Björnen kom i en mycket hög hastighet och fick ögonkontakt med Patrik Holmgren på fyra meters avstånd.
I fredags var Patrik Holmgren på björnjakt tillsammans med sitt jaktlag vid Storberget, öster om Burträsk. När hans jakthund fick vittring stack Patrik Holmgren efter med sin cykel, cirka 250 meter innan han ställde ifrån sig den.
– Det tror jag var räddningen, säger han.
När han hörde ljudet av hur en gren knäcktes så förstod han att det inte var hunden som hade trampat sönder den.
– Jädrar i helvete, tänkte jag, nu blir det närstrid.
Men sedan blev det tyst och Patrik Holmgren bestämde sig för att säkra bössan innan han hörde hur björnen flåsande började springa mot honom. Först på ungefär elva meters avstånd får han syn på djuret.
– Jag såg bara håret på ryggen och sidorna, och höften som hoppade upp och ner när han sprang. Han kom djävulskt fort.
Patrik Holmgren hann tänka att björnen borde komma upp från diket och ut på vägen – precis där han själv stod – så han kröp ihop på knä och osäkrade bössan igen.
– Jag såg honom inte, utan hörde bara hur han kom i full fart. Direkt när han sticker upp skallen i riset tittar han på mig på 3,5–4 meters avstånd.
Björnen hann röra sig ytterligare någon enstaka meter. Sedan small det.
– Det gick ju så fort så jag hann aldrig bli nervös, jag blev lugn och koncentrerad – man var ju tvungen. Efteråt fick man lite puls.
Det som räddade Patrik Holmgrens liv i den stunden, tror han var cykeln som han hade parkerat vid det dike som björnen kom upp ifrån. Han menar att björnen måste ha fått syn på styret genom slyn och då behövde väja åt sidan.
– Det var cykeln som räddade mig. Tankarna har gått väldigt mycket: ”vad hade hänt om han inte hade sett den och svängt av?”
Aldrig har Patrik Holmgren upplevt något liknande, trots att han har hållit på med jakt hela livet, och han räknar inte med att det ska ske igen heller. Men den dramatiska upplevelsen vid Storberget har inte avskräckt honom från att fortsätta jaga björn.
– Jag är ännu mer taggad, det var fantastisk. Det är det mest spännande jag har varit med om i hela mitt liv.
Huruvida ödet handlade om tur eller skicklighet, kan inte Patrik Holmgren svara på, men han tror att det handlar om en kombination av de båda. Sedan i fredags har han ifrågasatt vad som skulle kunna ha hänt om cykeln inte stått där den stod.
– Det är nog lika bra att inte veta, säger han.