Fynden läggs i små påsar som märks och fästs vid anläggningarna där de hittats.
Platsen som grävs ut ligger på en höjd. När området användes under bronsåldern och järnåldern var den nu torrlagda Harrsjön en lagun på ena sidan om höjden och på andra sidan låg havet. De förbands med ett sund.
Enligt Therese Hällqvist är det troligt att de som vistades här använde någon typ av stockbåt när de färdades över vattnet. Men det kan vara svårt att hitta lämningar efter dessa. Den tidigare lagunen är numera åker och trä förgängligt.
Hon visar runt på området. Den här gången är det betydligt större än vid de tidigare utgrävningarna som Norran besökt i området – hela två hektar. Anledningen till att det görs nu är att Norrbotniabanan ska gå genom området.
De tre arkeologerna som är på plats under några veckor gör en förundersökning på uppdrag av Trafikverket. Den ska resultera i ett underlag till en eventuell större utgrävning av området för att kunna dokumentera lämningarna innan de försvinner.
Med hjälp av en grävmaskin har de dragit bort de översta fem till tio centimeterna ris och jord och blottlagt anläggningar, som de märkt ut med polkagrispinnar och mätt in med gps.
Det har tidigare gjorts arkeologiska undersökningar på andra sidan sundet och där har man hittat spår efter boplatser, av asbestkeramik och efter järnhantering. I området nära Harrsjöbacken finns också rösen och stensättningar från yngre bronsåldern och äldre järnåldern, samt spår av boplatser.
– Gravarna tror vi ligger i närheten av bostäderna, säger Therese Hällqvist.
Men det enda som var känt på platsen som grävs ut nu var en kokgrop. När Norran kom till utgrävningen hade de hittat 23 anläggningar av olika slag. Therese Hällqvist visar en kokgrop.
– Här eldade man och värmde upp stenen, sedan lade man kanske ner matpacken inlindade i näver på dem och jord över för att tillaga maten.
Therese Hällqvist visar en kokgrop. Sanden är något rosafärgad vilket betyder att den utsatts för värme.
De har också hittat spår efter mat på ett ställe i form av kotor och ben från andra djur.
– Förhoppningsvis går det att få reda på vilken sorts fisk det är. I kokgropar på andra platser har man också sett tecken på framställning av tran.
Arkeologerna har hittat små fiskkotor som de hoppas möjliggör en artbestämning.
Förutom kokgropen har de hittat skärvsten och färgningar i marken som tyder på mänsklig aktivitet. Therese Hällqvist visar även stenavslag som kan vara bearbetade för att fungera som exempelvis skrapor.
Var det en permanent bosättning?
– Det kan vi inte svara på i dagsläget. Vi har inte hittat några tecken på byggnader.
En sådan lämning skulle kunna vara en hyddbotten, exempelvis en rund grop som täckts med en överbyggnad, eller stolphål. Men hoppet lever.
– Att vi kan göra undersökningar här är ett bra tillfälle att få mer information. I dag sker det oftast i samband med exploateringar.
De har även hittat avslag som är rester från tillverkning av redskap. Dessa kan ha använts som skrapor vid skinnberedning.
Arkeologen Anna Lundberg arbetar vid en stor grop, som de tror är en kolningsgrop. Precis som namnet antyder kan det ha varit en plats där man tillverkat kol. Något som behövs i stor mängd vid järntillverkning.
Anna Lundberg visar en grop som tycks innehålla kol. Kanske användes den för att tillverka just kol.
Femtio meter därifrån står Olof Östlund och mäter in en hög med skärvsten, som förmodligen varit en härd, en vanlig eldstad. En del kan också vara sten som rensats ut när det fyllt sin funktion i härden. Han berättar att de även kommer att ta prover för att kunna göra en kol-14-datering på material de hittar. Men det förutsätter att det är organiskt, exempelvis ben och trä.
Arkeologerna har även hittat asbestkeramik på platsen som de tror har använts vid framställning eller produktion, inte som matkärl.
Vad vore ditt drömfynd här?
– Att hitta någon form av järnhantverk. Om vi skulle hitta en plats där det framställts järn från myrmalm, en blästerugn. Det vore häftigt.
I en blästerugn staplas malm och kol och en blåsbälg används för att få upp hettan. Han tillägger att man tidigare hittat smidesrester i området och en stenklubba som enligt en teori skulle kunna ha används för att krossa malm.
– Och det borde ha varit myrmalm i området. Men vi har inte hittat platsen för framställning än. Den kan förstås vara på andra sidan sjön också, säger han.
Olof Östlund jobbar med en skörvstenshög som troligtvis varit en eldstad.
Han tycker det vore roligt att hitta fler fynd i området, som komplement till anläggningarna.
– Då har vi mer att göra analyser på. Men problemet med järn är att det rostar bort, säger han.
Arkeologerna hoppas att en del av lämningarna får finnas kvar i området, även om banan kommer att gå här.
– Vi vill gärna bevara så mycket som möjligt för framtiden, säger Therese Hällqvist.
– Framtida arkeologer kommer sannolikt att ha ännu bättre metoder för att göra analyser, säger Olof Östlund.