriver sin son som klok, snÀll, ekonomisk och vÀldigt familjÀr. En renlevnadsmÀnniska som tyckte om att vara ute med sin kajak och fiska, och som sov i skogen ibland. Hon sÀger vidare att han var sjÀlvstÀndig och drömde om att ha ett arbete och bo sjÀlv i en egen lÀgenhet.
â Han Ă€r glad, positiv och som en sol, och sĂ„ har han alltid varit. MĂ„n om allt och alla. Han har aldrig gjort en fluga förnĂ€r tidigare.
â Varje fredag hade vi myskvĂ€ll, dĂ„ hade jag köpt god mat som vi Ă„t tillsammans i soffan och sĂ„ fick han prata av sig. Han hade ju ingen annan hĂ€r att prata med.
Mamman hade just slutat jobbet nÀr hon plötsligt fick ett samtal frÄn polisen. "NÀr polisen ringde och berÀttade vad som hade hÀnt bröt jag ihop totalt", sÀger hon.
Mamman menar att hennes son verkligen har kÀmpat för att fÄ hjÀlp av vÄrden för sitt psykiska mÄende, och sÀger att han gjorde allt för att mÄ sÄ bra som möjligt genom att trÀna, Àta sunt och vistas i naturen.
Hon sÀger vidare att hon mÀrkte hur sonens mÄende blev sÀmre det sista halvÄret innan hÀndelsen. PÄ grund av problem med höften kunde Erik inte lÀngre trÀna, och mot slutet kunde han knappt gÄ. Detta gjorde att han blev otroligt ensam och isolerad och tillbringade varje dag framför datorn i sitt rum.
â Det har varit synd om honom, han har haft ett helsike.
Mamman tror att Erik hade fÄtt bÀttre hjÀlp om han hade bott i en större kommun Àn Robertsfors, som SkellefteÄ eller UmeÄ. Hon Àr kritisk till kommunen och menar att hennes son inte har fÄtt den hjÀlp han behövt.
â Han var som ett frĂ€mmande ufo som landade hĂ€r och ingen tog emot honom. Jag tycker att det Ă€r viktigt att nĂ„gon för hans talan och berĂ€ttar hur han hade det. Man kan inte bara skuldbelĂ€gga honom. Jag har ju jobbat inom vĂ„rden. DĂ„ man jĂ€mför vĂ„rden och resurserna i stora och smĂ„ kommuner kan man ganska snabbt se skillnaden.
Nallen har âErikâ haft sedan han föddes. Nu sitter han hĂ€ktad i vĂ€ntan pĂ„ att rĂ€ttegĂ„ngen ska Ă„terupptas och avslutas. "Det enda jag gör nĂ€r jag hĂ€lsar pĂ„ honom Ă€r att jag hĂ„ller honom i hĂ€nderna och kramar om honom", sĂ€ger mamman.
Mamman klandrar sig sjÀlv, berÀttar hon. Hon önskar att hon inte hade Äkt till jobbet den 31 juli. Samtidigt sÀger hon att allt var precis som vanligt den dÀr mÄndagen.
â Om jag hade vetat att han mĂ„dde sĂ„dĂ€r dĂ„ligt hade jag aldrig ha Ă„kt till jobbet den hĂ€r dagen och lĂ€mnat honom vind för vĂ„g â aldrig!
Tillbaka i lÀgenheten för första gÄngen pÄ över tvÄ mÄnader har hon börjat packa ner sina och Eriks saker i flyttkartonger som stÄr utplacerade i bostaden. Hon sÀger att hon tycker om den idylliska orten och mÀnniskorna som bor hÀr, men att hon inte kÀnner att hon kan bo kvar i BygdeÄ.
â Jag orkar inte förklara för folk eller ens vinka till grannen, sĂ„ jag hĂ„ller mig inomhus nu. Det Ă€r sĂ„ fint hĂ€r och jag trivs, men jag har inget annat val Ă€n att flytta, kĂ€nns det som. DĂ„ min son en dag fĂ„r komma hem till sin mamma, dĂ„ ska han kĂ€nna sig vĂ€lkommen.
Fotnot: Erik Àr ett fingerat namn.