För att komma till försöksplatsen i viken får de paddla och vada. Just den här dagen, efter omfattande regn, var vattnet i viken mycket högt.
Det brummar i en vik vid Skallön utanför Burvik. Det som egentligen är en sug ämnad för muddring har nu blivit ett redskap för att försöka utrota vattenpesten.
– Den bildar tjocka mattor i vattnet och tar över områden, säger Chatarina Karlsson, som är samordnare för arbetet med invasiva främmande arter vid länsstyrelsen i Västerbotten.
Hon är en de fyra personer som legat i vattnet i den dyiga viken vid Skallön under flera dagar och plockat växten från botten. För att göra arbetet effektivt har de tagit hjälp av en sug som samlar upp delarna i jutesäckar, som sedan ska brännas.
När naturreservatsinventeringar gjordes 2007 fanns ingen vattenpest här. Nu består 70–80 procent av växtligheten av vattenpest. Den kan alltså ta över väldigt snabbt.
Vattenpesten hör nämligen inte hemma här utan i akvarier. Det är därifrån man misstänker att den har kommit.
– Det räcker med några centimeter vattenpest så kan den etablera sig. Helst växer den där vattnet är förhållandevis stilla och underlaget dyigt. Grus och sand är ingen favorit.
I Västerbotten har 40 vikar inventerats och arten har hittats runt Skelleftebukten samt vid Umeå.
Vattenpesten består av långa rankor och den känns sträv när man strycker över den.
Problemet är att det inte finns några bra metoder att bli av med växten. Därför arbetar länsstyrelsen nu med två projekt för att ta reda på vad man kan göra åt den.
Projekten finansieras av Havs- och vattenmyndigheten och projektet Interreg Aurora SeaMoreEco.
Redan förra året var de på plats och handplockade vattenpest, men det visade sig vara för tidsödande, därför testas sugmetoden i år. Denna sommar täcker de även områden med juteväv och med en plastduk med gashål för att se om dessa är bra metoder.
Amalia Waldén och Engla Grönvall matar sugen med vattenpest. Anledningen till att de dra växten till sugen är för att minimera påverkan på bottensediment.
Arbetet sker från en flotte där sugen är placerad. Den sköts av Sten-Anders Fellman, från företaget Bohena, som muddringsmaskinen kommer ifrån. På flottkanten sitter en person med sugen och tre befinner sig i vattnet och plockar växterna som de matar sugen med.
När Norran var på plats hade de plockat ett cirka 200 kvadratmeter stort område och siktade på att kunna nå 300 kvadratmeter innan de var klara.
Nästa år följs försöken upp med drönarstudier.
Sten-Anders Fellman är den ende som jobbar helt på den torra flotten och ser till att sugen fungerar.
Finns det andra invasiva arter längs kusten?
– Det dyker upp enstaka kinesiska ullhandskrabbor. Svartmunnad smörbult är en bottenlevande fisk som är aggressiv och tränger bort inhemska arter. Den finns mycket i Gävleborg och har troligtvis följt med barlastvatten ända upp till Husum. Man är rädd att de ska börja gå upp i älvarna, säger Chatarina Karlsson.