Carina Wallin är redo för nedstigning.
Somliga, som Eva och Tommy Lindberg till exempel, längtar till varmare vatten för att få skåda exotiska fiskar och gärna en och annan färgsprakande korall också. Det är därför de befinner sig i Bureå badhus. För vad ska åtta dykintresserade personer ägna sina lediga lördagskvällar - och söndagar - åt, om inte en nybörjarkurs.
"Den som vill gå på djupet måste åtminstone orka bära 15 kilo på land. Kanske 20 ibland."
På bassängkanten är det ständigt vått av alla vattenstänkt, värmen är rejält svettdrivande och det brusar sådär brusigt som det bara kan brusa i ett badhus. Dessutom knäas det ganska tungt, samt stönas så smått när var och en ska till att kränga på sig sin personliga utrustning.
Den som vill gå på djupet måste åtminstone orka bära 15 kilo på land. Kanske 20 ibland.
När kroppen fortfarande befinner sig uppe i friska luften, då är det kämpigt, som att vara på fjälltur med fullpackad ryggsäck. Men när kroppen, lufttuben, den uppblåsbara dykvästen och allt det andra äntligen är omgivna av det turkosblå vattnet, då blir man fjäderlätt.
- Man svävar fram, försäkrar Daniel Larsson från Skelleftebottens Dykarklubb.
Det är klubben som organiserar denna kurs vars examensprov går ut på att åka till Norge och för allra första gången dyka i det riktiga havet, ända ner till 20 meters djup. Den som lockas av ännu större djup måste gå en kurs till. Ju längre ner, desto mer måste man lära sig.
Eva Lindberg vill bli riktigt fena på det här så att hon och maken Tommy, som testar att andas i munstycket, kan dyka på varmare breddgrader.
Johannes Stenberg och Konrad Löfstedt diskuterar den erfarne instruktörens, Christer Larssons, senaste direktiv.
För en hundradels sekund går Konrad Löfstedt på vattnet.
Viktbältet väger en hel del, konstaterar Eva Lindberg.
Benneth Lindholm & Co är redo att ta steget och byta element.
Det låter kanske enkelt: Fem helgers paddlande med simfötterna i en varm inomhusbassäng och med skallen under ytan. Eget teoriläsande på nätet med åtföljande kunskapskontroller och sedan är det väl bara att uppsöka närmaste sjunkna fiskebåt. Jag menar, hur svårt kan det vara? Det är väl bara att sätta fast några slangar här och där, kolla att det är luft i tuben, att munstycket fungerar och plumsa i va.
Allt som har med utrustningen att göra; hur den fungerar, att den fungerar, hur den ska sitta för att sitta rätt - allt detta är kunskaper som måste bli en rutin som måste sitta som limmad i förlängda märgen. Alla kontroller och handgrepp ska vara lika stadigt förankrade i muskelminnet som den berömda smäcken. Säkerhetstänket är inte bara A och O, det är hela alfabetet rakt igenom. Ingenting får missas, för då kan konsekvenserna bli rent förödande.
"Alla kontroller och handgrepp ska vara lika stadigt förankrade i muskelminnet som den berömda smäcken."
Total koncentration till 150 procent, det är vad som krävs av var och en. Det duger inte att tänka på jobbet eller fundera på vad kompisarna gör på krogen just nu eller om farmor har hittat sina borttappade glasögon.
Nu är det bara vattnet, du och cyklopögat som är i fokus. Och om någon undrar: Ja, det är alldeles sant att dykare spottar och smetar ut sin saliv inne i cyklopen för att den inte ska imma igen. Funkar helt perfekt och är dessutom gratis, säger de som har vanan inne.
Väl nere i vattnet fortsätter kontrollerandet för det får inte finnas några läckor någonstans. Luften som finns i tuben ska enbart dras ner i lungorna, inte sippra ut genom ett mikroskopiskt hål i en slang.
Fullständig och total bubbelkontroll.
När den är avklaradoch fått tummen upp av de två instruktörerna, då är det dags att låta sig sjunka ner till bassängens absoluta bottennivå.
Sedan kommer njutningen. Och spänningen.
Visst är vattnet klorerat och maxdjupet bara tre meter, men det räcker om man är alldeles i början av något helt nytt och kanske bara är 14 år. Minst 14 måste man nämligen vara, någon övre åldersgräns finns däremot inte.
Och så måste man kunna simma 200 meter utan dykutrustning.
Sedan är det bra om man inte har vattenskräck och/eller cellskräck.
Fast har man ändå det, då kan kanske en dykkurs vara exakt det som krävs för att komma över dessa besvär. För visst låter väl det här med att undersöka igenslammade styrhytter i gamla skeppsvrak och mystiska ansamlingar av bortkastade pottor väldigt fantasieggande ändå.
Imfri utsikt tack vare eget spott: Det är sånt som Johannes Stenberg och de sju andra fått lära sig.