Ganska snabbt fick Håkan Törnblom en känsla av att fågeln var tam.
– Det gick liksom för snabbt att komma nära och jag kunde hålla fram handen och den rörde sig inte. Det var därför som jag kom så nära och kunde fota den, säger han.
Enligt honom var hans första tanke att någon av grannarnas barn hade en fågel som var på vift och han försökte först att sträcka ut armen för att se om fågeln skulle komma till honom, något som den inte gjorde.
Då försökte han istället få fram en låda för att fånga in den men det blev för intensivt för fågeln och den flög iväg.
– Jag har inte sett den sedan dess och jag vet inte var den tog vägen, säger Håkan Törnblom.
Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuseet, bekräftar Håkan Törnbloms känsla, att fågeln är tam.
– Märkningen som fågeln har runt foten är inte en ring för ringmärkning som vanligtvis används för att se hur långt en fågel färdats utan det här är en individmärkning, säger han.
Naturhistoriska museet får in en hel del bilder på fåglar med märkningar men oftast är det mindre färggranna fåglar som är på vift så som duvor.
– I det här fallet är det en regnbågsamadin, från Australien, den är klassad som nära hotad, säger Didrik Vanhoenacker.
Det är enligt honom svårt att säga om fågeln kommer från närområdet eller om den flugit en längre sträcka men menar att det kanske går att få klarhet om man vänder sig till burfågel- eller uppfödarföreningar.
– De brukar ha koll på vilka fåglar som finns i närområdet och vem som äger dem, säger Didrik Vanhoenacker.