Jens Lindström och Andreas Widerberg packar dykutrustningen på den båt som ska ta ut dem till de olika dykplatserna.
Många är de skepp och båtar som genom hundratals år har passerat vattnen vid Bjuröklubb. Och för en del av dessa har resan fått ett abrupt slut. Att det finns skeppsvrak utanför den välkända fyrplatsen, det vet man redan, men hur många är oklart. Och var de ligger är ofta oklart. Men nu är målet att bilden ska klarna.
Redan under hösten 2018 kartlade Jens Lindström från Nordic Maritime Group, på uppdrag av Skellefteå kommun, tio kvadratkilometer av havsbotten utanför Bjuröklubb
– I september var vi här tre dagar med två båtar och sonarkarterade botten.
På över 50 platser hittades indikationer på något som kan vara intressant i sammanhanget.
– Vi har plockat ut objekt som kan vara vrak eller andra objekt på botten.
Men vad är det då på botten? Där kartläggningen för Skellefteå kommun tog slut har andra tagit vid.
Marinarkeologiska sällskapet, Mas, där Jens är flerårig medlem, samt dykarklubben Skelleftebottens DK, hoppas på att räta ut i alla fall några frågetecken.
De ska dyka på flertalet av de platser som Jens noterade förra hösten. Och för personer intresserade av arkeologi, och speciellt marin sådan, kan det bli spännande dyk.
– Det finns några områden som ser lite skumma ut, som jag är lite spänd på. Men jag är van att bli besviken, så förhoppningarna är låga, säger Jens och skrattar glatt.
– Men visst, det vore kul om vi hittade något äldre. På caféet här i Bjuröklubb finns det en karta där det finns 20 förlisningar upptagna. Jag tror att det i dag är inte mer än åtta vrak kartlagda. Var är alla vraken?
Andreas Widerberg och Jens Lindström förbereder de bojar som ska markera ut de olika platserna där det ska dykas.
Student på besök
För Andreas Widerberg, blivande marinarkeolog, som studerar i Danmark, och medlem i Mas finns det förhoppningar inför de kommande dagarnas dyk.
– Jag hoppas att få se något vrak, gärna nåt äldre. Men jag tar vad jag får.
Emmy Kauppinen, Marinarkeologiska sällskapet, och Fredrik Lundström, Skelleftebottens DK, väntar på att dra ut till havs och dra igång med dykningen.
Bra lokalkännedom
Fredrik Lundström, Skelleftebottens DK, är den första lokala dykaren som kommer till Bjuröklubb för den här omgången av dyk.
– Klubben blev tillfrågad att vara med och undersöka det de har påträffat och det var klart att vi var intresserade av att vara med.
Fredrik har dykt en hel del på platsen innan.
– Det vi har dykt på mest här, det är vrak från fartyg som var ganska stora. Förhoppningsvis hittar vi något nytt och spännande – men man vet inte.
Redan innan start vet han dock att det finns mycket intressant nere i havet vid Björöklubb – dykvattnet är ganska välkänt.
– Det är bland de bästa uppe i norra Sverige.
Maria Lindberg och Kristin Dahlgren, förberedda på att göra sina första dyk.
Maria Lindberg och Kristin Dahlgren gör sig redo för att ta klivet ner i vattnet.
Dykare på väg ner i vattnet.
Fredrik Lundström lämnar lite utrustning till dykarna i vattnet.
Första dyken
De första som hoppar i vattnet just den här dagen, de är inte på platsen varken i egenskap av medlem i någon dykklubb eller Marinarkeologiska sällskapet.
Det är Maria Lindberg, marinarkeolog, och Kristin Dahlgren, marinekolog, båda från Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen var inblandad redan i samband med fjolårets kartläggning, i och med att de hade gett ett bidrag till Skellefteå kommun för projektet.
När det gäller årets dyk, som ska ske för att kartlägga eventuellt ”nya” vrak, så står länsstyrelsen för kostnaden för den rapport som det ska mynna ut i. Resten finansieras av Mas.
Tegelvraket, som ligger i en vik vid Bjuröklubb. Foto: Privat
Maria Lindberg och Kristin Dahlgren ska göra sina dyk vid det som kallas Tegelvraket, som ligger ganska långt in i en vik vid Bjuröklubb, och två punkter ganska nära intill, som noterades vid fjolårets kartläggning.
– Det känns jättespännande! Det är väldigt svårt att lista ut vad som ligger där nere i vattnet, konstaterar marinarkeologen Maria.
– Vi vet att det brukar vara växtlighet kring vraken, och det ska också bli intressant att se om det finns fiskar kring dem. Vi vet att på många andra ställen bildas det en revmiljö kring vraken, säger marinekologen Kristin.
– Vi får kanske se hur vi kan fortsätta, vad vi kan kolla på för att ta det här ett steg längre, säger Maria.
– Här möts kultur-, miljö- och naturvård. Det är också intressant att se om vraken kan påverka miljön, och hur hur miljön påverkar vraken. Man vill gärna övervaka under tid, till exempel hur isen kan påverka vraken. Om man kan fastställa hur det ser ut nu kan man se hur det förändras under tid. Kanske också klimatet kan förändra läget?
Vraket Ribersdrott. Foto: Privat
En gardin i ett fönster på vraket efter fartyget Ribersdrott. Foto: Privat
En spegeldörr på Ribersdrott. Foto: Privat
En dörr och en sko vid vraket av Ribersdrott. Foto: Privat
En sko som blev kvar vid vraket av Ribersdrott. Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat
Stenkol vid Ribersdrott. Foto: Privat
En dykare vid vrakbråte utanför Bjuröklubb. Foto: Privat
Emmy Kauppinen vid en telefonkiosk som finns på havets botten utanför Bjuröklubb. Foto: Privat
Vrak från 50-talet
Några dagar senare lyser solen inte alls lika frikostigt över Bjuröklubb som under de där morgontimmarna när de första dyken gjordes. Jens Lindström, som är på väg hem mot Ängelholm igen, försöker summera de tre dagarna när man försökte lösa några av mysterierna på havets botten.
TV: Här hittas vraket – häng med ner under ytan
– Vi hittade lite i alla fall. Det var ju eländigt väder, blåste mycket och har regnat, så vi hann inte titta på alla grejer vi hade velat titta på, konstaterar Jens.
– Det vi hittade, som var lite kul, var rester av en båt, Ribersdrott, som sjönk på 1950-talet. Men bärgade delar av den efter den sjönk, men en del fanns kvar på botten. Det där vraket har inte återfunnits tidigare, och dykklubben har letat efter det i många år. Sedan hittade vi en del vrakdelar i en vik, men inget sammanhängande vrak.
Samtidigt så blev dagarna en påminnelse vilken utmaning det kan vara att kartlägga havsbotten.
– Mycket av det som vi hade tolkat som vrak, det var timmerbröte – flottningstimmer som hade sjunkit. Sedan hade vi tio stycken indikationer som inte kunde titta på, eftersom det blåste för mycket på utsidan av Bjuröklubb.