Varje år kommer tusentals bärplockare till Sverige. Enligt siffror från Migrationsverket minskade ansökningarna om uppehållstillstånd från 6 199 ansökande 2019 till 3 092 under 2020, till följd av pandemin. I år väntas det dock bli ett ganska normalt år igen.
– Intresset har varit extremt stort i år om man jämför med förra året, säger Catarina Lundberg på Norrskensbär i Jörn.
Majoriteten av arbetskraften som kommer till Jörn och Arvidsjaur kommer från Thailand, och Catarina menar att företaget är beroende av de utländska bärplockarna.
– Det hade varit betydligt svårare att skörda bären om det inte vore för den utländska arbetskraften, säger hon.
Läget ser hoppfullt ut även för bärföretaget Frostab i Arvidsjaur, även om ägaren Anders Vestin känner fortsatt ovisshet efter förra året.
– Vi lever ju fortfarande i den här pandemin, jag kan inte säga om alla de som tänkt komma kommer, säger han.
Det finns indikationer på ett dåligt bärår, hur skulle det påverka er?
– Negativt, vi hade ett bra bärår i fjol och det är bättre att få någon kontinuitet i branschen så man har något att kalkylera på. Vi jobbar med en produkt som inte går att tillverka, säger Anders Vestin.
– Eftersom prognoserna är så osäkra så gör de nästan mer skada än nytta, säger Catarina Lundberg.
Ett dåligt bärår skulle även resultera i att bärpriserna stiger.
I fjol ökade intresset för bärplockning bland svenskar, något som Anders tror har med pandemin att göra.
– Jag tycker att det är viktigt att vi får tillbaka en svensk bärplockarkultur igen.
Varför tror du att det är så få svenskar som plockar bär?
– Jag tror att man har det för bra och att man inte känner något behov. Det känns som att det klassas som ett mindre bra arbete, säger Anders Vestin.
– I framtiden tror jag inte att det är hållbart att flyga hit arbetare från halva jordklotet för att utföra ett jobb som vi egentligen skulle kunna fixa härifrån, det är bara att titta på hur många arbetslösa vi har.
Även Catarina Lundberg värnar om bärplockarkulturen och ser hur den försvinner mer och mer.
– Kunskapen försvinner i landet i takt med den äldre generationen, säger hon.