Fanjunkare Mia Aronsson är yrkesofficer och jobbar nu på Försvarsmaktens Vinterenhet i Boden, men tjänstgjorde tidigare på pansarbataljonen vid I 19.
Hon gjorde värnplikten 06/07, innan Sverige införde yrkesförsvar. Hon har arbetat med utbildning av soldater både under den tid när värnpliktsutbildningen under några år ersättes med den militära grundutbildningen och nya värnpliktiga sedan plikten återupptogs.
När hon gjorde lumpen fick värnpliktiga kvinnor bidrag att köpa behå civilt. De lever inte alltid upp till Försvarsmaktens utrustningskrav, exempelvis brandskydd. Det fanns inga trosor utan alla, oavsett kön, tilldelades kalsonger. Många kvinnor använder dem än i dag, eftersom de fungerar mycket bättre.
2010 var första gången Försvarsmakten erbjöd trosor.
– Jag testade trosorna under en dag och bytte sedan tillbaka till kalsonger. Sömmarna är ganska hårda och skaver i ljumskarna. De är hårda i tyget och sitter ganska dåligt. Man får skavsår på insidan av låren när benen är korta. Det är därför vi vill ha trosor med långa ben när vi är ute och rör på oss.
Det finns nu en ny trosa med långa ben.
2010 var också det år de fick ut de första behåarna i två modeller.
– Den ena har ett blixtlås av metall och detaljer; ringar och sömmar över axlarna som ger tryckskador av kroppsskydd och ryggsäck. Jag tror inte det är så många som faktiskt använder den. Den andra är en sportbehå, som är ganska hård i sömmarna och obekväm, så jag gick tillbaka till dem jag fått tidigare när vi fick bidrag.
Sportbehån består dessutom av ullfrotté och i utlandsstyrkan, berättar Mia Aronsson, att en del drabbades av värmeutslag.
– Så för några år sedan gjorde Försvarsmakten ett civilt inköp.
Myndigheten köpte då in trosor och sportbehåar till värnpliktskullen och anställda vid den tidpunkten. Både trosor och behåar var mycket uppskattade av många, men för dem med större byst ger behån inte tillräckligt stöd. Det var dessutom ett engångsköp, så personal som ryckt in eller tagit anställning efteråt har inte fått ta del av dem.
Förutom att det först och främst måste finnas underkläder för kvinnor, så behöver utrustningen passa en mängd olika kroppsformer.
– De bör ge lämpligt stöd för både större och mindre byst, de ska sitta bra på både smala och breda ryggar. Många lägger på sig mer muskelmassa efter en tid i Försvarsmakten och blir bredare. Det blir en komplex storlekslista. Utrustningen ska dessutom in i krigsplaneringen och finnas i lager.
Mia Aronsson var en av dem som fick testa en av modellerna av den nya fältuniformen, som länderna i Norden tagit fram. Hon fick dock inte testa den som sedan valdes ut, utan en annan.
– Det var bra att vi var 60 procent kvinnor som testade de olika modellerna, för det var så pass mycket som var ologiskt.
Om man exempelvis måste ha hängslen för att uniformen ska fungera som det är tänkt ställer det till nya problem.
– Har man uniformsjacka och kroppsskydd utanpå fungerar det bra för män, för de behöver bara öppna gylfen, men vi måste då ta av oss på överkroppen för att kunna kissa.
Det är ett bekymmer, eftersom många kvinnor inte dricker tillräckligt mycket när de är ute i fält.
– Det är ett jättestort problem, för det påverkar stridsvärdet och prestationen, säger Mia Aronsson.
Hon förklarar, att man nu på förbandet före inryckning har utbildning på utbildningskompanierna och uppdaterar instruktörerna i vad de behöver ta hänsyn till när de har kvinnliga soldater. Bland annat tar man upp vikten av tillräckligt långa toapauser.
– Speciellt i början, när utrustningen och rutinerna är nya för de värnpliktiga, behövs extra tid för att hinna gå på toaletten. Det är viktigt att kommunicera ut vilka behov som finns och få in det i rutinerna.
Vad har du för förväntningar på den nya fältuniformen?
– Det kommer vara många nya lösningar och flera av dem kommer vara fantastiskt bra, men det kommer fortsatt finnas problem. För vissa saker, som är bra med nuvarande uniform kommer att försvinna, svarar Mia Aronsson, som inte får gå in på detaljer.
Fast hon tror inte att Nordic combat uniform kommer sätta stopp för diskussionerna om jämställda uniformer inom Försvarsmakten.
Hon har ännu inte provat det nya kvinnliga kroppsskyddet, som ska komma.
– Jag har bara sett en bild, så det blir spännande att se om det är bra eller inte.
Det är svårt att få tag i rätt storlekar på de kroppsskydd som finns.
– Jag tycker att den senaste modellen överlag sitter bra, i alla fall på min kroppstyp, men alla är rätt stora i storlek. Även manliga soldater tycker de är för stora och då blir det ännu större konkurrens om de små storlekarna. Vissa av de gamla kroppsskydden och stridsvästarna, även om de finns i rätt storlekar, hänger ned på benen jämfört med om du har längre överkropp, säger Mia Aronsson.
Det hämmar rörelseförmågan eftersom de tar emot i varje steg. Det blir svårare att gå, marschera och springa.
– Det finns ett annat problem för kvinnliga soldater kopplat till stridsutrustning och ryggsäckar som är för långa. Har man en för lång ryggsäck, så hamnar avbärarbältet för långt ned och flera har fått höftbesvär.
Det har kommit viss utrustning de senaste åren som går att justera så att man fått bort en del av problemen.
– Det går i alla fall i rätt riktning och blir definitivt bättre, från att det inte fanns några underkläder alls till att man köpt in det som nu finns. I NCU:n (Nordic combat uniform reds.anm.) kommer det ingå trosor och behå, som är testade.