Redan flera veckor i förväg innan Ryssland invaderade Ukraina kände Kateryna Wallström på sig att någonting var på gång.
– Jag har haft svårt att sova och känt mig stressad, det är som att någonting pågått i kroppen hela tiden.
Av säkerhetssynpunkt vill hon inte berätta exakt var hennes familj befinner sig, mer än att de bor i en by i västra Ukraina. Dit har hennes bror och kusiner med familj också tagit sig från huvudstaden Kiev för att söka skydd undan Rysslands attacker.
– De är trygga där de är, men jag vågar inte ringa dem under kvällar och nätter. Då måste det vara nedsläckt och tyst, för de är rädda att bli upptäckta och attackerade, säger hon och tillägger:
– Men jag har tänkt ut hur de ska kunna fly om situationen förvärras, då får de försöka ta sig över gränsen till Polen där jag har kompisar. Sen måste de komma hit till mig.
Kateryna Wallström bor sedan ett par år tillbaka i Arvidsjaur tillsammans med sin man och femåriga son. Hon känner sig splittrad när hon timme för timme följer nyhetsflödet från Ukraina.
En del av henne vill bege sig till hemlandet för att vara med resten av familjen och försvara landet, men hon hålls tillbaka av moderskänslorna för sin son och vill tro att det är bättre hon finns på plats i Arvidsjaur om familjen väljer att komma dit.
– Bara veckan innan kriget bröt ut pratade jag och min man om att besöka min familj, vi kollade på flygbiljetter så vi skulle kunna fira påsken hos dem. Vi planerade att vi skulle hjälpa dem att sätta potatis, men sen hände det här...
För en vecka sedan aktiverade EU för första gången någonsin sitt massflyktsdirektiv, vilket innebär att personer från Ukraina ska erbjudas ett omedelbart och tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd i EU:s medlemsstater. Enligt FN:s organ för flyktingar, UNHCR, spår man att kriget hittills har lett till att över två miljoner människor tvingats fly.
När hon tänker på de människor som nu lämnar sina hem utan att veta när de kan komma tillbaka tåras ögonen.
– Mitt hjärta brister när jag läser om Ukrainare som behöver fly och lämna sina hem. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara om jag skulle behöva fly med min femåriga son, säger hon och tillägger:
– Barnen är framtiden, det är viktigast att de räddas.
Alla män mellan 18 och 60 år måste stanna kvar i landet för att försvara det.
– Det enda jag vill är att Ryssland tar bort sin militär från landet. För ett par dagar sedan bombades en närliggande stad till där min familj bor. Jag bara grät och fick panik. Ibland händer det att mina föräldrar går ifrån mobilen och inte svarar, då är 20 minuter utan svar som tortyr för mig.
Kateryna Wallström har även familj i Ryssland, bland annat sin faster och de håller kontakten via en app på mobilen. Stor del av rapporteringen om kriget censureras av ryska myndigheter. Den senaste tiden har flera oberoende medier blockerats, både radio- och tv-stationer.
– Mina släktingar vill att jag ska skicka bilder och videos eftersom mycket av informationen blockeras. De får inte reda på vad som händer men de är emot kriget.
För en och en halv vecka sedan anordnade hon en manifestation i Arvidsjaur och plakatet med ukrainska flaggan står kvar i snödrivan utanför Medborgarhuset, som en påminnelse om hennes och Arvidsjaursbornas stöd till Ukraina.