Sylvia lär Skellefteborna att dansa kubansk salsa

Sylvia Moreno är född i Amerika, men har bott i Tyskland stora delar av sitt liv. För ungefär ett år sedan flyttade hon och hennes dotter till Sverige, närmare bestämt till Boliden. Nu har Sylvia startat salsakurser i Skellefteå.

Sylvia Moreno har tidigare hållit klasser i salsa i Tyskland.

Sylvia Moreno har tidigare hållit klasser i salsa i Tyskland.

Foto: Karin Israelsson

Boliden2022-07-06 20:00

– Alla kan dansa salsa, oavsett ålder. Varför skulle man sluta dansa bara för att man blir äldre, man slutar ju inte heller att äta, säger hon och ler. 

Hon ger sina kurser i kubansk salsa i en spegelsal i Västerbottensteaterns tidigare lokaler i Skellefteå. Salsamusik spelas i bakgrunden. Den är medryckande. Sylvias grupper startade i slutet av juni. Hon erbjuder kurser för nybörjare och avancerade dansare.

Hon är banktjänsteman till yrket och har tidigare lett salsaklasser i Tyskland under 15 års tid. 

– Musiken är det viktigaste. När jag hör den känner jag mig lycklig och rik inombords, säger hon.

Salsa har sex grundsteg och dansas i. Även om det finns bestämda mönster, så leder mannen och kvinnan följer.  

– Allt är en överraskning för kvinnan och hon måste vara medveten om vad som kommer att hända.

Salsa kan dansas på många olika sätt, romantiskt, temperamentsfullt eller mjukt.

– Jag vill att mina elever ska få med sig en god självkänsla från mina lektioner. Jag har haft tusentals salsastudenter som har sagt: ”Jag kan inte dansa”, men jag vet att de kan lära sig det. Det handlar om att tro på sig själv och att hålla fast vid det. 

undefined
Sylvia Morenos klasser hålls i en spegelsal i Skellefteå.

Hon planerar sina lektioner mycket noggrant. Detta inkluderar att para ihop elever med varandra för att bilda danspar.

Sylvias lektioner omfattar inte bara salsa, utan även andra karibiska danser som merengue och bachata. Hennes dansskola heter SalsaMorena och hon har två klasser i Skellefteå. Det är 25 personer i nybörjarklassen och 15 personer i den avancerade klassen.

– Jag vill inte jobba heltid med dansklasser här, men jag tycker att det är helt rätt att ha ett par klasser, säger hon.

Det är ingen slump att hon och hennes 13-åriga dotter hamnade i Boliden. Hon hade lekt med tanken på att emigrera i många år innan hon tog steget, köpte ett hus i Boliden, packade sina saker och flyttade. Men det fanns ett annat alternativ: att återvända till Amerika.

– Jag drömde om att lämna Tyskland och frågan jag ställde mig själv var: ”Varför stanna i Tyskland?”, säger hon och fortsätter:

– Livet i Tyskland är hårt, det är väldigt dyrt att bo där, inte minst bostäder, och jag tycker att politikerna i Sverige är närmare medborgarna än i Tyskland.

Flera av hennes tyska vänner har bestämt sig för att flytta till Sverige. Men det tog ett tag innan hon berättade om sina tankar för sin dotter.

– Jag ville inte förstöra det för henne och planerade i flera månader innan vi slutligen fattade beslutet tillsammans med hennes pappa.

Hennes dotter blev glad. Hon hade tillbringat många semestrar i Sverige med sin far, som är från norra Tyskland. Sylvia lärde känna och älska sitt nya hem under en cykelsemester på 1990-talet.

Hon älskar snön, men inte kylan, och har fått jobb på ICA i Boliden.

– Sedan ska jag snabbt lära mig svenska genom att prata med kunder och kollegor.

Hur ser din framtid ut?

– Jag vill helst bo på landet, ha musik i mitt liv och vara nära min dotter så länge som möjligt. Jag skulle vilja arbeta inom administrationen på en skola eller på en bank om några år.

Varför tycker du att man borde lära sig att dansa salsa?

– Det är bra för att lära sig kroppskontroll och för självkänslan. Du får också en bra hållning och bra kondition. Det är roligt att dansa salsa, säger hon och skrattar och slår ut med armarna.

Tre frågor

Ditt smultronställe? 

– Det är en lantgård. 

Berätta ett minne från tonåren? 

– När jag och min äldre syster fick sköta hästar och red utan sadel på dem. Vi föll av flera gånger och det var tur att mamma inte visste om det. 

Vilken är din största motgång? 

– Det var 2004. Min danspartner pendlade långt till varje lektion och sa att han inte kunde fortsätta köra till lektionerna. Då trodde jag att jag inte skulle kunna fortsätta dansa, men bestämde mig för att bygga upp dansverksamheten själv. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!