Samlaren och hans 100-årige Indiankung. Bakom Helge Hedberg står ytterligare Indian från 1931. Den är lägre och anses ha bättre köregenskaper än sin äldre släkting.
När Helge vill njuta riktigt ordentligt (och det vill han förstås göra varenda dag) då går han ner i sin källare. Där står en svart skinnsoffa i ena hörnet och där slår han sig ner och bara ser på den. För alldeles intill står den och skiner i all sin lackröda härlighet med handmålade, gyllene ränder.
"Det här är en Indian från 1919. Just en sådan som gubben i mc-tidningen hade. När jag läste den där artikeln då tänkte jag att en sån där ska jag ha."
- Det här är kungen, säger Helge och tittar kärleksfullt på sin älskade klenod.
- Det här är en Indian från 1919. Just en sådan som gubben i mc-tidningen hade. När jag läste den där artikeln, då tänkte jag att en sån där ska jag ha.
När det handlar om Helge och hans bensindoftande mc-värld, då kan man bolla en hel del med siffrorna.
1919, det är precis 100 år sedan det. På den tiden fanns det en motorcykelfabrik i Amerika som tillverkade fartåk av märket Indian.
18 år senare, alltså 1937, föddes det en liten pojk i Häggnäs utanför Istermyrliden. Grabben döptes till Helge och han hade den stora lyckan att få växa upp under motorcykelåkandets absoluta guldålder, den tid när alla (i princip) körde mc.
Detta hände sig med andra ord före privatbilismens storhetstid som brakade loss riktigt ordentligt under tidigt 1960-tal.
Helge minns så väl hur det var den gången, då när alla (i princip) plötsligt bestämde sig för att de måste ha egen bil istället.
- Då bytte man in sin mc mot en bil och därför fanns det massor av begagnade motorcyklar hos bilfirman som låg ungefär där Kulturhuset ligger idag. Där fanns en Ariel Square 4 som gått 800 mil och som kostade 800 kronor. Tänk om jag hade köpt den då. Numera är det mångas dröm att äga en Ariel.
Så där är det med grejer. Tiden måste hinna gå ett bra tag för att de ska bli tillräckligt gamla. Först då blir de intressanta igen. Och apropå den stora bilboomen så gick den verkligen inte obemärkt förbi, för gissa vem som skaffade en Ford V8 från 1946.
Just det - Helge naturligtvis.
Varde ljus. Mc-lyktor har sannerligen ändat utseende under decenniernas lopp.
Denna bedagade skönhet från 1926 ska sättas i körbart skick igen, men rosten ska få vara kvar som en påminnelse om tidens gång.
I källaren handlar allt om motorcyklar. När Helge behöver vila från allt mekande slår han sig ner i soffan och bläddrar i en mc-tidning.
Prylar på parad. Här slängs absolut ingenting.
Nya delar ser ut som förr och är tillverkade av Helge själv. Men lackningen får specialister sköta om.
Mc-entusiasternas nätverk är världsomspännande. Den här sadeln fanns hos en samlare i Tyskland.
Ytterligare en Indian. Denna är av årsmodell 1928.
Nu var han förstås inte ensam om att gilla stora, gungande amerikanare. Men trots att egen bil blivit den stora grejen så fanns ändå kärleken till motorcyklarna kvar: Garagerad längst därinne i själens allra innersta skrymsle, trots att mc blivit så alldeles väldigt ute.
Långt innan dagens mc-renoveringstrend blivit ett faktum så började Helge samla på sig en massa skrot.
Det var nämligen precis det den var 1965, Indian-motorcykeln, anno 1919, vars ägare bodde i Kålaboda.
- Den låg i skogen och det hade vuxit upp en björk genom den.
Den som pratar med Helge om hans samlande och renoverande, som pågått i många år och som tog fart riktigt ordentligt efter pensioneringen, ska inte låta sig luras av hans lättsamma sätt då han berättar om sin älsklingssyssla.
- Jag har en massa skrot i källaren, skrattar Helge.
Tro honom inte för en enda hundradels sekund.
Det är ett museum i källaren.
Därnere är allt så städat och välputsat och skinande blankt att man kan spegla sig i avgasrören. Där står de renoverade klenoderna från 20- och 30-talet prydligt uppställda på varsin matta.
De förnicklade delarna blänker som silver. Kromet glänser som guld. Överallt, på hyllor och i glasmontrar, står de på rad, alla de mc-delar till olika typer av cyklar som han samlat på sig genom åren. Det finns inte en sotfläck, inte ett oljestänk någonstans.
- Jag slänger aldrig någonting, försäkrar Helge.
Varenda pryl är redo att bli bytt med omedelbar verkan. För så går det till i mc-renoverarkretsar jorden runt.
- Det är sällan någon säljer något, men att byta går bra.
De som renoverar gamla HD:ar och DKV:ar vill såklart ha det rätta styret till rätt årsmodell. Går det inte att hitta nygjorda kopior på nätet, originaldelar på veteranmarknader och finns det inte ens några att byta till sig, då får man sätta igång och tillverka själv.
Så gör Helge. Svarven och fräsen, som står i garaget, införskaffades när han blev pensionär för 17 år sedan.
Helge, som jobbat på Forslunds Maskin i många år, har metallspånen i blodet och i hjärtat har han minnena av alla gamla motorcyklar han någonsin ägt. Hans allra första var en Panther 350 från 1952. Köpt begagnad förstås, för på den tiden var plånboken både lätt och slank.
När Helge sitter i sin skinnsoffa så njuter han inte bara av sina högblanka cyklar, han kan också titta på sin icke föraktliga prissamling.
Självklart har han ställt ut sina mc:ar på ett antal motormässor genom åren och självklart har hans äldsta, högt älskade Indian vunnit första pris flera gånger.
Var gång det är dags för utställning kallas ett gäng kraftfulla kompisar in. De är inte bara säkra på handen, de har handskar på sig också, ty så är det med dessa blänkande klenoder: Inte röra - bara titta. Hudfett har en förödande inverkan på både lack och metall.
- De är konstverk, förklarar Helge som aldrig skulle komma på tanken att sätta sig på en mc-sadel igen. Dagens trafik är alldeles för hård för dessa ömtåliga gamla trotjänare.
- Jag skulle aldrig våga köra mc numera. Dessutom är de gamla cyklarna rätt komplicerade och svåra att hantera.
"Där fanns en Ariel Square 4 som gått 800 mil och som kostade 800 kronor. Tänk om jag hade köpt den då."
Motor från 1922. Märke Indian Power Plus. Renovering pågår och det är ett jobb som saknar tideräkning. Det tar den tid det tar. Helge arbetar också med en HD 500 från 1929.