Det tog inte lång tid innan Victor Vallsson fällde första älgen.
Att sitta på pass i ett älgtorn eller gå runt i skogen som hundförare. Adrenalin som pumpar när man smyger på vilt bakom de gälla tonerna av hundens skall. Jakten är inte till för alla, men för somliga är det meningen med livet.
– Nog är man väl en jaktidiot, det är nog rätt benämning. Jag lever för jakten, det är väl vad jag skulle säga att jag gör, säger Benny Bäcklund, jaktledare och hundförare.
På fredagsmorgonen började årets älgjakt för Mjövattnets jaktlag. Benny berättar att det inte sköts något på premiärdagen.
– Det hör till ovanligheten. Vi hade mycket älgkontakt men inget skott. Men det känns ändå bra för då har jag förmedlat åt jaktkamraterna att bara skjuta vid riktigt bra lägen.
Under lördagsmorgonen å andra sidan hade laget fullt upp. Vid fyrasnåret på morgonen samlades de, för att sedan stationera ut sig i skogarna och utplacerade älgtorn.
När samtliga jägare hade hittat till sin plats var det dags att släppa ut spårhundarna. Första skotten kom fort, och när klockan slog halv sju hade första älgen fått somna in. Det var en pinntjur, alltså en ettårig tjur, som skjutits av Victor Vallsson.
Hur känns det?
– Det känns skitkul. Det var två år sedan jag sköt en älg sist så nu var det på tiden, säger han.
Den fräna doften av älgen sätter sig i näsan. För en utomstående kan synen av det döda djuret vara otäckt, men för en erfaren jägare är det inget konstigt. De ser det som att viltet går från att vara ett djur till att vara ett livsmedel – dessutom ett ekologiskt och lokalproducerat sådant.
Terrängen runt det numera döda djuret är svårframkomlig. Stenar och fallna träd gör att gångavståndet till vägen upplevs betydligt längre. Tillsammans med sonen Texas tar sig Benny Bäcklund igenom vegetationen. Han är van att vistas i skog och mark.
– Jag har jagat hela livet. Jag tror knappt att jag kunde gå första gången jag var med pappa ut, berättar Benny. Numera har han själv med sig två av tre söner, Texas, 11 år, och Billy, 20 år. Även pappa Valter Andersson är ännu aktiv som jaktledare i Mjövattnets jaktlag.
Tre generationer i samma jaktlag. Bröderna Texas och Billy Bäcklund, pappa Benny Bäcklund och farfar Valter Andersson.
Diskussionen om huruvida jakt är okej eller inte är något som Benny är van att behöva ta. Det är inte alla som delar samma åsikter som honom. Vissa tycker att jägare dödar för nöjes skull, något som han inte håller med om.
– Jag respekterar allas åsikter om jakt men jag ser mig själv som en väldigt stor djurvän. Bland det bästa med jakten för mig är att få till ett bra samarbete med mina hundar. Jag behöver inte nödvändigtvis skjuta ett djur för att det ska ha varit en bra dag. Men om jag gör det så känns det inte dumt. Det är ju ekologiskt kött. Däremot är det alltid viktigt att respektera djuret man skjuter.
Benny Bäcklund spårar älgen med hjälp av sin jämthund Tyson.
Enligt Benny Bäcklund finns det mycket som lockar med jakten. Men en sak är klart övervägande.
– Det finaste med jakten är gemenskapen. Jag kommer ifrån Mjövattnet men bor inte här längre, så det känns fantastiskt att få åka hem till sin hemby och få ta del av den här sammanhållning. Det blir en väldigt familjär känsla.
Mycket av jakten handlar om att vänta, särskilt för de jägare som sitter på pass i ett älgtorn.
Dagen fortskrider. Två till älgar har skjutits, men dessvärre blev det ena inget lyckat skott. En av dem är skadad men inte döende. Några jägare samlas för att styra ihop ett eftersök, i hopp om att avsluta djurets lidande. Och där bryts dagens första jaktpass för de andra. Nu väntar lunchpaus vid öppen brasa.