”Jag har ju aldrig trott att jag skulle få ett så stort rum med takhöjd och fönsteryta. En helt proffsig ateljé. Det känns ju fantastiskt att jobba här”, säger Vivian.
Sedan jag flyttade till området 2012 har ett hus alltid fångat min uppmärksamhet. Från framsidan är den charmiga rosa färgen och den eleganta arkitekturen omöjliga att ignorera. Men det är först när man ser baksidan av huset som man inser hur extraordinärt det verkligen är. En vägg med 66 fönster släpper in solljuset i en vacker dagsljusstudio.
Det här är hemmet till textilkonstnären Vivian Stenlund och hennes man Lars-Erik ”Lasse” Karlsson, på Köpmangatan i Burträsk. Paret, som båda ursprungligen kommer från Arvidsjaurstrakten, bodde i en trerummare i Vällingby, Stockholm, innan de såg en annons i den här tidningen som berättade att huset var till salu.
– Vi hade inte vetat att huset fanns om inte den annonsen i Norran fanns. Vi hade inte plats i Stockholm, men sen när vi flyttade in här, då kunde vi dels samla ihop det vi haft på vårt sommarställe det vi har dragit på oss, säger Vivian.
Vivian jobbar i sin ateljé. Taket är drygt fem meter.
”Vi hade inte vetat att huset fanns om inte den annonsen i Norran fanns”, säger Vivian.
”Jag tycker hallen är det mest ursprungliga i huset”, säger Vivian. Konst av Leander Engström.
Matrum. ”Det har vi för en gångs skull fått plats med alla gäster i det här rummet”, säger Vivian.
Bläckhornsbyggnaden är känd som fotograf Hulda Jonssons (1869-1954) bostadshus och ateljé där så många Burträskare blivit avbildade – till bröllop inte minst. Bostadshuset tros vara flyttat från Kvarnbyn, möjligen där ursprungligt uppfört som inspektorbostad i slutet på 1800-talet, tillhörande Robertsfors bruk.
Hulda var Burträsks första kvinnliga företagare och hennes fotoateljé blev framgångsrik och förde en blomstrande verksamheten. När Hulda tog över byggnaden (kring år 1895) anpassades den för fotografiverksamheten och hon lät uppföra ett stort ateljéfönster mot nordväst för att fånga dagsljuset. Hon behövde det här fönstret så att hon kunde jobba med dagsljus eftersom hon inte hade elljus från början.
Trapphuset är ljust och rymligt.
”Jag får bryta ut på balkongen ibland då när det blir lite varmare”, säger Vivian.
Handbroderade kläder i ateljén.
”Jag har precis satt igång efter jul nu då. Försöker få fötterna på tramporna och planerar hur jag ska göra under våren”, säger Vivian.
”Det här är lite märkvärdigt, för det här är det enda sovrummet i huset. Men det är rundgång i hela huset”, säger Lasse.
Renskinsskor från Vivians morföräldrar.
Vardagsrum. Huset har genomgående rika och karaktäristiska detaljer.
Dock såg fönsterväggen inte ut som den gör nu när Vivian och Lasse flyttade in 1996.
– Vi bodde en tid här och funderade lite grann. Vid något tillfälle så var Lasse uppe och så kom han ner och sa: ”Kan du tänka dig? Det är fönster i väggen!”.
– Och vi hade någon som jobbade hos oss då, någon byggare. ”Är det fönster i väggen?” Vi rev invändigt så att vi såg att det fanns en hel fönstervägg. Han som köpte huset runt 1980, han byggde helt enkelt igen väggen, isolerade mot glasrutorna och byggde över den. Efter några år blev det mögel för att värmen trycker ut fukt mot glasrutorna. Så det går inte att ha så. Vi öppnade upp och tog tillbaka ateljén. Jag hade aldrig trott att jag skulle få ett så stort rum med takhöjd och fönsteryta. En helt proffsig ateljé. Det känns ju fantastiskt att jobba här, säger Vivian.
”Jag har ju aldrig trott att jag skulle få ett så stort rum med takhöjd och fönsteryta. En helt proffsig ateljé. Det känns ju fantastiskt att jobba här”, säger Vivian.
Vardagsrum med dörrar som leder vidare till biblioteket.
Hulda Jonssons ateljé i Burträsk kring 1979.
”Jag hade en period när jag var väldigt förtjust i text och texter och sånt där. Jag tycker att det här är en räkning från Michelangelo. Vi hade en präst här som kunde läsa. Han visste och han förstod”, säger Vivian.
Vivians konst pryder väggarna i ateljén.
Vivian var akvarellist och krittecknare tills hon flyttade till Stockholm. Där fann hon textilinstutitionen Handarbetets Vänner och utvecklade sin kärlek för att skapa konst med textilier.
Vivians textilkonst tar oändligt många timmar att skapa eftersom hon förlitar sig på hantverk och manuella processer.
– Det är många som blir förtvivlade när de kommer hit och säger ”men var är symaskinen?” Den finns men jag syr för hand, säger Vivian.
”Jag har ju aldrig trott att jag skulle få ett så stort rum med takhöjd och fönsteryta. En helt proffsig ateljé. Det känns ju fantastiskt att jobba här”, säger Vivian.
Fotografier, tidningsklipp och idéer i hörnet av ateljén.
Matrum. ”Vi en duktig antikhandlare här uppe efter gatan. Han har sett till att jag har såna här skåp”, säger Vivian. Bild av Sven Deurell.
Matrum. ”Vi var i Firenze och hade möjlighet att se Picasso utställningen. Jag har hållit denna gamla affischen”, säger Vivian.
”Jag är väldigt beroende av hantverket”, säger Vivian.
Matrum. ”Kaffe i ransoneringens tid. Ett matsked. Medan det hette kolonialvaror fick man inte så stora koppar. Nu fick vi muggar”, säger Vivian.
”Det är många som blir förtvivlade när de kommer hit och säger men var är symaskinen? Den finns men jag söker hand”, säger Vivian.
Second hand-tyger hämtas från loppisar och marknader, medan siden köps i butiker. Skisser görs, tyger färgas och trycks, och sedan följer den tidskrävande processen med broderi, sömnad och viss applikation. Till slutet är det många tekniker i en och samma bild.
Vivians och Lasses hem och ateljé är inte bara en spegling av hennes konstnärskap utan också ett bevis på skönheten i att bevara historien samtidigt som man skapar något unikt.
”Har man 300 kvadrat och sju rum så har man lite grann att leka med också”, säger Lasse.
En enorm textilkonst hänger i trapphuset.
Matrum. ”Det har vi för en gångs skull fått plats med alla gäster i det här rummet”, säger Vivian.
Vivians konst pryder väggarna i ateljén.
En svartvit kopia av ett originalkonstverk som hänger i Spånga kyrka i Stockholm.
”Jag jobbar nästan alltid i serier”, säger Vivian.
I ateljén finns ett bord där små nystan med färgglada broderitrådar ligger uppradade.