Det var ett pussel att få plats med all isolering, skivor och annat byggmaterial i utbyggnaden och samtidigt jobba där.
Vi var i stort behov av en rymligare hall, mer förvaringsmöjligheter och ett större badrum. Men att få låna på landsbygden är svårt, även om huspriserna numera ligger kring miljonen.
Skulle vi leja bort arbetet skulle det kosta närmare miljonen. Som barnfamilj har man sällan tid över att lägga själv på omfattande byggen, eller överdrivet med pengar sparade. Det tycktes omöjligt att få till det. Efter att vi nästan gett upp kläckte min bror idén om att bygga själva med färdiga väggblock.
Arbetet måste utföras under sommaren och huset måste vara åtminstone tätt och isolerat innan vintern. På pappret såg kalkylen ut att fungera både tidsmässigt och när det gällde finansieringen, så vi valde att satsa.
Det ska tilläggas att ingen av oss är speciellt erfaren på området. Jag har byggt ett plank och en utemöbelgrupp, min man som är biolog har bytt fasad, spikat en ny farstu. Vi hade båda erfarenhet av kakel och målning, sådant som följer av vanlig renovering.
Vi beställde ett färdigt väggblockskoncept från en lokal leverantör. Eftersom det var en tillbyggnad behövdes bara tre väggar. Det första som levererades var grunden, bestående av grundelement och isolering som skulle gjutas fast.
Eftersom platsen där bygget skulle stå låg otillgänglig inne på gården valde vi den miljövänliga och billiga metoden för markberedning – spade och handkraft. Som tur är det sandbacke tio centimeter ner och det kompletterades med grus. Flera ton som vi handskottade.
De färdiga väggblocken monterades med spik i varandra.
Att gjuta grunden var en spännande historia. Till hjälp hade vi en granne och min 80-åriga mamma. Lägg därtill att det trots tidig sommar var 26 grader varmt. Inte optimalt när man ska gjuta och vi fick jobba snabbt för att försöka få plattan att bli någorlunda slät. I backspegeln hade vi behövt vara ett par personer till då vi var ovana och det var tungt att försöka få allt slätt. Det gav minst sagt magsyra, men när plattan torkat och såg fin ut, utan sprickor så kändes det enormt tillfredsställande att ha lyckats få till det så bra, även om det inte lutade helt rätt överallt med tanke på avlopp.
Sedan kom paketet med väggar. Jag minns att jag stod och tittade på det och kände starka tvivel om de verkligen levererat hela huset. Paketet var ju så litet, förutom takstolarna som levererades bredvid. Var var alla dörren och fönstren? Vi var tvungna att ringa leverantören och fråga. Jo, allt hade levererats. Det visade sig bara att det var väldig effektivt paketerat.
Att sätta upp själva modulerna var förvånansvärt okomplicerat och instruktionerna enkla att följa. Som ett stort legohus. Det tog min man en dag att nästan få upp allt, och då hjälpte jag till att lyfta väggelementen på plats och hålla tills första spikarna satt. Sedan spikade han färdigt själv. Något element tog han också själv även om det var på gränsen för tungt.
Innan vi monterade ytterdörren använde vi dörröppningen för att lyfta upp takstolarna. Vi insåg att vi skulle få svårt att lyfta upp dem över ena gaveln. Men genom att sätta upp en ställning inne i huskroppen kunde vi lyfta takstolarna inifrån. Några maskiner hade vi inte till hjälp. Istället fick vi hjälp av några vänner och bekanta. Hur många man behöver vara beror på storleken på takstolarna, för de är rätt tunga och otympliga att manövrera. Vi kunde klara att få upp dem på fyra personer som vi mutade med grillat efteråt.
Det tog en dag att få upp takstolarna med hjälp av några vänner.
Nu var det bra väder, men det kändes ändå tryggt att få upp duken på takstolarna som gjorde att de små regn som föll inte blötte ned plattan igen.
Vi valde ett pannplåtstak för att pannplåt av tradition är vanligt på landsbygden. Tyvärr lider jag av svindel vid cirka tre meters höjd så min man fick ta den biten. Vi säkrade upp med en byggnadsställning och säkerhetslina. Men det var svårt för honom att jobba då taket var så glatt. Han fick bygga steg av regel eftersom och ligga ta spjärn mot det. Ändå höll han på att falla ner när han ”bara skulle fixa lite”. Men lyckades i sista sekund få tag i något att hålla sig i och dra sig upp.
Han tvingades även utkämpa en långdragen kamp mot getingar som flyttat in under takpannorna på huset. Det slutade med att han hällde en hink såpa i ögonen.
Jag stod istället för monteringen av takavvattningen. Det är säkert inget någon tänker nämnvärt på när de tittar på huset. De vackert röda stuprören. Men jag kan stå och betrakta detta dagsverke än i dag och nicka nöjt.
