Ryttarföreningen har sedan flera år tillbaka brottats med ekonomiska problem och den höga arbetsbörda som drabbar de ideella föreningsmedlemmarna för att ridskoleverksamheten ska kunna leva vidare.
Nu kan det vara så att både föreningens och ridskolans tid går mot sitt slut. Vid årsmötet i slutet av februari visade ingen intresse för att axla ordföranderollen.
– Utan ordförande kan vi inte fortsätta. Hittar vi ingen till det extrainsatta årsmötet sista mars så behöver vi ta ställning till hur vi ska avveckla verksamheten, säger Karin Wännström, sekreterare i ryttarföreningen sedan drygt fem år tillbaka.
Till följd av de höga omkostnaderna har arbetsbördan för de ideella medlemmar blivit hög, något som styrelsen tror kan vara anledningen till att ingen vill styra klubben.
Enligt Hanna Nilsson, adjungerad kassör, får föreningen 310 000 kronor i driftstöd från kommunen årligen. Ett bidrag som man från föreningens sida är väldigt tacksam för. Utan det hade verksamheten inte varit där den är i dag, men bidraget är inte tillräckligt.
– Vi har ett stort uppdämt behov av underhåll. Om man ser främst till fastigheten så klarar vi inte av att drifta underhållet på fastigheten på lång sikt, säger Hanna Nilsson.
Anna Lundqvist har sedan 2013 arbetat nästintill heltid som ridskoleinstruktör och är anställd av föreningen. Förutom Anna finns ytterligare en person anställd på heltid.
Att säga upp någon av de avlönade inom föreningen för att på så sätt spara pengar är inte aktuellt.
– Då skulle vi inte kunna upprätthålla kvaliteten på ridskoleundervisningen och därmed tappa elever. Dessutom har vi inte den ideella kraften för att kunna driva ridskolan. Största problemet är att eldsjälarna inte orkar längre och vi har ingen energi kvar att göra mer än att bara överleva och släcka bränder, säger Hanna Nilsson.
I dagsläget är det cirka 70 elever på ridskolan som till 90 procent består av barn och unga.
Föreningen har nu räckt ut en hand till styrande politiker med förhoppning om mer ekonomisk stöttning men uppfattningen hos föreningen är att jämförelsen politikerna gör mellan de olika idrottsföreningarna är orättvis.
– De behöver inte använda intäkter till fastigheter, pengarna går i stället tillbaka till verksamheten, säger Anna Lundqvist.