Nu lever Tyri Svarten lyxliv på gården i Nedre Bäck.
På gården i Nedre Bäck, strax söder om Bureå, bor hon och sambon Mats Danielsson sedan ungefär åtta år tillbaka. Bakom det lilla huset, i två rejält tilltagna hagar, går deras fyra kallblodstravare.
Kallblodstravaren härstammar från den nordsvenska brukshästen. Enligt Svensk Travsport är den, tillsammans med den norska och finska, världens enda kallblodstravare och en av få inhemska hästraser i Sverige.
Den är också en mycket uppskattad häst i utbildningssammanhang tack vare sin energi, hållbarhet och pålitlighet.
Karina går in i en av hagarna och säger:
– Våra hästar går ute dygnet runt, året runt. De mår bäst ute.
En svart häst kommer ut ur ett vindskydd som är placerat i en av hagarna. Han kommer sakta gående mot oss. Det är Tyri Svarten som hunnit fylla 21 år. Karina och Mats köpte honom från Norge för tio år sedan. I dag är valacken pensionär, men under sin travkarriär hann han springa in runt 1,8 miljoner kronor.
– Han har vinnarskalle, men var speciell och ganska bångstyrig från början. Det hände att han stegrade sig med sulky, säger Karina och skrattar åt minnet.
Efterhand mognade hästen, lugnade ner sig och paret har sedan dess startat honom på svenska travbanor från norr till söder.
På parets gård finns också femåriga stoet Bäckjärva som är en egen uppfödning och två unga valacker: Lia Stubin som är tre år och hunnit starta två gånger samt tvååringen Bäckeld, som är kvalad i år och lovande. Det säger både Karina och Mats.
Stoet Bäckjärva är Karina och Mats egen uppfödning. Hon är fem år.
– Vi ska dra igång träning på bana snart för det är klart, tävlingbiten drar ju, det måste jag säga, säger hon och ler.
Att sköta och driva en gård med travhästar är ett heltidsarbete. Minst. Karina som jobbar 75 procent inom hemtjänsten säger att resten av tiden handlar om hästarna. Varken hon eller sambon hinner med någonting annat.
– Men det är klart, vi försakar andra saker och egentligen skulle jag vilja tillbringa lite mer tid med barnen och barnbarnen, säger hon.
De båda brinner för hästarna, deras mående och hälsa är oerhört viktigt. Det understryker Karina.
– Arbetet med hästarna tar cirka tio timmar per dag och det blir en livsstil, säger hon.
Hon kliar en av hästarna bakom öronen. Den sträcker på halsen och verkar njuta.
Puss på dig, matte. Karina Paavola och två av gårdens hästar har mysstund i hagen.
Hon säger också att hon gillar blommor och trädgård, men att tiden inte räcker till. Det hon prioriterat i odlingsväg hittills är ett gigantiskt morotsland – jag behöver inte ens fråga varför hon valt just morötter. Hon drar upp ett par ur landet, torkar av jorden på byxbenen och låter hästarna mumsa.
När det gäller hästhållning, rent allmänt, säger hon att både hon och sambon är självlärda.
– Vi har kört in våra egna hästar och tränar dem själva, säger hon.
Men Karina är också examinerad och licensierad B-travtränare, vilket innebär att hon är utbildad via Svensk Travsport i bland annat handhavande av häst i travträning och kring rutiner i att tävla på travbana.
Sammanlagt har hon haft tio kallblodstravare genom åren. Hon berättar anekdoter om hästlivet, släktbanden mellan de egna hästarna och minnen från livet med kallblodstravarna.
Hur ser framtiden ut?
– Jaa, förhoppningsvis gnatar vi på här så länge vi har unga hästar, kanske tio, femton år till. Men vi ska inte ha fler hästar nu, säger hon.