Vi valde att måla huset med järnvitriol för att slippa underhåll och med linoljefärg på snickerier. Köper man bra linoljefärg så är den väldigt dryg och även vacker i färgen. Visst kan man behöva bättra på färgen efter några år men den flagar inte.
Järnvitriol var dessutom ett väldigt billigt färgval och det gick snabbt att måla byggnaden. Ett tips är att låta brädorna ligga framme någon vecka i solen innan man målar, då framträder färgen mer. Vi valde att isolera väggarna med cellulosaskivor av återvunnet returpapper för att det andas bättre och för att det är miljövänligt.
Vi passade även på att flytspackla fallet i badrummet när det fortfarande var semester. Av stressiga moment var detta ett av de mer nervpåfrestande. Vi fick bygga på rätt rejält med spackel då badrumsgolvet är stort och inte lutade helt rätt överallt. På något sätt hade vi lyckats kalkylera åtgången fel och mitt i flytspacklingen upptäckte vi att mängden vi köpt inte skulle räcka. Det var bara för min man att sätta sig i bilen och åka flera mil in till stan. Som tur var hann han precis före stängning och vi lyckades också få till det, ja, i alla fall med lite slipning efteråt.
Till hösten hade vi således lyckats komma långt men när jobb, skola och fritids drog igång igen gick arbetet i stå. Vi gjorde ströinsatser under hösten och vintern, men på våren tog arbetet fart igen. Det var påfrestande att bo i en byggarbetsplats.
Det var tidsödande men inte svårt att montera tätskiktet, även om det tog sin tid att förstå sig på instruktionerna.
Det största projektet var badrummet, som vi valde att helkakla. Det krävde förstås även en hel del arbete med tätskikt. Den största utmaningen var dock att förstå sig på de förvirrande broschyrerna från tätskiktstillverkaren, som verkade rikta sig mer till yrkesfolk än noviser från allmänheten.
Ett problem vi inte tänkte på när vi beställde huset var att, trots att grunden var lika hög som det befintliga huset, så hade man byggt på golv. Detta innebar att golvhöjden skiljde 25 centimeter mellan utbyggnaden och det befintliga huset. Lösningen blev att golvet fick höjas framför ingången i det befintliga huset och ner från upphöjningen byggde vi en ramp. Det kan också vara något att tänka på men det är svårt att påverka om man beställer ett färdigt koncept för huset. Matchningen blir kanske inte perfekt. Men vi blev trots allt nöjda med lösningen.
På väggarna i hallen valde vi träpanel av råspont för att det är enkelt, fint, stöttåligt och billigt. Vi målade med vit limfärg, som består av krita och lim och är väldigt tunn att måla med. Den ger en matt yta och vi målade så att träets struktur ändå framträder. Det gick både fort att måla och att få det torrt.
Sedan har jag en förkärlek för det romerska och det grova. Därför fick badrummets golv en känsla av romerskt badhus – men i grått. Golvet i hallen kan beskrivas som skitig medelhavsterrakotta – praktiskt då smutsen inte syns så väl. Det praktiska med kakel och klinker är även att man kan jobba i kortare stötar och inte behöver göra allt klart på en gång. Och man kan jobba ensam, exempelvis när den andre söver barn.
Förutom att det var rätt slabbigt lyckades vi genomföra arbetet relativt snabbt under ett par veckors tid. Min man limmade i regel fast plattorna och jag fogade. Det fanns bra instruktionsfilmer på Youtube som visade det rätta handlaget och andra tips. Över lag finns det bra tipsfilmer för de olika momenten i bygget, och jag upplever det är bra att titta på flera innan man väljer hur man själv vill bygga.
Att få till nederkanten på väggkaklet var en utmaning då golvet sluttar.
I skrivande stund återstår att måla lister och ribbor under räcket på farstukvisten. Det fick stå tillbaka då vi måste byta ett tak på en annan byggnad i somras.
Budgeten för material, el och rördragning lyckades vi hålla bra på cirka 450 000 kronor, varav drygt 100 000 kronor för moduler och grundelement. Det går förstås att komma undan billigare genom att välja andra ytskikt.
Vi förde också dagbok under tiden och kan därför räkna ut hur mycket arbetstid vi lade på bygget. Det blev 452 timmar eller drygt elva arbetsveckor sammanlagt, exklusive en fondtapet och uppsättning av lister.
En stor farhåga inför den här typen av projekt är förstås om det ska leda till osämja och hammare som slängs i golvet i vrede, på grund av press och oenighet. Men trots de ovannämnda missödena slapp vi lindrigt undan. Inga tårar, ingen skilsmässa, på sin höjd några hårda ord. Kanske berodde det på att vi lät arbete puttra på i den takt vi orkade med.