Ingrid Stålnacke och Camilla Burman är två av sex styrelsemedlemmar i Burträsk Hembygdsförening. ”Vi vill ha fler till styrelsen. Alla kan göra något, men ingen kan göra allt”, säger Ingrid.
Solen skiner över Burträsks hembygdsområde. En bris drar genom den vissna midsommarstången. Den har stått kvar sedan midsommarfirandet, en uppskattad tradition som föreningen anordnar.
Styrelsen har länge arbetat för att få fler aktiva medlemmar. Pandemin blev ett extra hårt slag.
– Nu är vi på fallrepet. Det vore lättare om vi vore dubbla styrkan, säger styrelsemedlemmen Ingrid Stålnacke.
I Andersvattsgården sitter eldsjälarna Camilla Burman och Ingrid Stålnacke. De lyfter det positiva med att vara ideellt engagerade.
– Det finns en sån gemenskap, säger Camilla.
– Det här är ett kulturarv. Människor har lämnat sina kära ägodelar till oss, som vi får förvalta och vårda. Man blir delaktig i historien, säger Ingrid.
– Vi får mycket uppskattning från besökarna. De ropar "Wow!", när de kommer in i gårdarna. Speciellt i Risåträskgården som har fantastiska målningar av Per Olof Hållén. Man blir lycklig när man får den responsen, säger Camilla.
Ingrid Stålnacke och Camilla Burman i Risåträskgården. Här har målaren Per-Olof Hållen utsmyckat väggar och tak. Den kringresande konstnären var verksam från mitten av 1800-talet fram till 1871.
Men det blir mycket jobb. Samtidigt blir styrelsemedlemmarna både äldre och färre. Idag består styrelsen av sex personer som sköter allt från glödlampsbyten, utställningar, midsommarfirande till restaurering av kulturarvsmiljöer.
– Det är tack vare att personer ställt upp frivilligt och hjälpt till som har vi klarat av städningen under våren och hösten, säger Ingrid.
– Vi har kunnat göra otroligt många bra renoveringar de sista åren med hjälp av entreprenörer och frivilliga. Det finns en ljus framtid på så vis. Den första prioriteringen är att bevara området, säger Camilla.
Camilla Burman och Ingrid Stålnacke visar upp ett av rummen i Andervattsgården, som inretts som en gammal skolsal.
Men de drömmer om ett levande hembygdsområde. De vill anordna fler utställningar och hantverksaktiviteter och skapa en mötesplats.
– Vi hade en lapptäckesutställning i somras. Folk från när och fjärran kom hit, berättade om sina barndomsminnen och började prata med varandra. Det var jätteroligt, säger Camilla.
– När vi har haft öppet i sommar har jag mött människor som suttit ensamma under pandemin. Det var väldigt jobbigt för många. Men då har de tagit sin rullator och rullat hit eftersom det ligger så nära. Det kommer även turister, vilket skapar en blandning av åldrar. Det är ett viktigt område att bevara, säger Ingrid.
Camilla Burman, ordförandet i Burträsk Hembygdsförening i Risåträskgårdens salong. ”Vi kan inte göra allt”, säger hon.
För att få fler att engagera sig delade föreningen ut över 700 lappar i Burträskbornas brevlådor. Det gav stödmedlemmar och extra tillskott i föreningens kassa. Men inga nya medlemmar tog kontakt för att delta i styrelsearbetet eller för att bilda arbetsgrupper.
–Jag brukar tänka att det här skulle jag vilja göra, men vem ska jag göra det med?, säger Ingrid.
Camilla Burman och Ingrid Stålnacke vill lyfta Burträsks kvinnohistoria. Den gula och röda folkdräkten till höger har utformats av textilskonstärinnan Clara Salander tillsammans med hemslöjden i Skellefteå under 50- och 60-talet.
Hon minns hembygdområdets glansdagar under 60-talet. En blomstrande plats, fylld av människor och allsång.
– Många ungdomar spelade här. Det var väldigt fint. Hela sommaren gick vi hit och fikade. Det fanns alltid någon representant från föreningen på plats, säger Ingrid.
Ingrid Stålnacke minns hur ungdomar brukade spela på den idag folktomma logen. ”De kunde uppträda med så väl Elvis som andra covers och fick dessutom små gage. Det var väldigt fint,” säger hon.
Men tiderna förändras. Ingrid och Camilla berättar att många säger att de saknar barndagarna, hantverket och ett mer storslaget midsommarfirande än det föreningen ordnat de senaste åren.
Men få vill engagera sig. Det riskerar att leda till att lokalerna stängs för besökare.
– Det vore förfärligt. Det enklaste vore att stänga alla byggnader och titta till dem ibland. Men då blir det ett dött område, säger Ingrid.
I kyrkstugorna finns gamla artiklar och arkivmaterial bevarat, som handlar om Burträsk och dess omnejd.
Under höst och vinterhalvåret möts styrelsen en gång i månaden. Under sommaren blir det mer aktivt arbete. Föreningen sköter området och hyr ut lokalerna efter önskemål under juni och augusti.
– Då brukar vi dela upp veckorna mellan oss. Om vi är många engagerade blir det inte en hel vecka var. Vi hjälps åt med att anordna aktiviteter, säger Camilla.
I en av kamrarna har föreningen samlat föremål som på olika sätt lyfter kvinnornas yrkesarbete och hantverk. Drömmen är att kunna göra en utställning.
Under åren har de hyrt ut cafélokalen till olika aktörer, som Burträsk värdshus, Burträsksvängen och ungdomsarbetare som drivit sommarcafé. Det är en lösning som skapats för att kunna hålla öppet under hela juli månad.
Camilla Burman och Ingrid Stålnacke lyfter gemenskap och kamratskapen inom hembygdsföreningen.
Camilla och Ingrid menar att det är viktigt att fler känner sig välkomna och vill engagera sig.
– Man kan hjälpa till utifrån sitt eget intresse och förmåga. Det blir både roligare och lättare om medlemmarna jobbar med det som intresserar dem, säger Camilla.
– Jag skulle vilja se fler ungdomar. Det var min intention att locka hit dem när jag började, säger Ingrid.
Men området är stilla. Den stora logen gapar tom. Nere vid badplatsen glittrar Burträsket. Inga ungdomar i sikte.