Järnvägen passerar i kanten av Båtvikstjärnen.
På tisdagen var det sista dagen att yttra sig om planen för Norrbotniabanan mellan Grandbodarna och Södra Tuvan. Av 27 inkomna yttranden är det bara ett fåtal som tyckt till.
Några privatpersoner önskar att servicevägar och själva banan dras på annat sätt. I Tjärn vill boende att servicevägar inte byggs över fastigheterna, vilket skulle innebära mindre tomtmark.
En person, som får banan över sin fastighet i Yttervik, är orolig för buller och oljud. Hen är också kritisk till att banan ska gå på en utfyllnad i källvattensjön Båtvikstjärn: ”Vid planering av banans byggande kom fram från flera instanser (---)att järnvägen skulle byggas på ett sådant sätt att minsta skada uppstod i naturen. Att då fylla ut delar av en sjö som Båtvikstjärn är väl ett stort skadeingrepp.”
Personen påpekar att många i Yttervik tar sitt vatten från kallkällor nordväst om Jonberget och ställer sig frågande till hur kallkällorna i tjärnen påverkar vattnet i dricksvattenkällorna.
En annan privatperson tycker den planerade dragningen av Vikdalsvägen i Bureå försämrar möjligheten att enkelt passera E 4 och järnvägsbron. Sträckan blir längre och personen anser att det vore trevligare att göra en gångtunnel under järnvägsbron vid älven.
Naturskyddsföreningen oroar sig för att bygget kan påverka förekomsten av vitryggig hackspett i området kring Harrsjön söder om Bureå. Där finns lövsumpskog som är viktig för den akut hotade hackspetten. Föreningen vill att järnvägsplanen beskriver naturvärdena på platsen och området som beskrivs ha låga naturvärden borde klassas upp. Enligt den nationella rödlistan fanns bara sju registrerade par av vitryggig hackspett under 2020.
Den vitryggiga hackspetten trivs i den typ av lövskog som finns söder om Bureå.
Sametinget påpekar att Norrbotniabanan blir ytterligare en barriär i ”ett redan fragmenterat landskap för renskötseln”. Banan anses ge stora negativa effekter och försvåra åtkomst till betesmarker. I det aktuella området berörs vinterbetet samt två flyttleder för två samebyar. De vill gärna medverka i planeringen av viltpassagerna för att nyttja samebyarnas kunskaper om renarnas rörelsemönster. Samtidigt betonar de att banan bara är en del av flera saker som alltmer påverkar deras verksamhet; exploatering, klimatförändringar, rovdjur och friluftsliv.
Här visas utformningen av en faunabro där vilt kan passera.
Strålsäkerhetsmyndigheten anser att magnetfältsnivåer bör redovisas för bostäder och platser där barn vistas varaktigt. De konstaterar att den elektromagnetiska strålningen kan bli högre kring järnvägar. Myndigheten påpekar att det finns en vetenskapligt grundad misstanke om förhöjd risk för barnleukemi för barn som exponeras varaktigt för lågfrekventa magnetfält. De är klassade som möjligen cancerframkallande.
Sveriges geologiska undersökningar, SGU, påpekar att det finns sura sulfatjordar i området och det kan ge miljöpåverkan vid schaktarbeten. I bansträckningen finns även finkorniga jordarter vilket kan innebära en risk för skred. Banans sträckning berör också grundvattnet. Störst risk för påverkan ser de i byggskedet. Brunnar på fastigheter som löses in kan ha direkt förbindelse med grundvattnet. Därmed skulle föroreningar kunna spridas snabbt. SGU anser att risken för påverkan måste belysas mer, liksom påverkan på grundvattnet från massor som används där järnvägen ska på bank. SGU vill att Trafikverket har ett kontrollprogram för att följa påverkan.