”Den perfekta Burvikskakan är lätt sötat, lätt saltad, men inte kryddad. Degen ska knådas ganska länge så att det jäser bra, men den för inte jäsa för länge. Sen ska den gräddas snabbt på 270 grader” säger Katarina Hermansson.
Ett stenkast från Burviks bönhus, mellan röda ladugårdar och ängar, ligger det lilla bageriet med den långa historien. Redan klockan tio har fem personer samlats utanför Hermanssons bageri.
Inne i bageriet sätter sommarjobbaren Alva Öhgren deg på jäsning medan Ester Olofsson tar emot beställningar. Katarina själv springer mellan bageriets hjärta, den blå stenhällsugnen från 1945, och en liten modern spis.
Många av bakverken görs efter pappans recept, men Katarina gör också tårtor och testar nya idéer.
På stenhällen gräddas de klassiska Burvikskakorna på 270 graders värme.
– Vi gräddar bullarna i en vanlig ugn just nu, eftersom stenhällen är för varm, säger Katarina.
Äggklockan ringer. Hon drar ut en plåt med nygräddade stjärnbullar. I nästa sekund lämnar hon över varor till en kund.
– Hej, vad kul att se dig, säger hon och ägnar en kort stund åt småprat innan hon vänder tillbaka in i bageriet för att ta ut några Burvikskakor ur stenhällsugnen.
Entreprenörskapet har hon i blodet. Pappan Paul var en ständig källa till inspiration.
– Jag var pappas flicka och följde honom överallt, säger hon.
Paul Hermansson började vid 16 års ålder som bagerilärling i Lövånger. 1951 tog han och Katarinas mamma Margareta över bageriet i Burvik. Tre år senare köpte de den blå stenhällsugnen från Klutmark.
Som 15-åring började Katarina själv jobba hos sina föräldrar och hon stannade i 17 års tid.
– Jag har alltid tyckt om att skapa och har de där hantverksgenerna, säger hon.
Bageriet var en uppskattad samlingsplats i byn. Paret Hermansson hann driva både kafé, taxiverksamhet, bageri och lanthandel innan de gick i pension 1998 och bageriet stängdes.
När Katarina ville läsa på bibelskola flyttade familjen till Uppsala. Hennes längtan efter att lära sig mer tog henne vidare ut i världen. 37 år gammal flyttade hon till staden Irvine i Kalifornien för att gå på en bibelskola i ytterligare två år.
– Jag trivdes som fisken i vattnet, säger hon.
Efter studierna fick hon först jobb som personlig assistent och sedan på ett bageri. Två år blev till tjugotvå, men varje sommar återvände hon till Burvik. Redan då fanns drömmen om att starta ett sommarbageri och hon delade planerna med sin pappa.
– Han sa att det var mycket jobb och det är det, men jag trivs med det, säger hon.
År 2014 gick hennes pappa gått bort. Ett år senare återvände hon för att ta hand om familjens hem med tillhörande bageri.
– Det var svårt att fatta beslutet, eftersom jag hunnit rota mig i USA. Men jag har aldrig ångrat mig, säger hon.
Tanken på att starta upp bageriet igen blev snabbt verklighet.
– Det kändes så roligt och vi fick mycket positiv respons. Hantverket satt i ryggraden, men det tog lite tid att vänja sig vid bageriugnen, säger hon.
Till en början jobbade hon deltid inom hemtjänsten och deltid på bageriet, men kundkretsen växte snabbt.
– Det blev så stor efterfrågan på brödet att jag blev tvungen att välja mellan jobben. Då blev det bageriet och allting föll på plats, säger hon.
Katarina är på språng i bageriet. ”Den här sommaren har varit helt suverän och vi har haft många gäster. Eftersom vi är ett utomhuscafé så är vi beroende av bra väder” säger hon.
Effekterna av pandemin har drabbat många företagare, men bageriet har klarat sig över förväntan.
– Vi slutade leverera varor till ett fik i stan, men samtidigt har fler kunder kommit hit på utflykter. Försäljningen utomhus har gått över förväntan, säger hon.
Till hösten väntar försäljning på Reko-ringar i Skellefteå och Umeå.
Idag har Katarina ett svenskt och amerikanskt medborgarskap.
–Tiden i USA har gjort mig modigare och lärt mig att förverkliga mina drömmar, säger hon.
Men det är i Burvik hon känner sig hemma.
– Det är nära havet, lugnt och fridfullt. Jag har många fina grannar som hjälper till med allt från snöröjning till att flytta bagerimaskiner, säger hon.
Vad drömmer du om nu?
– Jag drömmer om att landsbygden ska blomstra och att det ska finnas mer företagsverksamhet här, säger hon.
Katarina Hermansson lämnar över bakverk till Lasse Ågren från Nedre Bäck. Lasse är en trogen kund. ”Jag kände Katarinas pappa och såg henne växa upp”, säger han.
Bageriets comeback glädjer många i trakten. En av dem är Lasse Ågren, som väntar på sitt fikabröd.
– Jag kände hennes pappa och såg henne växa upp. Det är fantastiskt roligt att bageriet kommer till liv igen och det lockar många turister. Katarina är så duktig och det finns nog ingen som är gladare än hon är.
Smakar pistagebullen lika gott som den gjorde förr i tiden?
– Det gör den absolut, jag känner ingen skillnad.