Våldsdramat i Boliden i mitten av oktober började med att de två männen misshandlade en man där våldet filmades med en mobiltelefon (som denna bild visar). En annan man blev sedan bara något dygn senare utsatt för den synnerligen grova misshandel där han fick ett finger avkapat.
Det handlar om en timme och 20 minuter.
Men det handlar också om 12 sekunder.
Den plågsamma misshandel i två bostäder i Boliden natten mot den 12 oktober i fjol pågick under drygt en timme.
Det grymma slutet, där 23-åringen tar fram en kniv och håller offrets ena hand mot skrivbordsbänken, samtidigt som 21-åringen tar ett grepp bakifrån över offrets mun och samtidigt filmar händelsen med en mobiltelefon, pågick i 12 sekunder.
Norran har i ett flertal artiklar berättat om våldsdramat och vad som framkom vid rättegången, där åklagaren yrkade på sju respektive sex års fängelse för de åtalade männen.
Men hur kunde det gå så långt, och varför satte ingen stopp för tortyren?
Den tre månader långa förundersökningen innehåller 800 sidor med bilder, bakgrund, bevis och förhör, de personutredningar som gjorts, den sex dagar långa rättegången – ja, det finns vissa svar som kan vara försök till förklaringar.
Norran har tittat närmare på de två männen som kommer att dömas för delaktighet i det grova våldsbrottet i Boliden.
21-åringen från Boliden:
Till skillnad från 23-åringen så har 21-åringen svarat på flera av frågorna som ställts av förhörsledarna vid polisens grova brott-avdelning i Umeå under de sju förhören. I dessa förhör har han gjort medgivanden om sparkar, slag och strypgrepp.
Granskar man 21-åringens bakgrund syns bland annat placeringar i familjehem respektive HVB-hem.
– Det berodde både på missförhållanden i familjen och mitt eget beteende. Utifrån var jag bott på slutet har det också inneburit ett umgänge där det förekommit kriminalitet och/eller missbruk, berättade 21-åringen i den personutredning som gjordes sent i höstas.
I den här källarlokalen utsattes offret för misshandeln där han fick ett finger avkapat samt upprepat strypvåld med ett hundkoppel. ”Det gör så ont, de gör så hårt att jag svimmar av. Jag håller på att dö, de håller på att ta ihjäl mig”, har han berättat i förhör om skräckögonblicket.
Innan han greps av Skelleftepolisen i mitten av oktober har han haft försörjningsstöd men också vissa arbetsliknande sysslor.
21-åringen beskriver i personutredningen hur han tidigt kom i kontakt med droger. Efter en som han själv beskriver ”längre period av drogfrihet” hade han sedan ett halvår – och fram till dess han greps av polisen – använt sig av bensodiazepiner, amfetamin och cannabis.
– När det här hände i Boliden så var jag påverkad av bensodiazepiner. Men jag har inte utvecklat något beroende och mitt mål är att vara drogfri, förklarade 21-åringen.
Det finns ingenting i hans tidigare brottslighet som visar på något nämnvärt våldskapital. Han förekommer under nio avsnitt i belastningsregistret där sju avsnitt handlar om trafikförseelser. För det enda våldsbrottet – en misshandel – kom domen i februari 2016.
Sammantaget ger denna bakgrund inga tydliga föraningar om vad som skulle hända natten mot den 12 oktober i två bostäder i Boliden.
Hit flydde brottsoffret. Våldsattacken kulminerade med att han fick ett finger avkapat. Mannen tog sig till en närliggande fastighet, därefter larmades ambulans och Skelleftepolisen.
Vid rättegången medgav 21-åringen att han dels slagit och sparkat offret, dels tagit ett strypgrepp genom en armkrok. När 23-åringen kapade av offrets ena lillfinger så hjälpte 21-åringen till genom att ta ett grepp bakifrån med sin högra hand över offrets mun, samtidigt som han med sin vänstra hand filmade våldsdådet med hjälp av en mobiltelefon.
