När det gått tre månader är det dags att packa väskan igen och åka hem. Eftersom alla presenterna har delats ut till vänner och bekanta så finns det plats för alla tyger hon köpt.
- Det är så roligt att vara på ett ställe där människor klär sig i färger. Man kan blanda vilka färger som helst och det blir snyggt ändå, försäkrar Sibylla Fjellström som syr alla sina kläder själv och som tror att kärleken till färg kanske har med det egna ursprunget att göra.
"Det är så roligt att vara på ett ställe där människor klär sig i färger."
När hon vandrar fram på en soldränkt gata i staden Moshi vid Kilimanjaros fot, iförd kjol och matchande axelväska, då händer det att hon blir stoppad av någon av alla de kvinnor som sitter utomhus och syr. De vill granska hennes arbete. Synar noga alla sömmar. Ett par dagar senare blir hon stoppad igen av samma kvinna som vill visa henne sitt eget arbete. Så uppstår en intressant och lärorik diskussion två sömmerskor emellan, för Sibyllas väska är sydd efter den traditionella modell som många tanzanier bär.
Varje gång hon syr en kjol (det händer ganska ofta) då blir det alltid tyg över. Då syr hon en väska av det. Eller en kasse. Eller sätter nytt tyg på en sliten ryggsäck. Eller så syr hon en påse till.
Det har blivit många påsar på senare tid och allt beror på plasten. Den som hängt med i miljödebatten vet att plast har blivit ett stort bekymmer till lands, men kanske ännu mera ute till havs.
- När jag och min dåvarande man kom till Tanzania för första gången, 1990, då fanns det nästan inga plastpåsar alls där. Nu är det påsar överallt.
Sibylla hoppas att hennes påsidéer ska inspirera andra att göra likadant. Tygpåsar kan tvättas och återanvändas i det oändliga.
- Påsen jag tar med till affären när jag handlar frukt är sydd av mammas trådgardin. Och så kom jag på att jag behöver en påse när jag ska handla trådrullar och andra små sysaker så då sydde jag den här lilla med blixtlås.
En sliten skjorta har fått ärmarna avklippta och av dessa ärmbitar har Sibylla sytt praktiska påsar som används att ha garnnystanet i när hon stickar.
Att Sibylla, same med rötterna fast förankrade i Kirjesålandet i trakterna av Tärnaby, har blivit en så grundligt syende människa, det beror på hennes mamma.
- Hon sydde alla kläder till oss fyra syskon. Och så vävde hon trasmattor.
"Påsen jag tar med till affären när jag handlar frukt är sydd av mammas trådgardin."
Minnet av mamman återfinns i ett antal teburkar med knappar i, och i en stor samling dragkedjor. Innan utslitna kläder skulle klippas till mattrasor så sprättades knappar och dragkedjor bort för att användas till nya plagg.
Varje gång Sibylla syr en ny kjol så behövs det en knapp att sätta i linningen.
- Men bara en enda.
Hon har så väldigt många knappar, särskilt gamla roliga, som hon inte har hittat någon praktisk användning för ännu.
När det gäller kläder så har den 150 centimeter korta Sibylla några favoritmönster som passar hennes figur perfekt; raka klänningar, raka toppar, kjolar med tio eller sex våder (de med sex kan ha ett par påsydda fickor också) och ingen av dessa favoriter behöver några knappar att tala om.
Tygerna hon tagit med hem från Tanzania - batikmönstrade eller tryckta bomullstyger i alla upptänkliga färger – förvandlas raskt till något uppseendeväckande och användbart. Även gamla tyger får nytt liv med hjälp av symaskinen, ett småblommigt tyg från 1940-talet till exempel.
- Det tyget har jag fått av mamma.
Och så är det det där med reklambladen och fjolårets väggalmanacka. Andra skulle säkert slänga alltsammans i pappersåtervinningen, men inte Sibylla. Hon tillverkar stadiga påsar och fina små askar istället.
Den som vill testa att själv göra sin egen reklampåse bör tänka på att pappret måste vara av det lite tjockare slaget om påsen ska hålla. Tejpa inte och använd inte limstift heller.
- Det håller inte, försäkrar Sibylla som misslyckats med båda delarna.
- Jag använder ett lim som heter RX original och stryker på en ordentligt sträng. Då håller det bra. Sedan är det bara att stoppa något i påsen och vika till.