Kalle Alatalo, hundförare och tidigare besiktningsman vid polisen.
Händelsen inträffade i byn Kläppen, 1,5 mil utanför Arvidsjaur. Inez Nilsson Lindmarks grannar dömdes för vållande till kroppsskada och fick betala dagsböter och skadestånd på nästan 4 000 kronor till henne.
Vi har begärt ut domar för vållande till kroppsskada i Norrbotten för de senaste fem åren, kopplade till hundattacker. Den här domen, som kom i slutet av maj 2019, är den enda i sitt slag.
– Det speglar väl rättsläget i samhället i stort. Det är många parametrar som måste slå in om det ska bli en fällande dom. Det är svårt att få någon dömd om det inte är 100-procentigt styrkt, säger polisinspektören och erfarne hundföraren Kalle Alatalo.
Han tror att det är en kombination av flera faktorer som gör att anmälningar av hundattacker resulterar i så få åtal och domar.
– Det är ärenden som många gånger är svåra att driva. Exempelvis kan det vara svårt att utröna vem som är ägare. I missbrukarkretsar kan en hund cirkulera mellan flera, säger Alatalo.
Andra orsaker kan vara att det känns otryggt för anmälaren eftersom man ofta bor nära varandra eller att hundägaren redan är i trångmål ekonomiskt och att man därför inte vill eller orkar driva ärendet.
– Det man ska tänka på är att dokumentera skadorna noga i sjukvården, säger Kalle Alatalo.
"Det gav en känsla av upprättelse", säger Inez Nilsson Lindmark.
Inez Nilsson Lindmark berättar att hundägarna var relativt nyinflyttade. De hade tre storvuxna muskelhundar av rasen sydafrikansk mastiff som ofta sprang lösa.
Inez och hennes man Håkan äger mark i närheten av grannarnas gård, och det hade varit en incident tidigare när hundarna gjorde utfall mot Håkan när han gick med röjsåg.
En av mastifferna hade även bitit en mindre hund som tillhörde en annan av parets grannar, och i samma veva knuffat omkull ägaren.
– Det är klart att det inte var trevligt att hundarna fick springa lösa. Men jag är inte hundrädd och jag trodde aldrig att något liknande skulle hända mig, säger Inez.
Efter attacken kände Inez Nilsson Lindmark obehag. "Jag ville knappt gå till brevlådan", säger hon.
En dag hösten 2018 var hon på skogspromenad med sitt barnbarn, en pojke som då var nio år.
– Han älskar skogen och vi hade gått en lång promenad och var på väg tillbaka. Vi gick alltid en omväg runt deras hus. När vi närmade oss sa han "tänk om hundarna är ute". Jag sa "det är nog ingen fara, vi skyndar oss förbi".
Då kom hundarna.
– Jag tänkte att jag bara skulle stå helt stilla, då skulle inget hända. Men den första hunden sprang rakt på mig, hoppade upp och högg mig i armen. Den höll bettet i flera sekunder. Det blev djupa sår som blödde ordentligt. Jag blev som förstenad, nästan svimfärdig.
Ägaren kom efter och samlade ihop hundarna. Inez berättade att hon blivit biten, men hon anser att ägaren inte tog någon större notis om det innan hon gick hem.
– Hon var ganska obrydd och jag var i chock, kunde nästan inte gå. Då kom jag på: "Var är pojken"?
Hunden bet Inez i underarmen. Bland annat vid armbågen.
Det visade sig att barnbarnet gömt sig i skogen, och sedan sprungit hem.
– När jag kom hem grät han och var helt förtvivlad. Men det var tur att han stack tillbaka. Tänk om han följt med mig, då hade han kunnat bli biten i halsen.
Vid tidpunkten var Inez och Håkans son på besök, och han gjorde polisanmälan. På hälsocentralen blev Inez omlagd, hon fick stelkrampspruta och en kort penicillinkur.
– Den första tiden ville jag knappt gå ut till brevlådan och jag hade väldigt ont i armen. I min enfald trodde jag att polisen skulle komma och hämta hunden, eller åtminstone sätta munkorg på den, men ingenting hände, berättar Inez Nilsson Lindmark.
Det var här, på en skogspromenad med barnbarnet, som Inez Nilsson Lindmark blev attackerad och biten.
Hon krävde ersättning av hundägarna för förstörda kläder och kostnader som hon lagt ut, cirka 2 000 kronor. Men fick aldrig något svar. Efter att länsstyrelsen agerat gick ärendet ändå till åtal vid Luleå tingsrätt.
När ägarna gav sin version uppgav de att Inez sagt att inget hänt vid tillfället, och att bakgrunden till anmälan är en konflikt mellan familjerna kopplat till markrättigheter.
Tingsrätten ansåg det dock bevisat att Inez skadats vid händelsen, och att hundägarna agerat oaktsamt.
Drygt fem år efter attacken är det endast ett par ljusa ärr som syns efter hundens bett.
Kort senare flyttade paret till ett annat samhälle. Inte minst för Inez barnbarn, som tagit händelsen hårt och inte velat hälsa på efter den, var det en lättnad.
– Det var inget problem för pojken alls efter att de flyttat. För mig personligen kändes det befriande att jag fick rätt i domstolen. Jag var inte ute efter pengar i första hand. Jag kände mig kränkt och det här gav en känsla av upprättelse, säger Inez Nilsson Lindmark.