– Jag trodde att det bara handlade om att skrämmas, jag tänkte inte att det skulle ske någon våld av den typen, förklarade han.
När tingsrätten, bakom stängda dörrar, under rättegången visade filmsekvensen när fingret skärs av valde 21-åringen att titta bort. Det framkom när målsägandebiträdet Mikael Stenman ställde frågor till 21-åringen.
– Det är inte okej med våld, men jag gjorde så i alla fall. Jag hade haft andra tankegångar om jag varit nykter, svarade han.
När hans advokat Fredrik Elveros hade uppföljande frågor svarade 21-åringen:
– Jag är inte en våldsam person, och ingen ska behövas utsättas för något sådant här. Jag har inte mått bra av vad som hände.
Den ofattbara följden av misshandeln i en källare i Boliden. Brottsoffret fick ett finger avkapat med en kniv. Den åtalade 23-åringen höll i kniven, den åtalade 21-åringen höll fast offret samtidigt som han filmade händelsen med en mobiltelefon.
Men det finns en konflikt mellan vad 21-åringen säger och hur han agerande vid finger-tortyren, som är svår att komma förbi.
Å ena sidan säger han att han medverkade enbart för att skrämmas.
Å andra sidan finns det inga tecken eller uppgifter, varken från brottsoffret eller via de två mobiltelefonfilmerna där ljudet var påslaget, som tyder på att 21-åringen gjorde något att för 23-åringen skulle avbryta våldsdådet.
Hur går detta ihop?
– Det är en fråga som han ställer sig själv varje dag. Jag anser att man måste ha en ödmjukhet kring hur en person reagerar i en chockartad och traumatiserande situation, att man inte alltid reagerar rationellt. Det finns en palett av reaktioner som människor kan ta till, till exempel en typ av ”frozen fright” då man helt stänger av. Det begreppet gäller ofta för brottsoffer men jag tycker det går att överföra på den här händelsen också, svarar advokat Fredrik Elveros.
Är det inte lätt att skylla på olika omständigheter istället för att göra det rätta?
– Vi är alla överens om att den här händelsen är obegriplig. Det gäller också för min klient, han kunde inte föreställa sig att det skulle hända. Det känns jättelångt när man tittar på de här hemska filmerna, men det handlar om tolv sekunder. Man kan inte avgöra hela målet på dessa tolv sekunder.
Advokaterna Carl-Oskar Morgården (till vänster) och Fredrik Elveros lyfte i sina slutpläderingar fram olika aspekter som de menade talade för att deras klienter skulle få ett avsevärt kortare fängelsestraff än vad åklagaren yrkade på. ”Och man måste ta hänsyn till min klients psykiska problematik”, påpekade Morgården.
Fredrik Elveros fortsätter:
– Min klients agerande, då han lämnar platsen med målsäganden och frågar om denne har någonstans att ta vägen, visar på en annan bild. Han har varit uppriven och även sagt till andra att 23-åringen ”spårade ur”. Min klients avsikt var inte att det skulle sluta så här, det fanns ingen gemensam plan och han var betydligt mindre delaktigt än den andre som åtalats.
När tingsrätten gick igenom 21-åringens personliga förhållanden så fick han frågan om hur han ser på framtiden.
– Jag vill utbilda mig till behandlingsassistent och börja arbeta på ett behandlingshem, blev svaret.
Hur ser du på hans yrkesplaner?
– Det är alltid bra att ha tankar på vad man vill göra med sin framtid, att det finns alternativ till att fortsätta på en brottslig bana. Det är hoppfullt, och kan han använda sina erfarenheter för att hjälpa andra så att de inte behöver göra samma misstag som han gjort – ja, så är det väl fantastiskt. Och det är det han vill, svarar Fredrik Elveros.
Här skedde den besinningslösa, tortyrliknande våldsattacken. I en källare i Boliden fick offret ett finger avkapat med en kniv. När rättegången inleddes vid Skellefteå tingsrätt erkände plötsligt den åtalade 23-åringen händelserna natten mot den 12 oktober.
