Paneldiskussion med Carl Bennet, Anders Sundström, Ragnvald Jonsson, Alf Lindén, Bo Karlsson och Bo Johan Nilsson.
I början av 2000-talet gjorde Boliden miljardförluster och närmade sig konkurs. Under paneldiskussionen, som arrangerades av Bolidens 100-årsgrupp gick man igenom vad som orsakade detta läge och hur situationen till sist klarades upp.
Elektrikern Alf Lindén, som satt i koncernstyrelsen som representant för tjänstemännen vid den här tiden var först ut på banan med att ge sin bild av varför det gick så snett för Boliden.
– Det började 1986 när Trelleborg kom in som ägare. De förstod sig helt enkelt inte på gruvor. Bland annat menade vd:n Kjell Nilsson att Boliden inte skulle hålla på med prospektering, säger han.
Trelleborg beslutade 1996 att avyttra Bolidens gruvor, smältverk, tillverkningsanläggningar och tjänster. Det nya bolaget - Boliden Limited - etablerade året därpå sitt huvudkontor i Toronto.
"En nyckel var att vi fick med oss de tre storbankerna som omvandlade stora delar av de lån de gett Boliden till eget kapital i bolaget", berättar Carl Bennet.
– Detta var ett stort misstag för de kunde inte heller gruvor och Bolidens kassa tömdes, menar Alf.
I början av 2001 var krisen ett faktum.
– Vi var så nära man kan vara en konkurs. Då kunde vi bara betala våra räkningar när vi själva fått in pengar, berättar Bo Johan Nilsson, som då var affärsområdeschef för Bolidens gruvor.
– Det fanns helt enkelt ingenting i kassan, inflikar Bo Karlsson som satt i koncernstyrelsen som fackordförande för gruvarbetarna.
"Det fanns helt enkelt ingenting i kassan", säger Bo Karlsson.
Den tidigare näringsministern Anders Sundström blev engagerad i räddningsaktionen. Han kunde konstatera att Boliden var hårt skuldsatt.
– Bolaget hade skulder på 8 miljarder kronor samtidigt som börsvärdet bara var 800 miljoner. Samtidigt levererade bolaget bra och hade en frisk kärna. Det gällde nu att få företaget i balans, säger han.
När Bo Johan Nilsson presenterade den allvarliga situationen för Skellefteås dåvarande kommunalråd Lorentz Andersson tog Lorentz Andersson kontakt med industrimannen Carl Bennet.
"Trelleborg förstod sig helt enkelt inte på gruvor", säger Alf Lindén.
– Efter ett besök i Kristinebergsgruvan där jag fick träffa de anställda blev jag helt committed för att försöka hitta en lösning för Boliden. Vilket härligt gäng det var och jag tog företagets kultur rakt in i hjärtat, säger Carl Bennet.
Lösningen fann man tillsammans med ett antal företag och banker.
– En nyckel var att vi fick med oss de tre storbankerna som omvandlade stora delar av de lån de gett Boliden till eget kapital i bolaget, berättar Carl.
"Räddningen var att vi fick hem Boliden från Kanada", säger Ragnvald Jonsson.
Skellefteå kommun och ett antal företag spelade också en viktig roll i räddningsaktionen.
– Bland annat ställde Skellefteå Kraft, Pitedalens sparbank, och Peab upp på olika sätt, berättar Ragnvald Jonsson som då var ekonomichef för affärsområdet gruvor i Boliden.
Bolidens huvudkontor flyttades tillbaka till Sverige.
– Räddningen var att vi fick hem Boliden från Kanada. Styrelsen i Toronto hade dubbla lojaliteter och spelade fult., säger Ragnvald.
Redan 2002 kunde Boliden återigen notera positiva ekonomiska resultat.
"Vi var så nära man kan vara en konkurs", säger Bo Johan Nilsson.
Anders Sundström berömmer Bo Johan Nilsson, Ragnvald Jonsson och de fackliga representanterna som kämpade med näbbar och klor för Bolidens överlevnad.
– Jag hade aldrig tidigare stött på en sådan lojalitet och ett sådant engagemang, säger han.
Vad hade då hänt om Boliden gått i konkurs?
– Det hade varit en katastrof. Bolaget skulle då ha tappat mycket kompetens, konstaterar Carl Bennet.
Mikael Staffas berättade om Boliden idag och i framtiden.
– Bolaget hade förmodligen splittrats upp i öar vilket hade varit förödande, säger Alf Lindén.
Kvällen avslutades med att Bolidens vd Mikael Staffas berättade om Bolidens nuläge och framtid.