Bilden är från utgrävningen av Harrsjöbacken under åren 1991-1995.
Olof Östlund vandrar längs en knappt synbar stig intill ett sandtag vid Harrsjöbacken.
– Där uppe längs hela kanten har man hittat lämningar, säger Olof Östlund och pekar mot toppen av sandtaget.
Vi går upp på kammen. När området grävdes ut mellan 1991 och 1995 så fanns ingen vegetation på marken. Nu är det fullt av sly och det är svårt att ens ana att det finns någon fornlämning där.
När människorna kom dit 500 år före vår tideräkning var Harrsjön först en lagun som förbands med havet och sedan en insjö. Här fanns gott om djur att jaga i sjön och i havet, både fisk, fågel och säl. Det var lätt att transportera sig via hedkammen och även via sjövägarna i området.
– Man kan ha samlats där för att det fanns gott om naturresurser, säger Olof Östlund.
– Det finns ju en anledning till att munkar sökte sig till Bureå senare.
Fynden vid de utgrävningar som gjorts i området pekar mot att det måste ha varit en viktig plats, kanske en form av marknadsplats. Och den har använts under lång tid, i omkring 1400 år – fram till 900-talet efter vår tideräkning enligt arkeologernas dateringar.
Det finns material som lämnats av en befolkning som bestod av jägare och samlare, men sannolikt även av en jordbrukande befolkning från 500-talet och framåt.
– Det var någon form av "cross road", där man vistades parallellt.
Uppe på kammen där Olof Östlund står var det aktivitet i forntiden. I dag är Harrsjöbacken igenväxt.
I Harrsjöbacken som vi besöker har arkeologer hittat tecken på järnhantering.
Vid en utgrävning norr om den numera torrlagda Harrsjön, mot havssidan, har arkeologerna grävt fram kokgropar med skärvsten och gropar med enbart kol i botten.
– Det verkar som om man tillverkat något i kokgroparna på den här platsen. Sältran kanske, som i en av kokgroparna som tidigare undersökts. Kolgroparna skulle kunna tyda på att man tillverkat kol för järnframställning. Det kan ha varit en form av industriområde som låg en bit ifrån där man bodde.
Strax söder därom visade utgrävningen nämligen mest material som kommer från en boplats, såsom kvartsbitar till redskap och brända ben.
– Den vetter mot lagunen och solen. Kanske var det behagligt att anlägga boplatsen där till skillnad från området som låg mer exponerat mot havet.
Fiskkotor har hittats vid utgrävningarna.
Av någon anledning har de forntida människorna delat upp sysslorna i olika områden. Ett "industriområde", en boplats och ett område med järnhantering.
Vid den här tiden gjorde man i regel järn av myrmalm. För det krävs sjöar eller myrar där man kan hämta råmaterialet. Det finns sjöar i närheten, liksom vattenvägar att transportera materialet på. Harrsjön ska däremot inte vara tillräckligt gammal för att malmen ska ha bildats.
– Men kan det ändå vara så att de använde järnhaltig sand därifrån för att framställa järnet här? Eller så smälte man malmen på en annan plats och transporterade hit den.
I Norrbotten har länsmuseets arkeologer hittat så kallade blästerugnar, som användes för att smälta fram järnet ur malmen. De syns inte på marken då de är av lera och vittrar, men kan hittas med metalldetektorer. Några planer på att söka efter sådana i Bureå finns inte i dagsläget.
– Det är svårt att få tid för det.
Däremot har det hittats ett så kallat blästerskydd som användes för att skydda blåsbälgen från hettan i ugnen.
Rester från redskapstillverkning har också hittats vid utgrävningar.
Något som också saknas är lämningar efter bostäder.
– Det vore kul att hitta, men om de inte bodde här permanent är det kanske inte fråga om hus utan tält. Även jordbrukarna kan ha bott i tält, eller i timrade hus längs Bureälven, uppströms E 4. Det tror jag är det troligaste stället. Men det är en gissning, säger Olof Östlund.
Han tillägger:
– Det kan ha funnits husgrunder, men det bor folk där numera och de har grävt i området och byggt hus där. Det blir svårt att hitta något.
Problemet är att lämningarna också kan vara väldigt få. Ett knuttimrat hus på fyra stenar, lämnar bara fyra stenar efter sig, om det inte har brunnit och därmed bevarats. Bränt organiskt material bevaras nämligen bättre.
I området finns flera gravar. Här visar Olof Östlund en stensättning, som undersöktes på 1990-talet.
Däremot syns det att de forntida människorna begravt varandra i området. Där finns både gravrösen från bronsåldern och stensättningar från järnåldern. Dessvärre är det få saker som bevaras i gravar av sten då det är fritt fram för luft och väta att ta sig in i graven.
Ska det göras fler utgrävningar i området?
– Ja, om Norrbotniabanan ska byggas måste arkeologiska slutundersökningar genomföras.