Gunnar Westermark och makan Maj-Britt Hägglund Westermark på perrongen i Bastuträsk.
I år är det tio år sedan Gunnar Westermark och Maj-Britt Hägglund Westermark tog över Bastuträsk järnvägsstation från statliga Jernhusen.
Makarna Westermark valde redan från början att sätta sin personliga prägel på stationshuset, en linje de har hållit sedan dess.
Annika Pettersson åkte med nattåget från Göteborg för att träffa barnbarnen i Skellefteå.
Där resenärerna på många andra håll möts av ett obemannat väntrum eller till och med en stängd dörr är järnvägsstationen i Bastuträsk en riktig mötesplats.
Gunnar Westermark och Sadik Muhamod, en resenär som han hjälpte när Norrtåg inte gick att få tag på.
Här finns det mesta till försäljning, allt ifrån fika och godis till kläder och böcker som säljs till förmån för Barncancerfonden. Dessutom ordnas det träffar och aktiviteter med jämna mellanrum.
”Vi har utgått från oss själva som resenärer, hur vi vill ha det när vi kommer någonstans.”
Sist men inte minst finns det det någon att fråga och en hjälpande hand när tåget inte kommer, tidtabellen spruckit eller en väska hamnat på villovägar.
Gunnar Westermark, Maj-Britt Hägglund Westermark och barnbarnet Alice Larsson, som hjälper till på stationen.
– Vi har utgått från oss själva som resenärer, hur vi vill ha det när vi kommer någonstans, säger Gunnar.
Sylt och annat gott finns att köpa om man kliver av tåget i Bastuträsk.
Några av besökarna är stammisar. Som busschaufförerna som kör anslutnings- eller ersättningsbussarna och kommer in för en kopp kaffe och en välbehövlig vila under dagens arbetspass.
Busschaufförerna Anki Bergström och Christer Bergdahl tar en välbehövlig vila.
– Bättre än att sitta ute i bussen, säger Jan Karlsson, som kör anslutningsbussen till och från Skellefteå.
Väntsalen i Bastuträsk.
Det tycker även Christer Bergdahl och Anki Bergström, som kör den buss som ersätter Norrtågs inställda tågpendel mellan Luleå och Umeå.
– Det här är drömstället. Hit längtar man, säger Christer.
Bastuträsk järnvägsstation är ofta full av liv och rörelse.
Andra kommer in mer sporadiskt. Som Annika Pettersson, som åkt med nattåget från Göteborg för att träffa barnbarnen i Skellefteå.
Annika berättar att hon åker ganska mycket tåg, då hon försöker tänka på miljön. Hon tycker att stationen i Bastuträsk sticker ut:
– Första gången jag kom hit blev jag verkligen överraskad över allt som fanns här. Jag blev alldeles ”wow, finns det här i Sverige?”
Böcker finns att köpa på Bastuträsk järnvägsstation.
Mötena med alla trevliga människor är också den stora drivkraften för Gunnar och Maj-Britt. För att skapa fler möten har de bestämt att ingen tv ska stå och skvala inne i stationshuset.
– Det sa jag redan från början. Om folk sitter här och pratar händer det att de följs på tåget. Några har också sagt att de har fortsatt att umgås efteråt, berättar Maj-Britt.
Men alla möten är inte lika roliga. Som när fulla, drogpåverkade och stökiga resenärer kastas av tåget i Bastuträsk. Då händer det att Gunnar och Maj-Britt måste hålla ett öga på dem i väntan på att polisen ska komma.
– Man får vara både ordningsvakt och psykolog, konstaterar Gunnar.
Ibland får de även känna av ilskan från frustrerade resenärer när tågen är inställda eller kraftigt försenade och tågbolagen inte har någon hjälp att erbjuda. Inte minst efter nyår, då Norrtågs tågpendel bara har gått sporadiskt.
Det är också väldigt frustrerande för Gunnar och Maj-Britt, som brinner för att folk ska kunna ta tåget.
– Vi får ofta ringa och hjälpa folk att boka om, säger Maj-Britt.
– Det kan börja med att de är arga på oss. Men sedan säger de ”det är ju egentligen inte ert fel”, berättar Gunnar.
Efter allt strul som varit har de framförallt ett gott råd till trafikutövarna – information: tala om vad som finns, gör det lättare att boka och se till att ha en relation med resenärerna.
Om vinterns tågkaos är den hetaste frågan just nu så är Norrbotniabanan den stora framtidsfrågan.
Hur den kommer att påverka Bastuträsk återstår att se. Enligt Gunnar kan det både bli bättre och sämre beroende på vilka prioriteringar politikerna väljer att göra:
– Frågan är om de tycker att hela Sverige ska leva?
Norsjös kommunalråd Mikael Lindfors tillhör förespråkarna för Norrbotniabanan. Han menar att stambanan inte räcker till för all gods- och persontrafik och att alla infrastruktursatsningar i Norrland och i Sverige är av godo:
– Jag tror nog att resmönstret kommer att förändras. Men båda järnvägarna kommer att fyllas med gods- och persontrafik.
Enligt Mikael Lindfors betyder såväl järnvägsstationen som godsterminalen i Bastuträsk ofantligt mycket för både kommunen och regionen. Däremot är han kritisk till att Norrtåg har dragit in turer och försvårat för pendlarna.
– Sedan måste Trafikverket se till att stambanan hålls efter och är i bra skick. Det är en livsnerv, säger han.