Justitiekansler Mari Heidenborg är den som tog beslutet kring Ingrids fall.
– Det fanns ju så tydliga bevis tycker jag så det är en besvikelse. Det var ett guldläge att pröva lagen, säger Ingrid Leirnes.
I april 2020 skrev hon en insändare i Norran där hon framförde synpunkter på regionens hantering av anställda med symtom på covid-19. Efter det höll avdelningschefen och verksamhetschefen på Bureå hälsocentral möten med henne och beslutade att hon skulle omplaceras till en annan hälsocentral.
Ingrid Leirnes valde att polisanmäla detta för att få det prövat som brott mot repressalieförbudet. Ärendet gick vidare till justitiekanslern, JK.
Enligt JK:s beslut som kom på onsdagen är det utrett att beslutet att omplacera Ingrid var en följd av att hon brukat sin tryck- och yttrandefrihet när hon skrev insändaren. Utredningen kommer samtidigt fram till att Ingrid Leirnes fick utföra i princip samma arbetsuppgifter som tidigare på den nya arbetsplatsen. Den var även en del av samma basenhet inom primärvården och hon hade tidigare jobbat där. I samband med semesterstängning skulle hon, liksom annan personal, några dagar senare ha flyttats till den hälsocentralen.
”Vid en samlad bedömning får det i och för sig anses vara fråga om en sådan handling som utgör en otillåten åtgärd enligt straffbestämmelserna. Åtgärden framstår dock i detta fall inte som så allvarlig att det är påkallat med ett straffrättsligt ingripande”, skriver JK
En fällande dom kan inte förväntas och förundersökningen läggs därför ned.
Samtidigt riktar JK allvarlig kritik mot chefernas agerande eftersom Ingrid Leirnes drabbades av negativa konsekvenser då hon brukade sin meddelarfrihet. Utöver omplaceringen handlar det om att cheferna vid möten ”gjort kritiska men oriktiga uttalanden” med anledning av insändaren.
”Detta innebär att även uttalandena vid mötena utgör otillåtna repressalier i strid med förbuden inom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen”, skriver JK.
– Det är alltså fel enligt lagen men inte så allvarligt att cheferna inte kan dömas. Det här betyder att alla mina kollegor i Region Västerbotten får vakta sin tunga. Det spelar ingen roll om man anmäler, vilket är bittert.
Hon tillägger:
– Visst är det bra att JK skriver att de gjort fel. Jag önskar att regionen agerar därefter och inte behandlar andra som mig efter behandlingen jag fick av cheferna. Jag blev erbjuden ytterligare en omplacering för att slippa cheferna. Föreligger det stark misstanke om brott så är det kanske inte offret som ska flyttas.
JK Mari Heidenborg förklarar varför de inte valt att åtala cheferna.
– För att det ska leda till ett straffrättsligt ingripande så krävs att personen i fråga har avskedats, sagts upp eller fått en disciplinpåföljd.
Hon framhåller att omplacering kan vara en disciplinpåföljd.
– Men här tar vi hänsyn till att en omplacering ändå skulle ske och att den här tidigarelagts.
Hur hade ni sett på det om hon omplacerats till en annan hälsocentral eller i annat arbete?
– Sannolikt hade vi sett allvarligare på det.
Hon påpekar att det inte är straffbart att uttala sig som cheferna gjort på mötena.
– Men det är ändå otillåtet och cheferna får kritik för hur de agerat på mötena.