23-åringen från Bålsta:
Under de sex förhören som grova brott-utredarna höll med 23-åringen så gjorde han inga medgivanden om att han begått något brottsligt.
– Jag har ingen kommentar. Det är ingen från helvetet som skickat en demon som ska skära av nåt finger och hålla på så där. Så jag vill inte sitta här, jag vill inte bli anklagad för något jag inte gjort, sa han i förhör den 14 oktober.
När 23-åringen i flera förhör från den 17 november och framåt konfronterades med flera filmer som visar hur offret utsätts för misshandel, får ett hundkoppel runt halsen, svimmar till följd av strypvåld och till sist får ett finger avkapat med en kniv, så ändrade han tonläge.
– Inga kommentarer, blev det återkommande svaret.
Den dramatiska vändningen kom när rättegången inleddes i Skellefteå den 14 januari. Via advokat Carl-Oskar Morgården erkände 23-åringen ”gärningen i sin helhet förutom påståendet om strypvåld”.
Vid det efterföljande förhöret ställde åklagare cirka 120 frågor, där 23-åringen gång efter gång gav samma svar:
– Inga kommentarer.
Med ett hundkoppel utsattes offret för upprepat strypvåld under den timslånga misshandeln i Boliden, visar förundersökningen. I polisförhör och vid rättegången i Skellefteå fick mannen berätta om den fruktansvärda händelsen.
Vid några tillfällen föll han dock igenom och gav några korta svar, men ingenting av detta gav några antydningar om orsaken till det besinningslösa våldet.
Så där satt åklagare, advokater, målsägandebiträden, rättens ledamöter och ett stort antal åhörare i sal 1 i Skellefteå tingsrätt med den stora frågan obesvarad: Varför?
Och när vissa svar kanske kunde blivit offentliga i samband med att domstolen skulle gå igenom 23-åringens personliga förhållanden, så begärde advokat Carl-Oskar Morgården att den delen av rättegången skulle hållas bakom stängda dörrar. Detta blev också tingsrättens beslut.
– Begäran sker utifrån väldigt känsliga uppgifter om min klients psykiska mående och om hans uppväxt, var Carl-Oskar Morgårdens besked.
Men när han sedan pläderade så blev han själv väldigt detaljerad om 23-åringens psykiska status:
– Det förekommer aggressivitet och koncentrationssvårigheter redan i barndomen, han har tidigt kontakt med barnpsykiatrin och får medicinering redan i unga år. Han får en tidig placering på HVB-hem, han placeras i resursskola, han har ingen gymnasieutbildning och saknar arbetslivserfarenhet.
”När vi förstår bakgrunden till händelserna – en påhittad skuld på 5 000 kronor för en förstörd fönsterruta – blir det ännu mer obegripligt med detta övervåld mot målsäganden. Att bensodiazepiner har en hämningslösande effekt kan förstås ha bidragit”, säger åklagare Oskar Lundberg.
Redan i unga år började 23-åringen dricka alkohol och använda narkotika.
Den mindre sinnesundersökningen som han har genomgått visade dock inga tecken på en allvarlig psykisk störning.
– Men den visade på låg begåvning och ”ojämn begåvningsprofil”, och personutredningen beskriver en ”intellektuell funktionsnedsättning”. Min klient talar själv om en empatilöshet, drag av schizofreni och sömnstörningar. Hans psykiska status ska därför beaktas i sänkande riktning vid straffmätningen, menade Carl-Oskar Morgården, och föreslog fem års fängelse jämfört med åklagare Oskar Lundberg yrkande på sju års fängelse.
Personutredningen beskriver en man som lever under ”socialt oordnade förhållanden”, han står skriven hos sina föräldrar men vistas där bara korta stunder. När våldsdramat i Boliden inträffade i oktober hade han vistats i Skelleftetrakten en tid.
– Jag har ett kringflackande liv där jag bor hos olika bekanta både kring Uppsala och uppåt i landet. Jag har haft ett missbruk av cannabis under en längre tid, jag är också ofta på fel plats vid fel tillfälle. Jag har också en dröm om att i framtiden arbeta med att hjälpa andra människor.
