Kallblodstravaren Elton och Peter Wikström på gården hemma i Bureå.
Han säger att han insåg att han var skadad i ansiktet, men inte hur pass allvarligt.
– Hästen kan ha sparkat mig, men jag kan lika gärna ha slagit ansiktet mot skyddsbågen på sulkyn när det tog stopp mot staketet.
Folk på banan skyndar till, hjälper Peter ur vagnen, larmar ambulans och tar hand om hästen.
Hans minnesbild är att han ställer sig mot staketet för att invänta ambulans. Skadorna i hans ansikte är omfattande, men han är vid medvetande hela tiden.
– Jag har ett par sprickor och två brott på överkäken och alla tänder i min överkäke är lösa, säger han.
Det krävdes ett 70-tal stygn i hans ansikte efter smällen.
Peter fördes med ambulans till Skellefteå lasarett, sedan vidare till käkkirurgen vid Norrlands universitetssjukhus där han blev kvar fyra dagar.
I Skellefteå konstaterades det att han varken hade nack- eller ryggskador, något Peter är väldigt glad över.
– Jag har två plattor i överkäken nu och sju tänder har riktats till och de har satt in tandställning. Förhoppningsvis så får jag behålla tänderna, säger han.
Han är medveten om att han haft tur i oturen och inser att olyckan kunde ha kostat honom livet.
– Om det hade tagit en decimeter högre eller lägre så har det nog gått sämre, säger han.
Peter Wikström köpte sin första travhäst 1982. Han har kört cirka 3 000 travlopp och i dag är han B-tränare. På gården i Bureå finns två hästar i dag, kallblodstravare som han tränar själv.
En kallblodstravare är en Nordsvensk häst som i mitten av 1900-talet delades in i två olika raser: Nordsvensk brukshäst och kallblodstravare, som är av lättare typ med större steg och snabbare trav.
Peter Wikström ser fram emot att köra travhäst igen – trots den svåra olyckan.
Peter Wikströms häst, som heter Elton, var väldigt pigg den dagen olyckan hände. Peter hade inte haft möjlighet att träna honom särskilt mycket veckorna innan olyckan. Elton ”stökade lite” på banan som Peter själv uttrycker det, men säger att hästen är genomsnäll och att det som inträffat handlar om en ren och skär olycka.
Sedan är han inte helt säker på om hästen slog bakut och att bakhovarna träffade honom i ansiktet, eller om det var skyddsbommen på sulkyn som han stötte ansiktet i när hästen tvärbromsade mot staketet.
– Men jag hade kunnat sätta mer bomull i öronen på honom inför träningen, då brukar han bli lite lugnare, förklarar han.
Syftet med det är att hästen inte hör allt runt omkring och kan, på det sättet, få lättare att fokusera.
Peter är sjukskriven ett par veckor till.
Peter är sjukskriven till mitten av juni och hoppas vara återställd då. I dagsläget tar han det lugnt hemma på gården i Bureå.
– Jag kan lämna bort hästarna en månad för träning, försäkringen täcker det, men jag ser mest fram emot att vara tillbaka på tävlingsbanan igen. Jag har varit med om olyckor förut och känner ingen rädsla, säger han och fortsätter:
– 2011 drog jag en axel ur led och den blev bra sedan.
Han säger också att han är imponerad över sjukvården och säger att han blivit väl omhändertagen.
– Det är också fantastiskt att så många har hört av sig, jag har fått hälsningar från kollegor över hela Sverige. Inom travet så bryr vi oss om varandra.