Berättar om landhöjning. Christina längst till höger.
Christina Wanhainen arbetar som professor i Malmgeologi vid Luleå tekniska universitet, där hon bland annat forskar och undervisar i mineralogi. Hon är född i Bureå, bor i Luleå och har sommarstuga i Bjuröklubb.
Någon i området fick kännedom om hennes yrke, och frågade snällt om hon ville leda en geologisk vandring i Bjuröklubb.
– Självklart ville jag det, det finns så otroligt mycket att upptäcka här. Det blir andra året vi gör vandringen. Vi kommer att prata om hela jordklotet för att förstå vad det är vi ser, vilka geologiska processer som skett, och vi ska även prata om olika bergarter, säger hon.
På ett pedagogisk sätt får gruppen lära sig om bergarten granit. Granit innehåller alla de olika mineralen fältspat, kvarts, muskovit och biotit.
Intresserade
Vandringen börjar längst upp vid fyren, och utsikten är förtrollande vacker. Ett 20–tal personer har samlats runt Christina som berättar att vi står 42 meter över havet. När isen från senaste istiden smälte för 9000 år sedan, började landet att resa sig ur havet.
Det tar inte många minuter innan folk ställer frågor. En man i ringen undrar om det är sant att det går att känna landhöjningen.
– Ja, absolut. Det kan kännas nästan som om en lastbil dundrar förbi, svarar Christina.
Flera i gruppen verkar genuint intresserade och kunniga i ämnet. Många termer och svåra ord florerar, men de verkar förstå ändå. Christina betonar senare att det är en rolig utmaning att tala så att alla förstår. Hon övar till och med på sina egna barn.
Inte bara geologi. Här får Christina lära sig något nytt om växter.
"Det vackrast jag sett"
Promenaden leder slutligen till Sillhällorna, några hundra meter från fyren. I bakgrunden säger 12-åriga Pelle att han nu har lärt sig vilka mineral granit består av.
Väl vid hällorna ser Wanhainen exalterad ut.
"Sillhällorna är ett konstverk", menar Christina Wanhainen.
– Detta är något av det vackraste jag sett. Kanske är det för att jag är geolog, men Sillhällorna är ett konstverk, säger hon och skrattar.
Christina Wanhainens förhoppning med vandringen är att folk ska få en aha-upplevelse. De ska kunna skilja på bergart, mineral och sten, men också förstå varför det ser ut som det gör under våra fötter.