Emma Långström och hennes man Emil ville återinvestera i Norsjöbygden och anlitade därför lokal arbetskraft till att bygga huset.
Den 2 maj 2019 brann Emma och Emil Långströms hus i Bastutjärn ned till grunden, som Norran tidigare skrivit om. Villan var en tidstypisk Västerbottensgård från 1800-talet. Resterna från förödelsen är nu bara minnen och på platsen står i dag en modern funkisvilla som var färdigbygg nästan precis ett år efter branden.
Branden startade när Emil var ute på promenad med hundarna.
– Emil ringde mig när jag satt i möte på jobbet så jag klickade bort honom. Så han skickade en bild till mig. Då blev det ganska bra fart hem, säger Emma.
Hela brandförloppet gick fort, fyra timmar tog det för elden att sluka familjens hem.
Emil och en granne som kom över för att hjälpa till hann rädda några saker.
– Emil bar ut det viktigaste, jaktgevären, säger Emma och skrattar. Hon fortsätter:
– Grannen hann rädda en ny dyr jaktjacka som jag är jätteglad att jag fick ha kvar, han tog även med tv:n, vad räddar man ur ett brinnande hus? De hann i alla fall få med sig något.
Huset står på en liten höjd med utsikt över byn.
Vad tänkte ni när ni såg huset i lågor?
– Det sjuka var att jag tänkte ”det här är nog inte det värsta som hänt”. Det är ju bara materiella ting. Emil var ute, inga hundar var kvar i huset och barnen var hos sin pappa.
– Jag tror att de som kom hit tog det värre än vad vi gjorde, säger Emil.
Hur gick tankarna efter branden?
– Jag tycker inte att man saknar någon speciell sak, det är typ barnens teckningar och sådant, säger Emma.
Hon berättar vidare:
– Man måste få ta sin tid och sörja men vi är båda två sådana som inte ältar utan vi vill vara här och nu och komma framåt.
Paret bestämde sig efter bara några dagar för att bygga ett nytt hus.
Var det ett självklart val?
– Direkt vi fick ja från försäkringsbolaget så bestämde vi oss, berättar Emil.
– Emil satt redan samma kväll och kollade på hus så dagen efter hade jag husreklam på Facebook.
Huset har en öppen planlösning mellan vardagsrum och kök.
Det nya huset är möjligtvis så långt ifrån det gamla man kan komma. Det enda som förenar dem är den röda färgen.
– Det är inte så jätteofta man får chansen att bygga ett nytt hus i Norsjö för man får inte lån, säger Emma.
Att ta vara på utsikten kändes viktigt när familjen skulle välja husmodell.
– Det är så härligt att sitta här och titta ut genom fönstren, som i morse när dimman dansade mellan kullarna och nu på hösten när det börjar skifta i färger, säger Emma.
Men själva byggandet överlät de till lokala byggföretag.
– Vi kände att vi ville återinvestera i Norsjöbygden, säger Emma och fortsätter:
– Vi har inte lyft ett finger, jag brukar säga att vi är de ofrivilliga husbyggarna. Det krävs så mycket engagemang.
Emil hann rädda några tavlor målade av konstnären Fred Lundgren.
När de hade bestämt sig och fått ett ja från försäkringsbolaget så gick det fort. Men att ta alla beslut och inte minst att komma ihåg alla saker som skulle ersättas var inte det lättaste skulle det visa sig.
– Jag tror att garderoberna och kökslådorna var det svåraste, säger Emma.
I det gamla huset stod en piporgel från 1800-talet, dekorerad i guld och byggd av den välkände orgelbyggaren Petter Alm.
– Det krävdes lite engagemang för att värdera orgeln, det slutade med att kammarkollegiet nere i Skåne kunde värderade den, berättar Emil.
Ett av vardagsrummen skiljer sig från de andra rummen med sin mönstrade tapet.
Orgeln värderades till cirka 50 000 kronor. Men byggnadsvärdet var betydligt högre och uppskattades till flera hundra tusen.
När huset väl stod på plats och det var dags att montera köket så upptäckte familjen att vissa utrymmen stod och gapade tomma.
– Vi hade lyckats välja bort både inbyggd mikro och induktionshäll, så lite förvirrade var vi nog ändå, konstaterar Emma.
Hemmet har mörka detaljer i form av takbjälkar och möbler som skapar kontrast mot de ljusa väggarna.
Gungstolen i vardagsrummet är ett secondhandfynd, precis som mycket annat i huset.
Hur skulle ni beskriva er stil?
– Lite gott och blandat, säger Emil.
– Vi båda gillar allmogemöbler så vi har fyndat nästan allt på loppis, berättar Emma.
Förutom några byggnader på gården så står det gamla äppelträdet fortfarande kvar efter branden och påminner om en tid före denna.
Lampan är ett arvegods från Emmas mormor.
Sensommaren avslöjade en bra skörd, men familjen fick slänga det mesta av äpplena, som blivit angripna.
– Äppelträdet är över 100 år gammalt, men vi har planterat två nya träd för att de ska kunna pollinera varandra, säger Emma.
Nytt möter gammalt på gården i Bastutjärn och familjen ser fram emot att blicka ut genom de stora panoramafönstren och njuta av utsikten och de olika årstiderna en lång tid framöver.