23-åringen förekommer under elva avsnitt i belastningsregistret från 2012 och framåt. Det handlar främst om narkotikabrott.
Rättegången vid Skellefteå tingsrätt pågick i sammanlagt sex dagar och avslutades måndagen den 1 februari. Både 21-åringen och 23-åringen sitter kvar i häktet i väntan på domen. Allt tyder på att de döms till fleråriga fängelsestraff.
Vid den nyligen avslutade rättegången om våldsdramat i Boliden ägnades en heldag åt sex åtalspunkter om händelser i augusti i år, där 23-åringen anklagas för att ha angripit sex olika män i Skellefteå. Brottsmisstankarna är i dessa fall försök till rån, olaga hot, övergrepp i rättssak och tre fall av misshandel.
Dessa händelser ger en liten antydan om 23-åringens aggressivitet och våldskapital. Brotten har riktats mot personer som han sedan tidigare inte varit bekant med.
Carl-Oskar Morgården säger:
– En viktig sak för försvaret har varit att lyfta min klients psykiska problematik. Han har på grund av denna inte kunnat förstå konsekvenserna och, jämfört med en normalt fungerande person, inte kunnat sätta sig in i vilket lidande hans agerande har orsakat en annan människa. Därför tryckte vi mycket på hans psykiska besvär, viss funktionsnedsättning samt ytterligare detaljer som togs bakom stängda dörrar.
”En polis som mötte min klient efter händelserna på söndagskvällen har beskrivit honom som närmast paralyserad”, förklarade målsägan Urban Rönnblom vid slutpläderingen. Skadeståndskravet var på 146 000 kronor, men det kan närmaste halvåret växa till följd av yrkanden utifrån ”lyte och men”.
Varför stängda dörrar, är det inte ett sätt att dölja uppgifter som kunde ge en chans att förstå det fruktansvärda våldsbrottet lite bättre?
– Han kunde då nyansera mera om barndomen, mobbning och en i övrigt tuff uppväxt. Ska man ge den fulla vidden av hans psykiska problem och uppväxtvillkor så var väldigt viktigt att han skulle kunna vara öppen utan att skämmas för det.
Han vägrade svara på åklagarens 120 frågor. Skulle inte medgivanden och visad medkänsla varit till din klients fördel, nu finns risken att han demoniseras med ett fruktansvärt våldskapital?
– Jag förstår hur du menar, men vi anser att bevisningen talade sitt tydliga språk om vad som faktiskt hände. Det var ju närmast en unikt bra bevisning med tanke på de allvarliga brottet. Allt går hand i hand i hans personlighet, där han kan ha svårt att förklara. Jag tycker inte han hade något att förlora på att inte vilja svara på åklagarens frågor, svarar Carl-Oskar Morgården.
”Min klient drabbades ju inledningsvis av de här två männen genom utpressningsförsök och misshandel. När han inte betalade så gav de sig på, senare samma helg, den andre mannen som fick fingret avkapat”, påpekar målsägandebiträdet Mikael Stenman, vars klient yrkade på 66 000 kronor i skadestånd.
Han var påverkad av amfetamin, cannabis och bensodiazepiner, sistnämnda drog är hämningslösande. Hur mycket bidrog det till att våldsbrottet kunde ske?
– Den som tar bensodiazepiner förlorar lite av konsekvenstänkandet så klart att det påverkar. Det är en drog som bidrar till att en person begår handlingar som denne annars aldrig skulle ha gjort. Exakt hur mycket det påverkar är omöjligt för en lekman att bedöma. Men jag menade i slutpläderingen att det inte går att ställa samma krav på honom utifrån hans funktionsnedsättning jämfört med en normalt fungerande människa, därför bör domstolen ta hänsyn till detta.
Norran har genom målsägandebiträdet Urban Rönnblom och advokaterna Fredrik Elveros och Carl-Oskar Morgården givit brottsoffret och gärningsmännen en chans att lämna kommentarer på beskrivningarna, men samtliga har avböjt.