Enligt henne själv är det många som i och med flytten tror att hon är nyetablerad i bygden. I själva verket har hon varit verksam i Burträsk i tio år. Men till de tidigare lokalerna var det inte lika många som hittade.
– Det känns jättebra. Det är jätteroligt att synas mer. Det kommer många fler kunder nu när jag öppnat här. Många fler än jag trodde.
Hennes salong "Beauty Salon" ligger sedan den 1 juni mer centralt och öppet än tidigare då salongen var inklämd mellan byggnader och inte lika synlig för förbipasserande.
Att flytten skulle gå till den gamla kiosken verkar för Janet Gerges helt naturligt.
– Det bara blev så, det passade sig bra. Vi har inte heller behövt göra om så mycket i lokalerna. Vi har bytt ut belysningen och fått in ett kök.
Trots självklarheten i flytten så märker hon att det finns en viss saknad i byn efter kiosken. Lokalen är uppdelad i två avdelningar och hon har länge försökt hitta någon som vill driva kafé i delen som inte är salong.
– Jag har ännu inte hittat någon som vill eller vågar. Men jag tycker att det vore jättekul om man kunde fortsätta komma hit och köpa kaffe.
Tills hon hittar någon som vill starta upp kaféverksamhet i lokalen har Janet Gerges etablerat en loppis där.
– Jag hoppas att det dyker upp någon som vill dela lokalen med mig, men det skulle vara jättetråkigt om det står tomt så länge. Jag hade massor med grejer hemma så en loppis passade bra.
Beauty Salons stammis Ingegerd Nilsson är och klipper sig för första gången sedan flytten till kiosken.
– Det är perfekt för här är ingen trappa, vilket är väldigt bra för mig, säger hon som hade svårt att ta sig in till den gamla lokalen.
– Jag hade jätteproblem med att få dit en ramp, jag försökte länge. Men hit kan de köra hela vägen in med rullstol, och just utanför med permobil. Det är jättebra för de som behöver det, säger Janet Gerges om kiosklokalen som ligger i markhöjd och har en bred ingång.
Janet Gerges kom från Stockholm till Burträsk för tio år sedan och berättar att frisörlivet där brände ut henne.
– Men här i Burträsk har jag hittat tillbaka till lugnet. Mina stamkunder blir nästan som familjemedlemmar. Vi pratar med varandra och berättar, lyssnar och tröstar.