Carina tar vara på det mesta.
Det är inte riktigt sant att säga att Carina Nilhzon är självhushållande till hundra procent, men känslan är att hon kommit längre än många andra.
– Men jag skulle säga att fler och fler blir intresserade av att odla själva och vi har skapat ett nätverk med andra som är intresserade av att leva mer hållbart, säger hon.
Det är i Kankberg, strax utanför Boliden, som hon har sitt eldorado. På gården odlas kryddor, potatis, jordgubbar, tomater och andra grödor, hon har höns och tar vara på det mesta. Eller vad sägs om jordgubbsremmar, torkade/konserverade blåbär, grönsakssalt, torkad libbsticka (som är en krydda), torkat kött, grönsaker i mjölksyrainläggning, granskottssirap och mycket annat.
– För mig är det ingen prestige, utan jag gör det jag kan och orkar, säger hon och fortsätter:
– Jag har testat väldigt mycket och min stora grej är att torka olika saker. Jag gör också olika typer av salvor som till exempel kådsalva.
Ute på gården går hönsen omkring och pickar på marken. En vacker tupp, med vacker grönskimrande fjäderskrud, spatserar fram och tillbaka. I ett av de stora köksfönstren står tomatplantor i stora krukor. De sträcker sig stolt upp mot taket.
Tomaterna sträcker sig mot ljuset.
– Jag hade gärna haft ett växthus, men det är omöjligt att få bygglov för det, säger hon och pekar ut mot sjön som ligger ett stenkast från huset.
Hennes stora intresse för självhushåll bottnar i viljan att minska sin egen konsumtion.
– Men allt började nog när det kom larm om matfusket, säger hon och tillägger att det var för cirka femton år sedan som det började på allvar för henne själv.
Sedan dess har hon lärt sig mer och mer om att ta reda på det naturen ger och det hon själv odlar. Gårdens matkällare underlättar förvaringen av allt hemodlat och de två sorter potatis hon sätter.
Hon säger också att hon endast handlar mat i butik en gång per månad. Det har också en egen historia:
– Jag blev arg på mig själv för att jag impulsköpte mat, så jag och ett gäng utmanade varandra att månadshandla, förklarar hon och fortsätter:
– Vi kan inte fortsätta att konsumera på det sätt som vi gör, det är inte hållbart och när det gäller emballage så har jag mycket mindre mängd än i ett vanligt hushåll.
Frigående höns pickar på gården.
Men hennes engagemang för miljön och självhushåll når även utanför hennes egen täppa. Genom föreningen Självhushållarna i Skellefteå, som består av personer med samma patos för hållbarhet och självhushåll som Carina, sprids intresset och kunskaperna vidare.
– Föreningen bildades för elva år sedan där ambitionen från början var att kartlägga vilka lokala producenter som finns här i kommunen. Nu handlar det mest om att utbyta erfarenheter och att tipsa varandra om produkter, men också om att få råd kring hållbarhet, säger hon.
Hon säger att de också har en Facebook-grupp och ordnar studiebesök hos olika familjer. Just nu är fokus på el ur ett hållbart perspektiv.
Men de står också bakom Agricola marknad, där självhushållare säljer egna, lokalproducerade varor.
– Vi har också lite utrustning som våra medlemmar kan låna som en tork, en äggkläckningsmaskin, jordfräs, köttkvarn, korvspruta, kardmaskin och mustutrustning, säger hon.
Vad tror du själv – kommer intresset för självhushåll att hålla i sig?
– Ja, det tror jag. Fler och fler förbereder sig också för någon sorts kris och självhushåll kan bli hur brett som helst.