Sjöfartsverket undersökte i höstas sju vrak längs Sveriges kust för att få en uppfattning om de fortfarande är miljöfarliga.
Vraket lastfartyget Munin är ett av dem. Det gick på grund den 8 oktober 1964 och förliste mellan Sydostbrotten och Bonden, öster om Järnäsklubb i södra Västerbotten.
Den högupplösta bilden av Munin har tagits fram med ekolod och "sidotittande" sonar. Den visar ett föremål som är 12 gånger 12,5 meter.
– Du kan se på måtten, de stämmer liksom inte, säger Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket.
Munin var nämligen 91 meter långt och 12,5 meter brett.
– Vad vi kan se är att fartyget måste ha brutits sönder. En del har rullat ned för slänten till djupare vatten medan andra delar kan ha drivit iväg.
VK berättade utförligt om fartygshaveriet i oktober 1964. 27 personer fanns ombord på Sveabolagets lastfartyg Munin som hade lastat pappersmassa i Domsjö och var på väg norrut mot Bureå. Fartyget hade rundat Sydostbrotten då det gick på grund med full maskin och började ta in vatten. Gyrokompassen hade hakat upp sig och fartyget hade vikit av mer än 90 grader från rätt kurs.
– Jag hade just slutat arbetet och gått och lagt mig. Jag hade inte hunnit somna än då jag hörde ett fruktansvärt brak och en kraftig stöt, berättade 17-årige Tommy Bergholm, Fredrika, som precis hade börjat arbeta som "mässkalle" och inte hunnit vara ombord i mer än tolv timmar.
Det gick grov sjö ute vid Sydostbrotten, lyset ombord slocknade och det gick inte att använda telefon. Återstod att skicka nödraketer.
Lotsbåten gick ut från Bredskär så fort larmet hade gått och även en lotsbåt från Järnäs gick ut till det havererade fartyget. Alla ombord på Munin var oskadda och kunde föras i land. Det gick sämre för fartyget och för lasten ombord.
Fartyget stod på två stenknölar och det fanns stor risk för att det skulle brytas sönder innan de två bärgningsfartygen hunnit täta fartyget och dra det från grundet.
Stuveriarbetare skickades ut från Holmsund för att så snabbt som möjligt kasta lasten med pappersmassa överbord. Massan hade nämligen börjat svälla och började trycka sönder plåtarna kring lastrummen.
Dessvärre tilltog blåsten. Bärgningsfartygen kunde inte fortsätta arbetet på grund av den grova sjön och stuvarna återvände till Holmsund.
– Där har du kanske en ganska bra förklaring. Pappersmassan när det blir blöt, den kommer ju att spränga båten, säger Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket.
Han menar att det är möjligt att delar som brutits loss drivit iväg ganska långt från det övriga vraket.
– Vi tyckte att det var konstigt att vi inte hittade mer, men det finns en möjlighet att vissa delar varit luftfyllda, så att de har flutit i marvatten och drivit iväg och sedan så småningom sjunkit.
Mätningarna med de högupplösta bilderna har nu redovisats för Havs-och vattenmyndigheten som beslutar om vraken ska undersökas ytterligare för att kunna uppskatta om och hur stora mängder olja vraken kan innehålla och om de ska tömmas.
– Det är möjligt att de återkommer och vill att vi ska titta på Munin en gång till och utöka sökområdet för att eventuellt hitta fler delar där vi inte har gjort sjömätningar tidigare, säger Ulf Olsson.