Vägen till Sverige och Bastuträsk var både lång och snårig för Golam, Kazi och deras familj. Nu är de fast beslutna att bygga upp en framtid i det nya hemlandet.
I december flyttade Kazi Nusrat Razia, 36, maken Golam Rabbani, 40, och deras döttrar Raifa, 7 år, och Mahnoor, 3 år, in i lägenheten på Kronogatan i Bastuträsk.
Stora kontraster, kan tyckas, då familjen kommer från Bangladeshs huvudstad Dhaka i ett av världens mest tätbefolkade områden.
Där hade de ett bra liv. Kazi arbetade som läkare på olika sjukhus i staden och Golam, som är dataingenjör, arbetade som projektledare på ett stort företag inom IT-sektorn.
Ändå ville de söka sig något annat. En bidragande orsak var föroreningarna i hemlandet, något som påverkar luften, vattnet och hela miljön.
– Det är så mycket damm i luften. Ibland fick vi feber och frossa av det, berättar Kazi.
Den instabila ekonomin i Bangladesh och möjligheterna att ge döttrarna en bättre framtid bidrog också till beslutet.
När de såg sig omkring framstod Sverige som ett av de bästa länderna att leva i. Hit kom de första gången 2018, då Kazi studerade vid Umeå universitet.
Efter att hon tagit sin examen och validerat sina kunskaper som läkare återvände familjen till Bangladesh ett par år senare.
Men drömmen om att skapa sig en framtid här fanns kvar. Och nu håller den på att förverkligas.
Att det blev Bastuträsk började med att Kazi fick kontakt med Martine Westerlund, som i flera år har arbetat med ”Multinations Norsjö” och andra satsningar för att öka inflyttningen till kommunen.
Kazi jobbar som personlig assistent i Bastuträsk. Snart ska hon även börja studera medicinsk svenska, en kurs som Umeå universitet håller i men som till stora delar drivs på distans.
Tillsammans med Emma Långström på kommunens omsorgsavdelning började Martine undersöka en modell där Kazi skulle få möjlighet att jobba inom hälso- och sjukvården samtidigt som hon läser medicinsk svenska.
Det resulterade i att Emma sammanförde Kazi med en boende i Bastuträsk som förutom personlig assistans även behöver medicinsk hjälp.
De kom genast överens och nu arbetar Kazi som personlig assistent hos honom. Något som föll väl ut för alla inblandade.
– Han är glad att han får hjälp av mig som är läkare. Och för mig känns det som en ära, säger Kazi.
Parallellt med jobbet ska hon med start i vår läsa svenska på distans vid Umeå universitet. När hon är klar med det och även har gjort praktiken har hon äntligen sin svenska läkarlegitimation. Något hon räknar med ska ske inom två år.
Visst kan det bli lite stressigt att jobba och studera samtidigt, men det är det värt:
– Det är något jag behöver göra.
På dagarna är barnen i skolan och förskolan i Bastuträsk, medan Golam gör allt han kan för att hitta ett jobb.
Golam arbetade inom IT i Bangladesh och hoppas hitta något liknande i närområdet nu. Men han kan även tänka sig något annat, huvudsaken är att han får ett jobb.
Helst vill han arbeta inom IT, men han kan även tänka sig annat. Dessutom har han funderingar på att starta ett eget företag och importera och sälja kläder från Asien.
– Jag är redo att börja nu. Men det gäller också att förstå hur reglerna och den svenska arbetsmarknaden fungerar, säger han.
Det är också mycket annat som är annorlunda här. Inte minst klimatet.
I Bangladesh kan det bli 40 grader varmt, nu har familjen fått uppleva lika många minusgrader under den iskyla som drog in över norra Sverige för några veckor sedan.
– Det var inte kul, konstaterar Golam.
Annars har de fått ett gott första intryck av Bastuträsk. Det är lugnt och skönt, och människorna är bra.
– Folk är välkomnande, hjälpsamma och vänliga, säger Kazi.
Kazi och Golam har bott en sejour i Sverige tidigare. Den gången bodde de i Umeå och där föddes också deras yngsta dotter.
Som tur är varar inte heller vintern för evigt. Efter att ha bott i Umeå och hört ortsbor berätta ser de fram emot när snön försvinner, blommorna slår ut och det växer bär och svamp i skogen.
Då lär det bli en hel del utflykter där även barnen följer med. Kazi berättar att hon helst av allt ägnar fritiden åt att vara med familjen och att svampplockning är ett av hennes stora intressen.
Men hon gillar inte bara gillar att plocka svamp – hon tycker om att tillaga dem också. Och det gäller inte bara svamp.
– Matlagning är min passion, säger hon.
Det är också något som Kazi återkommer till när hon får frågan vad hon saknar från Bangladesh. Allra mest saknar hon sin mamma, sina systrar, sin pappa, svärmor och svägerska – bra människor som står henne nära.
Men hon saknar även sina kryddor.
– I Asien finns det andra sorter, man hittar dem i Sverige också, men det är skillnad. De är inte lika kryddiga här.
Vad saknar ni inte, vad är skönt att slippa?
– Dammet, föroreningarna och bullret. Där är det för mycket oväsen, bilar som tutar hela tiden.
Samtidigt är en bil något som Kazi och Golam skulle behöva nu. Det är tunnsått med bussar till Norsjö och Skellefteå, vilket gör det svårt att förlita sig till kollektivtrafiken när de behöver åka dit för att ta del av service som inte finns i Bastuträsk.
Men viktigast av allt är ändå att familjen får fortsätta på den inslagna vägen och anpassa sig till ett liv i Sverige.
Samtidigt har vägen hit varit allt annat än spikrak, något som Emma Långström på Norsjö kommun också kan intyga.
Emma Långström, enhetschef för funktionsnedsättningsomsorgen vid Norsjö kommun, berättar att det var mycket pappersexercis innan hon äntligen kunde anställa Kazi.
Hon berättar att det här är första gången som kommunen har anställt någon på det här sättet.
– Vi har famlat mycket i mörkret. Det har varit mycket kontakter med Migrationsverket och mycket papper att skicka. Samtidigt har vi lärt oss mycket, säger hon.
Att Kazi inte befann sig i Sverige gjorde processen extra spännande. Det är viktigt att den personliga assistenten och brukaren klickar med varandra, vad hade hänt om de inte hade gjort det?
– Men det har gått jättebra, säger Emma, och konstaterar att det här blev en lösning som alla vinner på:
– Vi behöver kompetens och hon behöver förändra sitt liv. Nu har hon jobbat i en och halv månad och hon har tagit oss med storm.
Vilka svårigheter har de då stött på? Ja, en sak som dök upp var det kraftigt höjda lönekravet för arbetskraftsinvandring. Det skapade mycket extra pappersexercis.
Ett annat orosmoln har varit de långa handläggningstiderna på Migrationsverket. Det första beskedet var att handläggningstiden låg på 14 månader.
Men det löste sig, då det visade sig att det går att få en snabbare direkthandläggning om ansökan är komplett.
– Kazi har varit drivande och Martines hjälp har varit ovärderlig. Det har varit en laginsats, säger Emma.
Hur viktigt är det att hitta sådana här lösningar?
– Jätteviktigt. Vi har jättesvårt att klara kompetensförörjningen inom omsorgen på Norsjö kommun och personliga assistenter finns inte i överflöd. För mig är det extremt viktigt och för brukaren, som ska känna trygghet, är det ännu viktigare.