Johnny Söderman har alltid haft ett stort motorintresse och innan olyckan tävlade han i crosskart. I framtiden hoppas han kunna köra sin crosskart igen.
I verkstaden hemma på gården hos Johnny och Erica Söderman, ligger däck staplade på varandra. Sommarsäsongen är snart här och Johnny håller just på att byta från vinter- till sommardäck.
– Ett däck i taget, säger han och sätter sig vid bordet för att berätta sin historia, om natten den 21 maj 2002, då hans liv tog en dramatisk vändning.
– Jag skulle köra från Sjöbotten och in till stan men vid Rönnbäcken tog det stopp. En stor älg sprang upp på vägen och allt blev svart. Tack och lov så var jag själv i bilen, säger han och tystnar.
Med känslosam röst berättar Johnny att han hittades av en taxichaufför och att bilen blev skrot. Med ambulanshelikopter fördes han medvetslös till Umeå lasarett där de konstaterade att Johnny ådragit sig en allvarlig hjärnskada.
– Jag minns inget två månader före- och efter olyckan men jag har fått det berättat för mig. Jag opererades men nerver i hjärnan hade tagit skada. Jag har svårt med talet och förmågan att artikulera blev nedsatt.
Efter en lång rehabilitering, som fortfarande pågår, har Johnny försökt att komma tillbaka och kämpat för att få vardagen att fungera.
– Jag gick en treårig utbildning i Piteå som riktade sig till personer med förvärvade hjärnskador. Huvuddelen av utbildningen handlade om att jobba för att få tillbaka förlorade funktioner. Jag var emot utbildningen från början men tänkte att jag ger den två år. Inte en dag till. På tvåårsdagen sa de till mig att de tyckte att jag var så pass bra att jag kunde åka hem, säger Johnny med ett leende.
Ödmjuk inför livet
Johnny berättar vidare och mycket har hänt i hans liv sedan den dagen olyckan var framme. Både inom familjelivet och i arbetslivet, som Johnny är både stolt och tacksam för.
– Jag har två fantastiska barn, Kevin som är 17 år och Amelia 3 år. För sex år sedan startade jag däckverkstaden för att kunna ha en sysselsättning här hemma på gården, säger Johnny och fortsätter.
– För varje ny person som jag inte känner sedan tidigare, berättar jag min historia i stora drag. För mig känns det viktigt att förklara att jag har en funktionsnedsättning och att jobbet kan ta lite längre tid. Jag är tacksam för att jag har något meningsfullt att göra och jag gillar den sociala kontakten som min sysselsättning ger.
Johnny trivs i sin verkstad hemma på gården i Bureå.
Skodubbning på gång.
Däcken ska också balanseras.
”Jag fick en andra chans och det är jag tacksam för”, säger Johnny.