Julia Garrity med Rita, en Patterdale terrier.
Julia, 62, var helt uppslukad av familjelivet i Walsall i Englands West Midlands-region. Ellen, som var lärare, hade tre söner under fem år och behövde så mycket stöd som möjligt från sin mamma, som kombinerade sitt eget företag med att ta hand om barnbarnen.
Men en dag berättade Ellen, som länge längtat efter att få bo utomlands, att hon skulle flytta för att arbeta i Skellefteå. Julia blev inte särskilt förvånad.
– Ellen har alltid älskat att resa, och vi visste att hon en dag skulle vilja bo utomlands, säger hon.
Julia blev dock lite förvånad över sin egen reaktion.
– Min svåger hade precis gått bort vid 62 års ålder. Hans död gav mig verkligen en spark i baken. Jag har aldrig bott mer än 1,5 mil från där jag föddes. Vem vet vad morgondagen har att erbjuda? Så jag tänkte: "Låt oss göra det. Låt oss ha ett äventyr".
Neil, 64, Julias man, var med på noterna. Han hade sålt sitt företag och hjälpte Julia med hennes.
– Det var ett bra tillfälle att göra något nytt. Vi var fria från anställningsförpliktelser och vårt hus såldes snabbt, säger Neil.
Ellen, som redan hade flyttat, gick på visningen av ett hus i Burträsk som hennes mamma hade sett på nätet. Hon livestreamade visningen för sina föräldrar, och även om det fanns mycket att göra i huset, gillade Julia och Neil det. De köpte det och flyttade över i september 2021.
Julia och Neil Garrity i sin trädgård i Burträsk.
– Med tanke på vår ålder så bävade vi, men det var också ett äventyr. Vi körde hela vägen genom Sverige, och det är överväldigande annorlunda mot Storbritannien, säger Neil.
– Men vi var väldigt exalterade. Vi älskade naturen, landskapen och människorna var så vänliga och så välkomnande – de kunde verkligen inte ha varit trevligare.
Men sen kom vintern.
– Det kom som en stor chock för mig, säger Julia.
– Men det var inte kylan som störde mig. Det var inte snön, det var inte ens mörkret. Det var den totala bristen på färg. Allt är monokromt på vintern här. Det är en svartvit värld. Vintrarna i Storbritannien kan vara ganska eländiga, men jag kan fortfarande gå en promenad i en park och se lite grönska, även om det bara är en gräsfläck.
Neil och Julia bor nära sjön i Burträsk, där Neil har en båt, men inte ens det ger Julia andrum från bristen på färg på vintern.
– Jag har gått ner till sjön på vintern. Men där kan jag inte skilja himlen från sjön, eller sjön från stranden. Det är bara en och samma massa, säger hon.
Julia and Neil Garrity har haft en tuff start i Skellefteå, men de har kul också, särskllt på sin båt.
Julia åkte tillbaka till England för att träffa sin son Tom och hans familj i fem veckor. Trots pausen fick hon en depression när hon återvände till Sverige.
– Jag gick till en psykolog som verkligen hjälpte mig. Han fick mig att förstå varför jag mådde som jag gjorde, åtminstone delvis, säger hon.
Bristen på färg var bara en ingrediens i Julias cocktail av sorg, enligt psykologen.
– Han sa att han inte var förvånad över att jag mådde så dåligt. Han sa: "Du har förlorat platsen där du växte upp, du har förlorat ditt faktiska fysiska hem, och du har förlorat ditt företag, ditt yrke, som var centralt för den du var".
Julias verksamhet var att restaurera art déco-möbler, något hon var mycket skicklig på.
– Jag saknar det mycket, men det är så skrämmande att börja om från grunden igen, säger hon.
Ett exempel på Julia Garritys möbelrenoveringar.
Inför den stundande vintern känner hon sig lite orolig.
– Men jag är bättre rustad att hantera vintern nu. Jag åker tillbaka till England i november, då ett till barnbarn ska födas. Jag har redan ett barnbarn, Margo, där. Och det plågar mig också, för det känns som att jag har lämnat ett barn för att vara med ett annat, säger hon.
– Du skulle känna likadant om du var i England och Ellen och barnen var här, säger Neil.
Ellen, Kris och deras pojkar.
– På sommaren sitter jag i min trädgård och lyssnar på fågelsången, och säger till mig själv: "Hur härligt är inte det här?". Och sedan på vintern klättrar jag på väggarna. Vi träffade en härliga etiopisk familj i Burträsk – riktigt trevliga människor. De har haft det väldigt jobbigt. Och jag blir så arg på mig själv. Mina problem är ingenting jämfört med deras, säger Julia frustrerat.
– Alla våra resor är olika, säger Neil försiktigt och smeker sin frus arm.
– Det gör inte din mindre tufft.