Provtagningar och beräkningar har visat att en del sjöar och vattendrag inte mår bra. Ingela Caswell berättar att fosforhalterna är för höga på vissa ställen.
– Sommarens algblomning är ett konkret bevis på det. Det finns olika anledningar, men avloppsanläggningar som inte håller måttet är en del. Det jobbas även med källor till höga fosforhalter, säger hon och ange kommunala reningsverk som ett exempel.
De inventerar ett avrinningsområde i taget och börjar snart vara klara med Bureälvens. Arbetet påbörjades 2007, men aktualiserades redan 2000 med EU:s vattendirektiv.
– Det infördes för att vårt hav, våra sjöar och vattendrag ska ha god status. För att nå det målet måste ibland åtgärder vidtas.
Inventeringen berör i huvudsak folk på landsbygden, då enskilda avlopp inte är anslutna till det kommunala avloppssystemet. Om en anläggning inte uppfyller de miljömässiga kraven åläggs fastighetsägaren att åtgärda saken inom två år. Det kan räcka med en justering, eller så måste en ny avloppsanläggning grävas ner.
Stöter ni på de som vägrar?
– Väldigt få motsätter sig, jag tror folk är väldigt miljö- och naturmedvetna i vår kommun. Den som är missnöjd får ett beslut som de kan överklaga, säger Ingela Caswell.
Vilket avrinningsområde blir det härnäst?
– Det ska vi nog bestämma någon gång under hösten. Jag har jobbat i andra kommuner och tycker att det finns ett väldigt bra underlag här, då det finns ett ganska omfattande provtagningsprogram som visar var det finns övergödningsproblem. Vi kommer att utgå från det.
Olika sorters lösningar
Projektet har inneburit en hel del arbete för Berglunds Maskingrävningar AB, som utgår från Bodan utanför Skellefteå. Jonas Berglund, som driver företaget tillsammans med pappa Mats, berättar att de gjort mängder av nya avloppsanläggningar i Renbergsvattnet och Östra Hjoggböle.
– Det är jättemånga. 2016 tror jag att det blev 31-32 stycken bara i Renbergsvattnet.
Det finns olika typer av lösningar. Med ett infiltrationssystem leds dyngan i första hand från huset till en slamavskiljare, som en trekammarbrunn. Den stoppar det mest fasta och tillåter avloppsvattnet att fortsätta vidare till en infiltrationsbädd, där det filtreras ut i marken.
En markbädd är en annan lösning. Till skillnad från infiltrationen har det systemet ett utlopp.
– Då filtreras avloppsvattnet innan det leds bort.
Om det ska tillämpas effektivt behöver fastigheten antingen ha en lutning, så att det blir en höjdskillnad mellan in- och utlopp. Alternativt går det att installera en pump. Jonas Berglund berättar att markbädden blir mer och mer vanlig.
– Sedan finns det egentligen alla typer a kombinationer. Ibland kan man göra en infiltration och fortfarande använda en pump. Man tar det som är mest lämpligt, säger han.
Ett reningsverk är ett tredje alternativ, men den lösningen tillämpas sällan här.
– Det är mest i Stockholms skärgård och på andra ställen där det är väldigt tätbefolkat.
Påtvingad avgift
Ett åläggande är en tvingande åtgärd. Själva anläggningsarbetet medför såklart en kostnad för fastighetsägaren som berörs, sedan tillkommer det även en tillståndsavgift på 3 800 kronor.
Den detaljen har upprört en del känslor.
– Det är mest själva grejen. Du blir ålagd att göra någonting också ska de ha betalt för att ge tillstånd till arbetet, säger Jonas Berglund.
Ingela Caswell förklarar att de finns en förordning som säger att kommunen ska ta betalt.
– Det baseras på hur mycket tid vi behöver lägga ner för att göra en prövning. I snitt tar det fyra timmar, men det kan variera. Prövningen av ansökan om tillstånd är viktig för att det blir ett juridiskt dokument som följer med fastigheten, säger Ingela Caswell och tillägger.
– Det gäller att hitta den bästa placeringen för den nya anläggningen. Det är bra för fastighetsägaren att ha klara papper, ungefär som när din bil har gått igenom besiktningen.
Enligt henne tar många andra kommuner betydligt mer än 3 800 kronor för samma arbete.
– Men jag kan förstå att folk reagerar på det här.
Gemensam upphandling
Grannar som koordinerar sig kan skära stora kostnader. Jonas Berglund lovordar sättet som ortsbefolkningen i Renbergsvattnet lade upp det. Under arbetet agerade Kennet Hedström, ordförande i hembygdsföreningen, en form av samordnare och mellanhand till företaget.
– Vi började med att prata med kommunen, som kom hit och motiverade varför vi skulle göra om. De berättade om sjöns utveckling, sina årliga prover och varför de krävde det här av oss. När vi gick dit var många skeptiska, men efter genomgången var det nog ingen som riktigt motsatte sig, säger han.
Kennet Hedström ger kommunen mycket beröm för hur de hanterade saken.
– Det här kan ha känts som ett påhopp först, men sedan förstod man innebörden i det hela.
Byborna enades om att göra en gemensam upphandling och tre entreprenörer kontaktades. Innan Berglunds Maskingrävningar fick uppdraget diskuterades deras olika villkor på ett stormöte.
Enligt Jonas Berglund medförde upplägget en helt annan prisbild, då arbetet inte behövde delas i lika många etapper. Bara att kunna köra ut allt material på en gång ska ha varit väldigt värdefullt.
– Man kan kalla det för rationell materialhantering, säger pappa Mats Berglund.
Ingela Caswell berättar att ortsborna i Långviken gjort en liknande överenskommelse.
– Om fastighetsägarna kan gå samman så är det såklart det bästa, säger hon.