I fjol fick Camilla Jonsson en konkret fråga om att göra en lokal matsatsning vid Bjuröklubb. Sagt och gjort.
Vi möts i strålande solsken vid den så kallade Spanarstugan i Bjuröklubb, granne med kaféet och ett stenkast från fyren. Stugans är snart omvandlad till en gårdsbutik.
Det har gått två år sedan Camilla mötte Emma Cedergren, projektledare vid Arena Bjuröklubb, första gången.
– Vi sågs på en företagarträff. Hon frågade om lokalproducerat och undrade om de kunde köpa in till caféets servering här i första hand.
I våras kontaktade Emma Camilla och föreslog att det skulle gå att utveckla en gårdsbutik på området.
– Det fanns lokal här att använda. Jag var hit och den var jättefin, berättar Camilla.
Hon såg en möjlighet i och med att det är ett populärt besöksmål och tackade ja.
– Vi har fått ett enormt gensvar innan vi ens öppnat. Det verkar vara många som har anknytning hit och platsen ligger dem varmt om hjärtat. Det är jättekul.
”Jag har många idéer kvar, men man ska hinna med dom också,” säger Camilla Jonsson som står framför Spanarstugan i Bjuröklubb som nu blir gårdsbutik.
Vi går tillbaka några år. Både Camilla och maken Joel är uppvuxna med lantbruk.
– Det är naturligt för oss att ha några hönor och grisar för eget bruk. Sedan är vi intresserade av att laga god mat. Med bra råvaror är det ganska lätt.
Camilla driver Järvtjärns Utegrisar sedan sju år. Det startades då Burträsk Saluhall öppnade och hon började sälja där.
– Vi hade grisar på gården. Jag sa: Vi provar och ser var det bär av. Jag gick hemma då och funderade på vad jag skulle göra, förklarar Camilla.
Renoveringen hade påbörjats då Camilla Jonsson fick tillträde till den så kallade Spanarstugan i Bjuröklubb.
Sedan dess har kundernas intresse ökat påtagligt.
– Vi har en ökad medvetenhet och större intresset för matlagning i dag. Man vill gärna unna sig lite extra till helgen och köper då gärna lokalt. Det hör även ihop med hälsa. Om maten har bra kvalitet mår man lite bättre. Att gynna sin egen bygd har ett mervärde och det har folk börjat förstå, berättar Camilla som också är delägare i slakteriet i Åbyn, Burträsk
Nästa steg blev Korvverkstan i Burträsk.
– Jag frågade en kollega på slakteriet om han kunde göra korv och på den vägen är det. Jag fick frågan om jag ville vara med, säger Camilla som hade behov av styckning, packning och förädling.
– Därför hakade jag på. Det blev starten för Korvverkstan, framför allt att för vi skulle få stycka våra grisar, men det gjorde också att vi kunde erbjuda andra att stycka hos oss. Sedan kunde Korvverkstan dessutom köp in nöt och lamm och förädla i eget varumärke.
Därefter blev det Reko ring, en direktlänk mellan producenter och konsumenter. Några producenter i de norra delarna av Västerbotten såg att det skapats en Reko ring i Umeå, medverkade där och startade en för Skellefteå och sedermera Piteå.
– Reko ring har räddat många, speciellt i pandemitider. Det har varit till stor hjälp.
I fjol somras blev det gårdsbutiken Matverket i Skellefteå som ligger vid Stiftsgården. Den drivs nu på året-runt-basis.
– Matverket har gått otroligt bra. Vi har en anställd på halvtid, men hon ska gå upp i tid.
Frågan är nu inte om utan när Camilla tar sig an ett nytt projekt.
– Jag brinner för lokalproducerad mat och gynnar gärna det lokala. Jag har många idéer kvar, men jag ska hinna med dom också.
– Jag gillar att bjuda hem folk till gården. Vi har planer där att göra något event, att man kan ta emot folk, grilla lite och ha en form av servering. Sedan är jag jättesugen att bygga om ladugården med en visningsdel, berättar Camilla.